G.I. Blues (musikalbum)

Från Wikipedia
G.I. Blues
Soundtrack

av Elvis Presley
UtgivningUSA 23 september 1960[1]
Inspelat27–28 april 1960, RCA Studio C, USA Hollywood, USA
6 maj 1960, Radio Recorders, USA Hollywood, USA
Genrepop, rock'n'roll
Längd25:51/24:59
SkivbolagRCA Victor
ProducentJoseph Lilley
LjudteknikerAl Schmitt (RCA Studio C)
Thorne Nogar (Radio Recorders)
Professionella recensioner

3.5/5 stjärnor "Allmusic"[2]
3/5 stjärnor "Music Hound Rock"[3]
2/5 stjärnor "Rough Guide"[4]
3/5 stjärnor "New Rolling Stone Rec. Guide"[5]

Elvis Presley-kronologi
Elvis Is Back!
(1960) 		G.I. Blues
(1960) 		His Hand in Mine
(1960)
Singlar från G.I. Blues
  1. Wooden Heart / Tonight Is So Right for Love eller Tonight's All Right for Love (1961)
  2. Blue Christmas / Wooden Heart (1964)
  3. Puppet on a String / Wooden Heart (1965)

G.I. Blues är det tredje soundtracket och det sjunde albumet totalt, av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley, släppt av RCA Victor i såväl mono (LPM 2256) som stereo (LSP 2256) den 23 september 1960. G.I. Blues är soundtracket till filmen från 1960 med samma namn i vilken Elvis Presley spelade huvudrollen.

Inspelningssessionerna ägde rum dels den 27 och 28 april 1960 på RCA Studio C, dels den 6 maj samma år på Radio Recorders Studio B, båda belägna i Hollywood i Kalifornien. Albumet kom att toppa Billboard 200-albumlistan i USA i tio veckor.[6] Det certifierades guld den 13 mars 1963 och platina den 27 mars 1992 av Recording Industry Association of America (RIAA).[7]

Upprinnelsen[redigera | redigera wikitext]

Elvis Presley i Västtyskland under sin militärtjänstgöring.

Elvis Is Back!

När Elvis Presley efter fullgjord militärtjänstgöring återvände till USA från dåvarande Västtyskland den 3 mars 1960,[8][9][10] var hans schema fullspäckat. Han skulle strax påbörja inspelningen av Paramountfilmen G.I. Blues[8] men skulle innan dess, den 26 mars, uppträda på "The Frank Sinatra Timex Show" i Miami,[11] och han hade skivor att spela in.[8][12] Den 20 mars anlände han till RCA Studio B i Nashville för att spela in låtar till sin nya singel, som blev "Stuck on You" parad med "Fame and Fortune",[13] och han framförde båda dessa på Frank Sinatras tv-show.[11]

Den 3 april återvände han till RCA Studio B för att slutföra inspelningen av det album som skulle få namnet Elvis Is Back!.[14] Elvis var medveten om att inspelningarna måste vara klara den 5:e, dels för att albumet skulle hinna bli färdigt till det planerade lanseringsdatumet, dels för att han strax skulle påbörja inspelningen av den nya Paramountfilmen G.I. Blues.[15]

I november 1959 hade filmbolaget Paramount Pictures möten med de ansvariga på musikförlaget "Hill & Range", och Paramount hade redan inför det första mötet preliminärt valt ut fyra låtar som man ville skulle ingå i filmen.[16] Två av dessa låtar var baserade på europeiska melodier, men med nya engelska texter. Det var dels "Tonight Is So Right for Love" av kompositören Jacques Offenbach, dels den traditionella tyska folksången "Wooden Heart" som hade arrangerats av den tyske orkesterledaren Bert Kaempfert.[17] De två andra låtarna var båda skrivna av låtskrivarparet Jerry Leiber och Mike Stoller: "Tulsa's Blues" och "Dog Face". Uppenbarligen ansågs "Dog Face" vara så bra att man ett tag övervägde att ändra filmtiteln till densamma som låten.[16] En annan låt, som hade skrivits av låtskrivarteamet Tepper, Bennett och Schroeder, var "Shoppin' Around" och låten presenterades för filmproducenten Hal Wallis med rekommendationen att den kunde bli en hit och skulle vara ett utmärkt val som avslutningslåt i filmen. Efter att mötena var klara saknades bara tre låtar till filmen.[16]

Juliet Prowse och Elvis Presley: Reklamfoto för filmen G.I. Blues.

