G-krafter
Wikipedia
Begreppet G-krafter ( g-krafter), eller accelerationskrafter, används kvalitativt för att uttrycka att till exempel en stridspilot under flygning utsätts för relativt höga belastningar i form av accelerationskrafter. Man kan till exempel säga att “Under strid mot andra jaktplan påverkas en pilot av (höga) G-krafter.” Vanligen används pluralis eftersom belastningen varierar. Bokstaven G (eller g) kommer från Gravitation.
Begreppet används såväl för de stora accelerationskrafter som upplevs i ett flygplan under brant sväng eller under upptagning efter brant dykning som för de krafter som en dragsterförare upplever under rätlinjig acceleration rakt framåt. G-krafterna mäts med G-mätare.
Begreppet kan även användas för belastningarna i en Berg-och-dal-bana eller annan likartad attraktion i en nöjespark, där just bland andra G-krafterna är ett försäljningsargument. Vid lägre accelerationskrafter i flygsammanhang (till exempel i samband med turbulens eller normal sväng - civilt upp till 30 graders lutning/bankning) eller i andra vardagliga sammanhang används däremot uttrycket sällan, även om det tekniskt sett rör sig om samma fysiska fenomen.
Den storhet som normalt används när G-krafter skall uttryckas kvantitativt är G, där 1G motsvarar tyngdkraften som verkar på en person eller ett föremål på markytan i vila eller vid konstant rätlinjig hastighet på konstant höjd nära marken. Om en pilot utsätts för G-krafter av upp till 9G under kurvstrid innebär det att piloten påverkas av accelerationskrafter som är upp till 9 gånger större än den tyngdkraft som verkar på piloten i viloläge.
G-krafterna hör ihop med jordaccelerationen g, som genomsnittligt är ca 9,81 m / s2 vid markytan. En person som väger 75 kg påverkas vid markytan av en tyngdkraft som är 75*9,81 N (newton) = 735 N. Man säger att personen har tyngden 735 N. Vid en 9G-sväng påverkas samma person av en kraft som är 9 gånger så stor, dvs 6622 N.
G-krafterna är som begreppet anger krafter och inte massor eller vikter. Massa och vikt är ekvivalenta (motsvarande verb är väga) och är en av egenskaperna hos till exempel en person (egenskapen varierar dock över tiden) eller ett föremål. Massan är ett mått på mängden materia hos personen eller föremålet och den är i princip oförändrad. En person vars massa är 75 kg på startbanan eller på startrampen har fortfarande ungefär massan 75 kg under en 9G-sväng något senare eller efter landningen på månen (även om metabolism och svettning minskar massan en aning efter hand). Det är därför fel att säga att en pilot har massan (eller väger) 675 kg under en 9G-sväng. Han upplever däremot samma tyngdkraft som en person med massan 975 kg skulle ha gjort på jordytan, men hans massa är fortfarande 75 kg. Det är också fel att säga att en person på 75 kg har massan (väger) drygt 12 kg på månen, även om personen kanske upplever det så. Månens dragningskraft på denna person på månytan är däremot 75*1,62 N = 122 N, dvs ungefär en sjättedel av jordens dragningskraft på personen på jordytan.
Se även lastfaktor.
