Göteborgs stadsdelsnämnder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Göteborgs stadsdelsnämnder sedan 2011.

Göteborgs stadsdelsnämnder är de politiska organ som styr stadsdelsförvaltningarna. Stadsdelsnämnderna inrättades 1989 och från och med den 1 januari 2011 har Göteborgs kommun tio stadsdelsnämnder, då en sammanslagning skedde av de tidigare 20 stadsdelsnämnderna. Stadsdelsnämnderna ansvarar för förskola, grundskola, särskola, lokal fritidsverksamhet, lokal biblioteksverksamhet, handikapp- och äldreomsorg, barnomsorg och individ- och familjeomsorg inom det egna stadsdelsnämndsområdet. Varje stadsdelsnämndsområde består i sin tur av olika primärområden.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet påbörjades arbetet med områdesindelningar och försök med kommundelsråd, samt distriktsindelningar av socialtjänst och sjukvård, gjordes. Sedan 1974 har Göteborg haft försöksverksamhet med ökat lokalt inflytande, då de tre första kommundelsråden inrättades. 1978 tillkom en institutionsstyrelse för Frölunda kulturhus, 1982 startades tre kommundelsnämnder och tre distriktsnämnder (en inom skola och två inom fritid) och 1986 inrättades tolv sociala distriktsnämnder. Under samma period inrättades också sju sjukvårdsnämnder.[1] Under 1983 infördes "Primär eller bostadsområden" med fem distrikt. Både distrikts- och primärområdesindelningen har sedan ändrats över tid.[2][3]

Den 10 september 1987 (Göteborgs kommunala handlingar 1987 nr 360) fattades ett principbeslut om att stadsdelsnämnder skulle införas, och deras ansvarsområden förtydligades 1988 (Göteborgs kommunala handlingar 1988 nr 275). Den 1 januari 1989 tillträdde nämnderna med vardera 11 ledamöter och 6 suppleanter. Övertagandet av ansvar förbereddes under 1989 genom att bland annat göra budget för 1990 samt planer för 1990-92. Den 1 januari 1990 trädde Göteborgs 21 stadsdelsnämnder och lika många stadsdelsförvaltningar i funktion, med ansvar för socialtjänst (barn-, familje-, individ- och äldreomsorg), grundskola, omsorg om utvecklingsstörda samt fritids- och kulturverksamhet. De skulle även fungera som remissinstanser i andra frågor.[4]

Syftet med omorganisationen var att öka det demokratiska inflytandet och ge medborgarna möjlighet till dialog med politikerna i stadsdelsnämnderna, samt att ge god service och nå en ökad effektivitet. Tanken var att decentralisera beslut som främst var av lokal vikt till lokala politiker.[5]

År 1994 genomfördes en uppföljning av stadsdelsnämndsreformen. Slutsatserna var att politikernas kunskap om stadsdelens behov och förutsättningar ökat genom närheten till medborgarna. Däremot hade inte medborgarnas engagemang ökat. En bidragande orsak till detta bedömdes vara att reformen sammanföll med en ekonomisk kris, vilket gjorde att nämnderna främst fick ägna sig åt besparingar, vilket gjorde att politikerna kom i konflikt med medborgarna. Det bedömdes dock att nämnderna klarat besparingarna bra.[5]

År 2002 lades den så kallade Rooseniit-rapporten fram, i vilken stadsdelsnämndernas problem analyserades och förslag för att skapa ekonomisk balans lämnades. Även om en utvärdering av antalet nämnder inte ingick i uppdraget, rekommenderades en minskning av antalet nämnder för att underlätta styrning och samordning. Utifrån rapporten genomfördes ett antal åtgärder för att förbättra personal- och ekonomiprocesserna och införandet av gemensamma IT-system. 2003/2004 genomfördes en översyn av SDN-organisationen, men det uppnåddes ingen politisk enighet om antalet stadsdelsnämnder. En Social resursnämnd inrättades 2007.[5]

Den 1 januari 2010 slogs stadsdelsnämnderna SDN Frölunda och SDN Högsbo ihop och antalet nämnder minskades till 20.[6]

Översyn av stadsdelsnämndsorganisationen 2009[redigera | redigera wikitext]

I juni 2009 beslöt kommunstyrelsen att tillsätta en politisk arbetsgrupp för att göra en översyn av stadsdelsnämndsorganisationen och i oktober samma år fick stadskansliet i uppdrag att föreslå en ny indelning av organisationen. Syftet var att ge förutsättningar för en högre effektivitet i organisationen.[7] I januari 2010 beslöt kommunfullmäktige i enlighet med utredningens förslag att inrätta tio nya stadsdelsnämnder från och med den 1 januari 2011.[8]