Jerry Leiber och Mike Stoller hade hjälpt till vid inspelningarna av musiken till de båda filmerna Jailhouse Rock (1957) och King Creole (1958), och Paramount hade bett dem att hjälpa till även denna gång. Men en konflikt uppstod mellan dem och Elvis Presleys manager, Tom Parker.[18] Redan tidigare hade det varit spänningar mellan dem och Parker, bland annat när de 1957 hade erbjudit Elvis två låtar utan att gå via musikförlaget "Hill & Range"[19] (se: Santa Claus Is Back in Town), och Jerry Leiber hade också vänt sig direkt till bröderna Aberbach ("Hill & Range") och föreslagit att Elvis skulle spela huvudrollen i en tänkt filmatisering av Nelson Algrens roman "A Walk On The Wild Side" där Leiber och Stoller skulle skriva musiken, och detta utan att vända sig till Parker.[20][18][21] Leiber varnades uttryckligen att om han någonsin försökte att gå bakom ryggen på Parker skulle alla förbindelser med Elvis Presley upphöra. Leiber och Stoller kände avsmak inför Parkers avsaknad av all konstnärlig ambition och alla visioner vad gällde Elvis Presleys musik, och blev än mer uppretade av Parkers insisterande på att även på de, i likhet med alla andra som skrev för "Hill & Range", skulle ge upp sina royaltyrättigheter även på de låtar som inte kom med på ett soundtrack-album.[18][22] De blev därmed ovilliga att över huvud taget skriva något mer specifikt åt Elvis. Även den låt som Paramount hade varit så förtjust i, "Dog Face", var trots allt en av deras överblivna låtar.[18] De kom därefter att skriva ytterligare bara en låt direkt åt Elvis, nämligen "She's Not You" (1962).[18] Parker såg till att deras två låtar, "Tulsa's Blues" och "Dog Face", till Elvis besvikelse uteslöts med motiveringen att affärsmässiga skäl låg bakom beslutet,[22] och de båda låtskrivarna försvann ut ur bilden, förmodligen utan att Elvis ens kände till orsakerna.[23]

Inspelningarna[redigera | redigera wikitext]

Elvis Presley 1960.

De första inspelningarna av musiken till filmen G.I. Blues skedde i RCA:s inspelningsstudio C på Sunset Boulevard i Hollywood den 27–28 april 1960.[24] Ett avtal som hade upprättats mellan RCA och inspelningsteknikernas fackförening innebar att alla skivinspelningar framöver skulle ske i RCA:s egna studior, och eftersom musiken var tänkt att ges ut av RCA gällde detta också den musik som spelades in till filmer.[24] Elvis var inte tillfreds med denna nyordning utan ville hellre spela in på Radio Recorders, där han kände sig bekväm med inspelningslokalen och personalen.[25]

Det var filmbolaget Paramount som var ansvarigt för inspelningen och där brydde man sig inte så mycket om kvaliteten på låtarna utan mer om huruvida de skulle passa in i scenerna i manuset eller ej. Inspelningarna gick heller inte bra,[22] trots att man hade förstärkt den ordinarie gruppen av musiker bestående av Scotty Moore på gitarr, D.J. Fontana på trummor och The Jordanaires på bakgrundssång, med ytterligare en gitarrist, Tiny Timbrell, bassisten Ray Siegel, pianisten Dudley Brooks och ytterligare en trummis, Frank Bode, samt dragspelaren Jimmie Haskell.[26][24]

RCA Studio C, Hollywood, 27 april 1960[redigera | redigera wikitext]

Elvis fann hela situationen otillfredsställande.[22] RCA:s studior var ordnade på ett helt annat sätt än vad Elvis var van vid. Vid detta tillfälle spelade man dessutom in på tre ljudspår för att musiken skulle kunna synkroniseras mer exakt med filmens ljud, och för att minimera att ljudet togs upp av flera mikrofoner, fick dessa spridas ut i lokalen.[27] Den första låten som man spelade in var "Shoppin' Around",[28] som var en stark och glad poplåt i 50-talsstil,[24][29] och enligt Ernst Jørgensen den ena av endast två låtar som Elvis hade att tillgå, som kunde ha ansetts vara tillräckligt bra för att spelas in vid en vanlig RCA-session.[24] På grund av inspelningstekniken blev dock resultatet ljudmässigt rätt platt,[27] och efter 11 tagningar (med 3 kompletta) nöjde man sig.[28] Liknande problem med inspelningskvaliteten på soundtrackinspelningarna till filmerna skulle komma att förfölja Elvis under återstoden av hans filmkarriär.[24]

Den brittiske författaren av böcker om pop- och rockmusik, Spencer Leigh, som anser att "Doin' the Best I Can" är albumets klart bästa låt.[30]

