Günther Rausch
| Günther Rausch | |
 Obersturmbannführer | |
|---|---|
| Född | 19 maj 1909 Sondershausen, Schwarzburg-Sondershausen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 12 november 1964 (55 år) Hamburg, Västtyskland |
| Inträde | 15 oktober 1931 |
| Tjänstetid | 1931–1945 |
| Befäl | 1) Sonderkommando 7a inom Einsatzgruppe B i Vitryssland, Ukraina och Ryssland |
| Utmärkelser | Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd |
Günther Rausch (även Günter Rausch), född 19 maj 1909 i Sondershausen, död 12 november 1964 i Hamburg, var en tysk SS-Obersturmbannführer. Under andra världskriget ledde han Sonderkommando 7b, ett mobilt specialkommando, som deltog i Förintelsen i Belarus, Ukraina och Ryssland.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Rausch studerade ekonomi vid universiteten i Berlin och Jena. År 1930 inträdde han i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och året därpå blev han medlem i Schutzstaffel (SS).[1]
Operation Barbarossa[redigera | redigera wikitext]
Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde Operation Barbarossa. Enligt Adolf Hitler innebar kriget mot Sovjetunionen ett ideologiskt förintelsekrig och den ”judisk-bolsjevikiska intelligentian” måste elimineras.[2] Efter de framryckande tyska arméerna följde Einsatzgruppen, mobila insatsgrupper. Chefen för Reichssicherheitshauptamt, Reinhard Heydrich, gav insatsgrupperna i uppdrag att mörda judar, romer, partisaner, politiska kommissarier (så kallade politruker) och andra personer som ansågs hota Tredje rikets säkerhet. Beträffande insatsgruppernas massmord på judar mördades initialt endast män, men i augusti 1941 gav Reichsführer-SS Heinrich Himmler order om att massmordet även skulle inbegripa kvinnor och barn.[3] Från juni 1941 till februari året därpå var Rausch befälhavare för Sonderkommando 7b (även betecknat Einsatzkommando 7b) inom Einsatzgruppe B. Under Rauschs ledarskap opererade Sonderkommando 7b i bland annat Brest-Litovsk, Kobrin, Pruzjany, Slonim, Baranavitjy, Slutsk, Minsk, Babrujsk, Homel, Tjernihiv, Klintsy, Brjansk, Orjol och Kursk.[4] I Kotelna, en förort till Brest-Litovsk, arkebuserade Rauschs enhet omkring 5 000 judar.[5]
Under år 1944 var Rausch verksam inom Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Lille. Hans överordnade var Standartenführer Constantin Canaris.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Günther Rausch, 11 april 2013.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Günther Rausch” (på italienska). olokaustos.org. Arkiverad från originalet den 22 november 2013. https://www.webcitation.org/6LK2wFIHr?url=http://www.olokaustos.org/bionazi/leaders/rausch.htm. Läst 22 november 2013.
- ^ Weale 2013, s. 306.
- ^ Kershaw 2000, s. 469.
- ^ Arad 2009, s. 200.
- ^ Arad 2009, s. 163.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Arad, Yitzhak (2009) (på engelska). The Holocaust in the Soviet Union. Lincoln, Nebraska: University of Nebraska Press. ISBN 978-0-8032-2059-1
- Curilla, Wolfgang (2006) (på tyska). Die deutsche Ordnungspolizei und der Holocaust im Baltikum und in Weißrussland: 1941–1944 (2). Paderborn: Schöningh. ISBN 978-3-506-71787-0
- Kershaw, Ian (2000) (på engelska). Hitler: 1936–1945: Nemesis. London: Allen Lane. Libris 3232757. ISBN 0-713-99229-8
- MacLean, French L. (1999) (på engelska). The Field Men: the SS Officers Who Led the Einsatzkommandos – the Nazi Mobile Killing Units. Schiffer Military History (1). Atglen, Pennsylvania: Schiffer Publishing. ISBN 0-7643-0754-1
- Weale, Adrian (2013). SS: en ny historia. Stockholm: Fischer & Co. ISBN 978-91-86597-41-2