De tidigare 20 stadsdelsnämndernas områden hade mellan 4 500 och 55 000 invånare med ett medeltal på cirka 24 000. De ekonomiska resurserna för de mindre stadsdelsnämnderna ansågs vara ett problem då det gällde administrationens storlek för att möta olika krav.[9] Andra aspekter som beaktades i utredningen var demokratiaspekter, likabehandling av medborgarna, kompetensförsörjning och verksamheternas volymer. Utifrån detta värderades tre alternativ: 15 stadsdelsnämnder, 10-12 stadsdelsnämnder respektive 5 stadsdelsnämnder för att nå jämnstora nämnder.[10] Utredningens slutsats var att alternativet med 15 nya nämnder innebar för liten skillnad mot den tidigare organisationen för att nå den önskade effektiviteten. Alternativet med 5 nämnder skulle medföra för stora organisationer. Därför rekommenderades alternativet med 10-12 nya stadsdelsnämnder.[11] Utifrån ett resonemang om variationer förordades alternativet med 10 stadsdelsnämnder.[12] De tio nya stadsdelsnämndernas områden har invånarantal på mellan 38 000 och 61 000 invånare.[13]

Stadsdelsnämndernas och stadsdelsförvaltningarnas organisation[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämndernas sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnderna är de politiska organ som styr stadsdelsförvaltningarna och består av politiker utsedda av kommunfullmäktige. Varje nämnd har elva ledamöter och elva ersättare och sammansättningen återspeglar valresultatet i senaste kommunalvalet.[8][14]

Stadsdelsförvaltningarnas och stadsdelsnämndernas ansvarsområden[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsförvaltningarna arbetar på uppdrag av de politiska stadsdelsnämnderna för att ge kommunmedborgarna service inom områdena förskoleklass, förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, socialtjänst, stöd och service till vissa funktionshindrade, grundskola, obligatorisk särskola, fritidsverksamhet, biblioteks- och annan kulturverksamhet, kommunal hälso- och sjukvårdsverksamhet, flyktingverksamhet samt folkhälsa. Vissa stadsdelsnämnder ansvarar för hela staden vad gäller samordning, planering och fördelning av bostäder med särskild service, korttidsverksamhet och sysselsättning och daglig verksamhet till personer med funktionshinder samt initiera och driva metod- och kompetensutveckling inom stadsdelarnas verksamhet för funktionshindrade, samordning av palliativ vård och serveringstillstånd.[15]

Stadsdelsnämnder från 1 januari 2011[redigera | redigera wikitext]

Angered[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Angered omfattar primärområdena Angereds Centrum, Agnesberg, Bergum, Eriksbo,Gårdstensberget, Gunnilse, Hammarkullen, Hjällbo, Linnarhult, Lövgärdet och Rannebergen och är en sammanslagning av de tidigare stadsdelsnämnderna Gunnared och Lärjedalen. Området hade i slutet av år 2013 49 926 invånare. Andelen barn är mycket större än Göteborgsgenomsnittet. Området präglas av många födda utomlands, en stor andel allmännyttiga bostäder och invånare med lägre medelinkomst och förvärvsintensitet än kommunens genomsnitt. De socioekonomiska dragen för de båda tidigare stadsdelsnämnderna är relativt lika.[16][13]

Askim-Frölunda-Högsbo[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Askim-Frölunda-Högsbo omfattar primärområdena Askim, Billdal, Flatås, Frölunda Torg, Hovås, Högsbo, Högsbohöjd, Högsbotorp, Järnbrott, Kaverös, Ruddalen och Tofta och är en sammanslagning av de tidigare stadsdelsnämnderna Askim, Frölunda och Högsbo. Området hade i slutet av år 2013 56 503 invånare. Andelen pensionärer är högre än Göteborgsgenomsnittet. Den nya stadsdelsnämnden är mer genomsnittlig än de nu sammanslagna var. Området har många miljonprogramshus, något lägre andel födda utomlands och ett lägre beroende av socialbidrag. Skillnaderna mellan de tidigare stadsdelsnämnderna är stora, där Askim har många unga, få utomlands födda och många småhus, medan Frölunda har många äldre, få småhus, stor allmännytta och få höginkomsttagare.[16][13]

Stadsdelsnämnden ansvarar för hela kommunen för samordning, ansökning, beläggning och ersättning till den palliativa vård som bedrivs inom ramen för Hospiceverksamheten, samt för hela kommunens behov av tolkar.[15]