"Didja' Ever" är ett humoristiskt nummer som sjöngs i marschtakt och låten passade bättre i filmen än på skiva. Det var en låt som Elvis normalt aldrig skulle ha spelat in på en vanlig RCA-session.[31] Efter att man i två tagningar hade avverkat den,[28] tog man sig an den andra låten som hade potential, nämligen Doc Pomus and Mort Shumans "Doin' the Best I Can", där man efter 13 tagningar hade åstadkommit en klanderfri inspelning.[27] "Doin' the Best I Can" var en finstämd popballad som man kunde föreställa sig att Elvis ville spela in under alla omständigheter.[29][31] Elvis sjunger den i ett ganska högt röstläge med finkänslighet och med en sårbarhet i rösten som om han vädjade från sitt hjärta.[29][31] Såväl Shane Brown som Spencer Leigh menar att det är albumets överlägset bästa låt,[30] ett doo-wop-nummer som Elvis gillade så pass mycket att han året därpå valde att framföra den live på en av sina vid den tiden mycket sällsynta konserter.[31][a] Den valdes också som avslutningslåt på albumet.[31]

Filmens titelsång "G.I. Blues" är en rocklåt med en text som är en sorts humoristisk parodi på armélivet.[32] I sin uppbyggnad i marschtakt är den rätt lik "Didja' Ever", men med en bättre refräng.[33] Och fastän den blev en av de mest minnesvärda titelsångerna från de filmer Elvis gjorde efter att han återkom från det militära,[33] är den rätt konventionell, vilket enligt Mike Eder gör att Elvis och bandet hade svårt att riktigt släppa loss, som om det inte fanns tillräckligt med energi i låten.[32] Man gjorde tio tagningar och efteråt klippte man samman tagningarna 7 och 10 för att få en master.[34][28] Nästa låt, "Tonight Is So Right for Love", var en mjukrock- och upptempoversion av Barcaroll ur tredje akten i operan Hoffmanns äventyr av kompositören Jacques Offenbach, men med en ny engelsk text.[35] Elvis och bandet gjorde sju tagningar av den innan den övergavs.[34] Med "What's She Really Like" och "Frankfort Special" hände samma sak; man övergav låtarna efter fem respektive tretton tagningar utan att ha nått ett tillfredsställande resultat.[36] Kvällen avslutades med fyra nya tagningar av "Tonight Is So Right for Love" och till slut fick man en acceptabel inspelning, även om Elvis inte var helt nöjd med den slutliga versionen.[36]

RCA Studio C, Hollywood, 28 april 1960[redigera | redigera wikitext]

Doc Pomus, som tillsammans med Mort Shuman hade skrivit "Doin' the Best I Can" åt Elvis.

Nästa dags inspelningar inleddes med att man spelade in vaggvisan "Big Boots",[37] som Elvis i filmen skulle sjunga till ett litet barn vars pappa i det militära bar detta smeknamn och som var en låt som Elvis aldrig skulle ha spelat in, vore det inte för att den ingick i filmen.[29] Därefter fortsatte de avbrutna inspelningarna från gårdagen av "What's She Really Like". Efter ytterligare 17 tagningar av denna hade man en master.[37] "What's She Really Like" är mer av en traditionell Elvislåt, en popballad i mellantempo som Elvis framför i en mer avslappnad stil.[35][29] I filmen kom endast ett kort avsnitt med där Elvis sjöng den i duschen.[35] Fred Wise och Ben Weisman hade skrivit "Pocketful of Rainbows", med en melodi som satte Elvis röstomfång på prov. Efter 16 tagningar utan att ha fått till en perfekt version avbröt Elvis och man spelade i stället in "Blue Suede Shoes", som hade skrivits in i filmen, och där endast några rader hörs på jukeboxen i början av ett slagsmål.[35] Kanske var låten därför aldrig tänk att släppas och man spelar in den i en tagning.[35] Detta var en av ytterst få gånger som Elvis spelade in samma låt två gånger i studio.[32] Han framför inte låten med riktigt samma energi som på sin inspelning från 1956.[32] Han har heller inte försökt att kopiera sin originalinspelning, utan har ett lättare akustiskt baserat arrangemang,[32] som mer påminner mer om Carl Perkins',[30] och Elvis framför den i en mycket mer avslappnad stil.[35] Därigenom blev låten tillräckligt annorlunda för att framstå som något nytt.[32]

Efter detta tog sig Elvis an "Wooden Heart", en tysk folksång med ursprungstiteln "Muss i denn (zum Städtele hinaus)", där man fick till en master efter fyra tagningar.[36] Med alla sannolikhet kunde ingen ha föreställt sig att denna lilla anspråkslösa sång skulle komma att bli en av Elvis mest kända inspelningar,[38] särskilt i Europa där den slog an med sin europeiska känsla och med Elvis sjungande en av verserna på tyska.[36] När den gavs ut som singel i Europa kom den att toppa listorna i Storbritannien i hela sex veckor.[38][39] Elvis hade dock svårt att ta låten riktigt på allvar.[36] Kvällen och inspelningssessionen avslutades med att man på nytt tog sig an "Pocketful of Rainbows", och efter ytterligare 12 tagningar nöjde sig Elvis, även om han inte heller nu var helt nöjd med resultatet.[36]

Radio Recorders, Hollywood, 6 maj 1960[redigera | redigera wikitext]

Trailer för filmen G.I. Blues.

