Gösta Kjellertz

Gösta Kjellertz
Gösta Kjellertz i filmen Löjtnantshjärtan 1942.
Födelsenamn	Gösta Nilsson
Född	26 januari 1912
Död	2 april 1984 (72 år), Limhamn
Bakgrund	Stockholm
Genre(r)	Opera
Roll	Baryton
År som aktiv	1935–1969

Gösta Kjellertz, ursprungligen Nilsson, född 26 januari 1912 i Stockholm, död 2 april 1984 i Limhamn, Malmö, var en svensk skådespelare och operasångare (baryton).

Kjellertz studerade vid Musikkonservatoriet i Stockholm 1927–1932, och i Berlin och Rom. Han började som violinist, men efter att ha skadat handen gick han över till att sjunga.

Gösta Kjellertz engagerades vid Oscarsteatern 1934 och vid Operan i Stockholm 1935–1942. På Operan debuterade han som Silvio i Pajazzo 1953. Han knöts därefter åter till Oscarsteatern. Nästa engagemang innebar flytt till Göteborg, där han var verksam vid Stora Teatern 1952–1969.

Åren 1966–69 var han även lärare vid Statens Scenskola.

Filmdebuten skedde 1931 i Gustaf Molanders En natt, och han kom att medverka i drygt 10 filmproduktioner.

Han har skrivit boken Sångteknik. Sången, dess anatomi, fysiologi och teknik som gavs ut 1973.

Kjellertz gjorde en tidig insjungning av ”Gamle Svarten” 1935. Texten var en svensk översättning gjord av Sven-Olof Sandberg av den amerikanska ”Old Faithful”. Cacka Israelsson hade en stor framgång med samma låt 1954.

Filmografi (urval)

• 1957 – Klarar Bananen Biffen?
• 1946 – Djurgårdskvällar
• 1944 – Fattiga riddare
• 1942 – Löjtnantshjärtan
• 1937 – Snövit och de sju dvärgarna (prinsen, originaldubb)
• 1936 – Skeppsbrutne Max
• 1932 – Värmlänningarna
• 1932 – Pojkarna på Storholmen
• 1931 – En natt

Källor

• Sørensen, Inger, Operalexikonet, s. 286, Forum, 1993, ISBN 978-91-37-10380-8.

Externa länkar

• Gösta Kjellertz på Svensk Filmdatabas