Centrum[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Centrum omfattar primärområdena Guldheden, Heden, Inom Vallgraven, Johanneberg, Krokslätt, Landala, Lorensberg, Stampen och Vasastaden och blev oförändrad vid omorganisationen. Området hade i slutet av år 2013 59 071 invånare. Andelen barn är låg, medan andelen invånare i åldrarna 19-24 år är högre än genomsnittet i staden. Inkomst- och utbildningsnivåerna är genomsnittliga och arbetslösheten och socialbidragen låga.[16][13]

57°42′16″N 11°57′53″E / 57.704516°N 11.964671°Ö / 57.704516; 11.964671 (Centrum)

Lundby[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämndsområdet Lundby omfattar primärområdena Eriksberg, Kvillebäcken, Kyrkbyn, Kärrdalen, Lindholmen, Rambergsstaden och Slättadamm och blev oförändrad vid omorganisationen. Området hade i slutet av år 2013 46 058 invånare. Andelen barn är lägre än genomsnittet, liksom andelen småhus och allmännyttiga bostäder. För övrigt är de socioekonomiska talen genomsnittliga för kommunen.[16][13][17]

Majorna-Linné[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Majorna-Linné omfattar primärområdena Annedal, Haga, Kungsladugård, Majorna, Masthugget, Olivedal, Sanna, Stigberget och Änggården och är en sammanslagning av de tidigare stadsdelsnämnderna Majorna och Linnéstaden. Området hade i slutet av år 2013 63 127 invånare. Andelen invånare i åldrarna 25-44 år än högre än genomsnittet för Göteborg. Stadsdelen är ganska genomsnittlig, med förhållandevis få utomlands födda och lågt socialbidragsberoende och hög utbildningsnivå. De socioekonomiska profilerna för de tidigare stadsdelsnämnderna är liknande.[16][13]

Stadsdelsnämnden handlägger ärenden om ansökningar om tillstånd, tillsyn och administrativa ingripanden avseende serveringstillstånd av starkare drycker än öl för Social Resursnämnds egenregiverksamhet.[15]

57°41′20″N 11°56′34″E / 57.68901°N 11.94278°Ö / 57.68901; 11.94278

Norra Hisingen[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Norra Hisingen omfattar primärområdena Backa, Brunnsbo, Kärra, Rödbo, Skogome, Skälltorp, Säve och Tuve och är en sammanslagning av de tidigare stadsdelsnämnderna Backa, Kärra-Rödbo och Tuve-Säve. Området hade i slutet av år 2013 48 224 invånare. Andelen barn och pensionärer i området är högre än genomsnittet i Göteborg. Området är socioekonomisk genomsnittligt och kännetecknas av hög andel småhus och låg utbildningsnivå. De socioekonomiska profilerna mellan de sammanslagna stadsdelsnämnderna är likartade, med undantag för Kärra-Rödbo med obefintlig allmännytta och få födda utomlands.[16][13]

Västra Göteborg[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Västra Göteborg omfattar primärområdena Bratthammar, Fiskebäck, Grevegården, Grimmered, Guldringen, Hagen, Kannebäck, Långedrag, Näset, Skattegården, Södra Skärgården, Ängås och Önnered och är en sammanslagning av stadsdelsnämnderna Södra Skärgården, Tynnered och Älvsborg. Området hade i slutet av år 2013 52 108 invånare. Andelen barn och pensionärer i området är högre än genomsnittet i Göteborg. Andelen utomlands födda är låg, andelen småhus mycket hög, många höginkomsttagare och lågt socialbidragsberoende.[16][13]

Stadsdelsnämnden ansvarar för hela kommunen för handläggning av ärenden med ansökan om förhandsbesked för personer med funktionshinder enligt Socialtjänstlagen samt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.[15]

Västra Hisingen[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Västra Hisingen omfattar primärområdena Arendal, Björlanda, Hjuvik, Jättesten, Länsmansgården, Nolered, Norra Biskopsgården, Svartedalen och Södra Biskopsgården och är en sammanslagning av stadsdelsnämnderna Biskopsgården och Torslanda. Området hade i slutet av år 2013 52 497 invånare. Andelen barn i området är högre än genomsnittet för Göteborg. Området är genomsnittligt för Göteborg, med fler småhus och lägre utbildningsnivå än genomsnittet. Torslanda och Biskopsgården är varandras motsatser, där Torslanda har en ung befolkning, få utomlands födda, en mycket hög andel småhus och liten allmännytta, många höginkomsttagare, låga socialbidrag och låg arbetslöshet, medan Biskopsgården har en stor andel födda utomlands, få småhus och stor allmännytta, få höginkomsttagare, höga socialbidrag och hög arbetslöshet.[16][13]