Därmed var inspelningarna tänkta att vara klara, men en oväntad upphovsrättskomplikation dök upp.[36] "Hill & Range" hade förutsatt att upphovsrätten till den melodi av Jacques Offenbach som "Tonight Is So Right for Love" baserade sig på, var utgången. Så var visserligen fallet i USA, men den gällde fortfarande i Kontinentaleuropa. Därför behövde man en ersättningslåt för den kontinentaleuropeiska marknaden.[35][40] Man valde då Johann Strauss den yngres snarlika valsmelodi Geschichten aus dem Wienerwald (Berättelser från Wienskogen), som bevisligen inte var upphovsrättsskyddad, och Abner Silver och Sid Wayne gjorde några små ändringar av texten i "Tonight Is So Right for Love" och så hade man låten "Tonight's All Right for Love".[40][41] En ny session planerades in för att spela in denna låt en dryg vecka senare, den 6 maj, när filminspelningarna redan hade pågått en vecka.[42] Denna gång insisterade emellertid Elvis på att de skulle återgå till Radio Recorders inspelningsstudio B,[36] vilket också blev fallet och han kom då samtidigt att göra nya inspelningar av nästan hälften av låtarna.[42]

Ben Weisman, som hade varit med och skrivit "Wooden Heart" och "Pocketful of Rainbows".

Elvis kände sig denna gång både tryggare och självsäkrare.[40] Utöver nyinspelningen av "Tonight's All Right for Love", gjorde Elvis nya inspelningar av "Big Boots", "Shoppin' Around", "Pocketful of Rainbows" och "Frankfort Special".[43] Man skapade avsevärt förbättrade versioner av såväl "Big Boots" som den potentiella hitlåten "Shoppin' Around". Ljudteknikern Thorne Nogar lade till eko, och Elvis sång som tidigare hade låtit platt fick nu liv. Inspelningen av "Shoppin' Around" var vida överlägsen den som gjordes någon vecka tidigare.[38] På bara två tagningar hade man också en master till "Pocketful of Rainbows".[40][38] Det är en ballad som Elvis sjunger utsökt och där han ackompanjeras också av dragspel. "Pocketful of Rainbows" var en låt som Elvis kunde ha spelat in även om den inte hade varit med i filmen.[29] "Frankfort Special" har jämförts med Elvis egen inspelning av "Mystery Train" på Sun Records, framför allt i de tagningar som han hade gjort en vecka tidigare där låten hade spelats in i ett mycket högt tempo.[29] Det var en rockig låt med en rytm som från ett tåg i botten, men den hade inte samma kvalitet som "Mystery Train".[38] Denna gång sänkte man tempot rätt ordentligt.[40] Bakgrundssångarna i The Jordanaires kom upp med förslag på hur man kunde arrangera bakgrundssången, utan att för den skull ta bort uppmärksamheten från Elvis,[38] och efter 10 tagningar hade Elvis en inspelning som han var nöjd med.[43]

Därmed hade filmbolaget de låtar som behövdes till filmen och Elvis Presley och Tom Parker hade att besluta om de skulle låta RCA ge ut ett album med inspelningarna, vilket de också beslutade att RCA kunde göra.[44]

Försäljning och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Soundtrackalbumet G.I. Blues blev mycket framgångsrikt. Det nådde förstaplatsen på LP-listan där det tillbringade 10 veckor och stannade på Billboard-listorna längre än något annat av Elvis album, i över två år, totalt 111 veckor.[45][46][47][48] Efter endast några få månader hade albumet sålt 700 000 exemplar.[49] Recording Industry Association of America (RIAA) certifierade det guld den 13 mars 1963 och platina den 27 mars 1992 för en försäljning av en miljon exemplar[7] och det sålde över två miljoner i hela världen.[48]

Elvis nominerades till fem Grammyer för år 1960 utan att vinna någon. Låten "Are You Lonesome Tonight"[50] nominerades i tre kategorier och soundtrack-albumet G.I. Blues i två[51] – för "Best Sound Track Album" och för "Best Vocal Performance Album, Male."[52][53][54] Elvis hade varit bekymrad över att många av låtarna på G.I. Blues inte höll samma kvalitet som låtarna i hans tidigare filmer.[46][55] Därför uppstod frågan varför det nästan samtidigt utgivna albumet Elvis Is Back!, med sitt varierade och högklassiga utbud av låtar och som Elvis tvärtom hade varit stolt över,[56] inte hade nominerats till någon Grammy[57] och hade sålt endast drygt 200 000 exemplar, bara omkring en tredjedel av det som G.I. Blues hade sålt.[58][59] (Elvis Is Back! kom att certifieras guld för en försäljning av 500 000 exemplar den 15 juli 1999.[60])

Ett Elvisminnesmärke i Bad Nauheim – den ort där Elvis tillbringade större delen av sin lediga tid under sin stationering i närliggande Friedberg under militärtjänstgöringen i Västtyskland.

Vid denna tid var det fortfarande singelförsäljningen som var den stora marknaden, medan albumförsäljningen alltjämt var en växande marknad. Från Soundtracket gavs singeln "Wooden Heart" ut i Europa (och andra marknader utanför USA) med antingen, "Tonight Is So Right for Love" eller "Tonight's All Right for Love" som B-sida, beroende på upphovsrätten. Den rönte stor framgång i början av 1961,[61][51] och sålde över en miljon exemplar bara i Europa.[62][63] Den låg bland annat tre veckor på andraplatsen i Västtyskland (där den lanserades under namnet "Muss i denn zum Städtele hinaus")[51][64] och toppade den brittiska singellistan i sex veckor.[41][39] Även i Australien nådde den förstaplatsen, där den blev kvar i fyra veckor.[65] I några länder valde man att utforma singlarna annorlunda: i exempelvis Italien, "Wooden Heart" med "G.I. Blues",[66] och i Japan, "G.I. Blues" med "Doin' The Best I Can".[67] Vid tiden ansågs "Wooden Heart" dock inte slagkraftig nog för att ges ut som singel ut i USA, vilket fick till följd att Joe Dowell, efter att ha sett filmen G.I. Blues, gjorde en cover på Elvis version och kom med denna att toppa den amerikanska singellistan.[68][41][62][69] Långt senare kom emellertid "Wooden Heart" att ges ut på singel också i USA.[61] I november 1964 gavs den ut som B-sida på en nyutgåva av "Blue Christmas", en singel som kom att toppa Billboards "Christmas Holiday Chart".[70] Och i oktober 1965 utkom den som B-sida till "Puppet on a String" från filmen Girl Happy – en singel som nådde plats 14 på Billboards Hot 100-lista i USA.[71][72]

Återutgivningar[redigera | redigera wikitext]

År 1997 gav RCA ut albumet på cd med låtarna remastrade och som bonusspår ytterligare åtta alternativa tagningar från inspelningssessionerna. Två av dessa låtar hade tidigare släppts – den akustiska versionen av "Big Boots" som ingick i albumet Elvis Sings For Children And Grownups Too! från 1978 och ersättningslåten för Centraleuropa, "Tonight's All Right for Love". År 2012 gavs G.I. Blues ut på Follow That Dream-etiketten på två cd:ar och ett medföljande häfte. Detta innehöll låtarna från originalskivan och många alternativa tagningar.[73] Uppföljningsalbumet Café Europa, som också innehöll ett häfte och två cd-skivor, släpptes 2013. Detta album innehöll ännu fler alternativtagningar från G.I. Blues-sessionerna.[74]

Låtlistor[redigera | redigera wikitext]

G.I. Blues, originalutgåvan 1960[redigera | redigera wikitext]

Sida 1[75]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum[1] Längd
1. Tonight Is So Right for Love
(Tonight's All Right for Love)[76]  		Abner Silver, Sid Wayne, Joe Lilley27 april 1960
6 maj 1960		 2:10
(1:18)[76]
2. What's She Really Like  Abner Silver, Sid Wayne28 april 1960 2:13
3. Frankfort Special  Sid Wayne, Sherman Edwards6 maj 1960 2:54
4. Wooden Heart  Ben Weisman, Fred Wise, Kay Twomey, Bert Kaempfert28 april 1960 1:58
5. G.I. Blues  Sid Tepper, Roy C. Bennett27 april 1960 2:30
Sida 2
Nr TitelKompositörInspelningsdatum Längd
1. Pocketful of Rainbows  Ben Weisman, Fred Wise6 maj 1960 2:42
2. Shoppin' Around  Aaron Schroeder, Sid Tepper, Roy C. Bennett6 maj 1960 2:20
3. Big Boots  Sid Wayne, Sherman Edwards6 maj 1960 1:28
4. Didja' Ever  Sid Wayne, Sherman Edwards27 april 1960 2:33
5. Blue Suede Shoes  Carl Perkins28 april 1960 1:55
6. Doin' the Best I Can  Doc Pomus, Mort Shuman27 april 1960 3:08
Total längd:
 25:51
(24:59)