Örgryte-Härlanda[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Örgryte-Härlanda omfattar primärområdena Bagaregården, Björkekärr, , Härlanda, Kallebäck, Kålltorp, Kärralund, Lunden, Olskroken, Redbergslid, Skår, Torpa och Överås. Den är ett resultat av en sammanslagning av de tidigare stadsdelsnämnderna Örgryte och Härlanda. Området hade i slutet av år 2013 57 916 invånare. Andelen barn i området är lägre än genomsnittet för Göteborg. Andelen utomlands födda är låg, inkomst- och utbildningsnivåerna är genomsnittliga och arbetslösheten och socialbidragen är lägre än genomsnittet för staden. De båda tidigare stadsdelsnämnderna var relativt lika varandra i de flesta avseenden.[16][13]

Östra Göteborg[redigera | redigera wikitext]

Stadsdelsnämnden Östra Göteborg omfattar primärområdena Gamlestaden, Norra Kortedala, Södra Kortedala, Utby, Västra Bergsjön och Östra Bergsjön och är en sammanslagning av de tidigare stadsdelsnämnderna Bergsjön och Kortedala. Området hade i slutet av år 2013 46 232 invånare. Andelen barn är något högre än genomsnittet för Göteborg. Området kännetecknas av en hög andel födda i utlandet, stor allmännytta, låg medelinkomst och utbildningsnivå och stort socialbidragsberoende. Bergsjöns socioekonomiska tal är utmärkande.[16][13]

Stadsdelsnämnder före 1 januari 2011[redigera | redigera wikitext]

Göteborgs kommun hade före 1 januari 2010 21 stycken stadsdelsnämnder (SDN), då SDN Frölunda och SDN Högsbo slogs samman till SDN Frölunda-Högsbo.[18][6]

  • SDN Askim
  • SDN Backa
  • SDN Bergsjön
  • SDN Biskopsgården
  • SDN Centrum
  • SDN Frölunda
  • SDN Gunnared
  • SDN Härlanda
  • SDN Högsbo
  • SDN Kortedala
  • SDN Kärra-Rödbo
  • SDN Linnéstaden
  • SDN Lundby
  • SDN Lärjedalen
  • SDN Majorna
  • SDN Södra Skärgården
  • SDN Torslanda
  • SDN Tuve-Säve
  • SDN Tynnered
  • SDN Älvsborg
  • SDN Örgryte

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stadsdelsnämnder i Göteborg: på väg… redaktör: Lennart Rosén, Informationsavdelningen vid Göteborgs stadskansli, 1987, s. 4
  2. ^ Göteborgs kommunalkalender 1984, [årgång 56], Gunnar Bergsten, utgiven av Göteborgs Stadskansli 1984, s. 460
  3. ^ Göteborg: Indelning i primärområden och basområden år 1985, Stadsbyggnadskontoret i Göteborg 1985
  4. ^ Göteborgs kommunalkalender 1990, [årgång 62], Lise Blomqvist, utgiven av Göteborgs Stadskansli 1990, s. 50
  5. ^ [a b c] Tjänsteutlåtande, bilaga 4, s. 6-7
  6. ^ [a b] Tjänsteutlåtande, bilaga 4, s. 21
  7. ^ Tjänsteutlåtande, s. 2
  8. ^ [a b] Kommunfullmäktige 2010-01-28, § 17
  9. ^ Tjänsteutlåtande, bilaga 4, s. 8
  10. ^ Tjänsteutlåtande, bilaga 4, s. 9-16
  11. ^ Tjänsteutlåtande, bilaga 4, s. 20-21
  12. ^ Tjänsteutlåtande, bilaga 4, s. 23
  13. ^ [a b c d e f g h i j k] Befolkningsdata och sociala indikatorer
  14. ^ Göteborgs Stad SDN Angereds uppdrag
  15. ^ [a b c d] Tjänsteutlåtande, bilaga 1, s. 6-9
  16. ^ [a b c d e f g h i j] Göteborgs stad: Göteborgsbladet 2014. Läst 20145-08-01.
  17. ^ ”Förändringar av bas- och primärområdesindelningen 2012-01-01”. Göteborgs stad. http://www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf. Läst 19 februari 2012. 
  18. ^ Stadsdelar och primärområden innan 1 januari 2011

Källor[redigera | redigera wikitext]