G.I. Blues (Collector's Edition) 1997[redigera | redigera wikitext]

Cd 1[77]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum Längd
1. Spåren 1–11 är desamma som på originalutgåvan.     26:16
12. Tonight's All Right for Love  Sid Wayne, Abner Silver, Johann Strauss II6 maj 1960 1:21
13. Big Boots (fast version)Sid Wayne, Sherman Edwards6 maj 1960 1:14
14. Shoppin' Around (alternate take 11)Aaron Schroeder, Sid Tepper, Roy C. Bennett27 april 1960 2:15
15. Frankfort Special (fast version take 2)Sid Wayne, Sherman Edwards27 april 1960 2:25
16. Pocketful of Rainbows (alternate take 2)Ben Weisman, Fred Wise28 april 1960 2:49
17. Didja' Ever (alternate take 1)Sid Wayne, Sherman Edwards27 april 1960 2:42
18. Big Boots (acoustic version)Sid Wayne, Sherman Edwards6 maj 1960 0:57
19. What's She Really Like (alternate take 7)Abner Silver, Sid Wayne28 april 1960 2:22
20. Doin' the Best I Can (alternate take 9)Doc Pomus, Mort Shuman27 april 1960 3:17
Total längd:
 45:38


G.I. Blues, volume 1, 2 CD (FTD) 2012[redigera | redigera wikitext]

CD 1[73][74] CD 2[73][74]
The Original Album
Sida 1
Nr Titel Längd
1. Tonight Is So Right for Love   2:15
2. What's She Really Like   2:19
3. Frankfort Special   2:57
4. Wooden Heart   2:05
5. G.I. Blues   2:41
Sida 2
Nr Titel Längd
6. Pocketful of Rainbows   2:36
7. Shoppin' Around   2:24
8. Big Boots   1:33
9. Didja' Ever   2:38
10. Blue Suede Shoes   2:08
11. Doin' the Best I Can   3:16
Alternate Song
Nr Titel Längd
12. Tonight's All Right for Love (alternate song) 1:26
Bonus Songs
Nr Titel Längd
13. Shoppin' Around (version #1) 2:17
14. Frankfort Special (fast version) 2:19
15. Big Boots (fast version) 1:22
16. Pocketful of Rainbows (version #1, take 12) 2:26
17. Big Boots (medium tempo version) 1:04
18. Tonight Is So Right for Love (Barcarolle from The Tales Of Hoffman, instrumental) 2:18
First Takes
Nr Titel Längd
19. Tonight Is So Right for Love (takes 1–2) 3:07
20. What's She Really Like (takes 1–5) 6:25
21. Frankfort Special (fast version takes 1–2) 3:48
22. Wooden Heart (take 1) 2:13
23. G.I. Blues (take 1) 2:57
24. Pocketful of Rainbows (version #1, takes 1–2) 4:52
25. Shoppin' Around (version #1, take 1) 2:34
26. Big Boots (fast version, takes 1–2) 1:48
27. Big Boots (slow version, take 1) 1:39
28. Didja' Ever (take 1) 2:59
29. Tonight's All Right for Love (take 1) 1:24
30. Doin' the Best I Can (takes 1–3) 5:11
Total längd:
 79:01
April 27–28 Sessions
Nr Titel Längd
1. Pocketful of Rainbows (version #1, take 3) 2:43
2. Shoppin' Around (instrumental take 4) 1:46
3. Shoppin' Around (version #1, takes 2–4) 3:20
4. Shoppin' Around (version #1, take 5) 2:26
5. Doin' the Best I Can (takes 4–7) 2:23
6. Doin' the Best I Can (takes 8–9) 3:44
7. G.I. Blues (takes 2–4) 3:45
8. G.I. Blues (take 5) 2:43
9. Tonight Is So Right for Love (take 3) 2:35
10. Tonight Is So Right for Love (take 4) 2:36
11. Tonight Is So Right for Love (takes 5–7) 5:28
12. Frankfort Special (fast version, takes 3–7) 6:51
13. Frankfort Special (fast version, take 8) 2:42
14. Big Boots (fast version, take 3) 1:36
15. Big Boots (fast version, take 4) 1:41
16. Big Boots (slow version, takes 2–3) 2:26
17. What's She Really Like (takes 6–7) 3:32
18. What's She Really Like (takes 8–11) 6:10
19. What's She Really Like (takes 12–13) 3:02
20. Pocketful of Rainbows (version #1, takes 4–7) 5:36
21. Pocketful of Rainbows (version #1, take 8) 2:51
22. Pocketful of Rainbows (version #1, take 9) 2:49
23. Pocketful of Rainbows (version #1, take 10) 2:48
24. Wooden Heart (takes 2–4M) 3:53
Total längd:
 79:26

G.I. Blues, volume 2, Café Europa, 2 CD (FTD) 2013[redigera | redigera wikitext]

CD 1[78][79] CD 2[78][79]
Master Takes – Remixed
Nr Titel Längd
1. Didja' Ever (take 2 CO-sp replaced master) 2:54
2. Doin' the Best I Can (take 13/M) 3:32
3. G.I. Blues (take 7/M + insert ending takes 8–10/M) 4:36
4. Tonight Is So Right for Love (takes 10–11/M) 4:16
5. What's She Really Like (takes 17–19/M + insert takes 20–22/M) 8:11
6. Blue Suede Shoes (take 1/M) 2:14
7. Wooden Heart (take 4/M) 2:09
8. Shoppin'Around (remake, takes 6–7/M) 2:57
9. Pocketful of Rainbows (remake, take 2/M) 2:36
10. Frankfort Special (remake, takes 9–10/M) 4:29
11. Tonight's All Right for Love (take 10/M + insert takes 1-2/M) 3:22
12. Big Boots (slow version, take 4/M) 1:40
13. Big Boots (slow version, remake, insert takes 2–4/M) 1:55
Outtakes
Nr Titel Längd
14. Shoppin' Around (version 1, takes 6–10) 4:59
15. Doin' the Best I Can (takes 10–12) 4:38
16. G.I. Blues (take 6) 2:47
17. Tonight Is So Right for Love (take 8) 2:30
18. Tonight Is So Right for Love (take 9) 2:29
19. Big Boots (fast version, takes 6–5) 1:40
20. What's She Really Like (takes 14–16) 4:13
21. Pocketful of Rainbows (version 1, takes 11, 13–14) 3:19
22. Pocketful of Rainbows (version 1, takes 15–16) 3:31
23. Pocketful of Rainbows (version 1, take 17) 2:50
Total längd:
 77:47
Fortsättning Outtakes
Nr Titel Längd
1. Pocketful of Rainbows (version 1, takes 18–20) 6:18
2. Pocketful of Rainbows (version 1, takes 21–25) 5:04
3. Pocketful of Rainbows (version 1, takes 26–28) 4:45
4. Big Boots (medium tempo version, take 1) 1:10
5. Shoppin' Around (remake, takes 1–2) 2:47
6. Shoppin' Around (remake, takes 3–5) 3:24
7. Pocketful of Rainbows (remake, takes 1–3) 4:11
8. Frankfort Special (fast version, takes 9–12/fs + remake takes 1–5) 9:11
9. Frankfort Special (remake, takes 6–8) 5:38
10. Tonight's All Right for Love (takes 2–5) 4:05
11. Tonight's All Right for Love (take 6) 1:27
12. Tonight's All Right for Love (takes 7–8) 2:02
13. Tonight's All Right for Love (takes 9, 11, 12) 2:46
14. Tonight's All Right for Love (takes 14–15) 2:03
15. Tonight's All Right for Love (takes 16–17) 2:15
16. Big Boots (slow version, remake takes 1–6 + insert take 1) 4:50
Bonus Tracks
Nr Titel Längd
17. Tonights All Right for Love (Tales from the Vienna Woods, instrumental) 2:26
18. Wooden Heart (Grammafunken Version, instrumental) 1:19
19. Whistling Blues (Instrumental) 3:26
20. Shoppin' Around (take 14/M, from acetate) 2:14
Total längd:
 71:21

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Elvis framförde "Doin' the Best I Can" den 25 februari 1961 på den första av två konserter på Ellis Auditorium i Memphis i Tennessee.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Flynn 2024, Discography 1960s: G.I. Blues (LP).
  2. ^ Erlewine.
  3. ^ Knopper 1999, sid. 892.
  4. ^ Simpson 2004, sid. 121.
  5. ^ Marsh 1983, sid. 395.
  6. ^ The Billboard, 1960–1961.
  7. ^ [a b] RIAA, G.I. Blues (Album).
  8. ^ [a b c] Jorgensen 1998, sid. 119.
  9. ^ Gaar 2014, sid. 221.
  10. ^ Leigh 2017, sid. 129.
  11. ^ [a b] Jorgensen 1998, sid. 123.
  12. ^ Guralnick 2000, sid. 3.
  13. ^ Jorgensen 1998, sid. 121.
  14. ^ Jorgensen 1998, sid. 124.
  15. ^ Jorgensen 1998, sid. 127.
  16. ^ [a b c] Jorgensen 1998, sid. 128.
  17. ^ Jorgensen 1998, sid. 128–129.
  18. ^ [a b c d e] Jorgensen 1998, sid. 129.
  19. ^ Jorgensen 1998, sid. 97.
  20. ^ Guralnick 1994, sid. 448–449.
  21. ^ Jeansonne, Luhrssen & Sokolovic 2011, sid. 164.
  22. ^ [a b c d] Guralnick 2000, sid. 70.
  23. ^ Jorgensen 1998, sid. 129–130.
  24. ^ [a b c d e f] Jorgensen 1998, sid. 130.
  25. ^ Guralnick 2000, sid. 69.
  26. ^ Flynn 2024, Recording Sessions: 1960–1962, April 27–28 1960.
  27. ^ [a b c] Jorgensen 1998, sid. 131.
  28. ^ [a b c d] Flynn 2024, Recording Sessions: 1960–1962, April 27 1960.
  29. ^ [a b c d e f g] Eder 2013, sid. 148.
  30. ^ [a b c] Leigh 2017, sid. 146.
  31. ^ [a b c d e] Brown 2017, sid. 127.
  32. ^ [a b c d e f] Eder 2013, sid. 147.
  33. ^ [a b] Brown 2017, sid. 127–128.
  34. ^ [a b] Jorgensen 1998, sid. 131–133.
  35. ^ [a b c d e f g] Brown 2017, sid. 128.
  36. ^ [a b c d e f g h] Jorgensen 1998, sid. 133.
  37. ^ [a b] Flynn 2024, Recording Sessions: 1960–1962, April 28 1960.
  38. ^ [a b c d e f] Brown 2017, sid. 129.
  39. ^ [a b] Official Charts, Singles Chart: Wooden Heart (15 Mar 1961).
  40. ^ [a b c d e] Jorgensen 1998, sid. 134.
  41. ^ [a b c] Leigh 2017, sid. 145.
  42. ^ [a b] Guralnick 1994, sid. 70.
  43. ^ [a b] Flynn 2024, Recording Sessions: 1960–1962, May 6 1960.
  44. ^ Jorgensen 1998, sid. 135.
  45. ^ Jeansonne, Luhrssen & Sokolovic 2011, sid. 166.
  46. ^ [a b] Doll 2009, sid. 17.
  47. ^ Doll 2009, sid. 119.
  48. ^ [a b] Murrells 1985, sid. 145.
  49. ^ Guralnick & Jorgensen 1999, sid. 159.
  50. ^ Billboard, Are You Lonesome Tonight #1.
  51. ^ [a b c] Hopkins 2007, sid. 162.
  52. ^ Brown 2017, sid. 131.
  53. ^ Leigh 2017, sid. 143.
  54. ^ Leigh 2017, sid. 187.
  55. ^ Doll 2009, sid. 144.
  56. ^ Connolly 2017, sid. 158.
  57. ^ Brown 2017, sid. 131–132.
  58. ^ Jorgensen 1998, sid. 147.
  59. ^ Haeussler 2021, sid. 122.
  60. ^ RIAA, Elvis is Back.
  61. ^ [a b] Hopkins 2007, sid. 201.
  62. ^ [a b] Connolly 2017, sid. 161.
  63. ^ Murrells 1985, sid. 146.
  64. ^ Chartsurfer, Wooden Heart.
  65. ^ Leigh 2017, App. 1: RCA singles and extended play releases (1960–1968).
  66. ^ Discogs, Wooden Heart / G.I. Blues, Italien.
  67. ^ Discogs, G.I. Blues / Doin' the Best I Can, Japan.
  68. ^ Billboard, Joe Dowell: Wooden Heart #1.
  69. ^ Murrells 1985, sid. 152.
  70. ^ Guralnick & Jorgensen 1999, sid. 202.
  71. ^ Billboard, Puppet on a String/Wooden Heart #14.
  72. ^ Guralnick & Jorgensen 1999, sid. 211.
  73. ^ [a b c] Discogs, G.I. Blues, volume 1, 2 CD (FTD) 2012.
  74. ^ [a b c] Elvis Australia, G.I. Blues: Volume 1 (FTD) 2012.
  75. ^ Discogs, G.I. Blues (LP) 1960.
  76. ^ [a b] Discogs, G.I. Blues (LP) 1960 Sverige.
  77. ^ Discogs, Collector's Edition, 1 CD 1997.
  78. ^ [a b] Elvis Australia, G.I. Blues: Volume 2 Café Europa (FTD) 2013.
  79. ^ [a b] Discogs, G.I. Blues, volume 2, Café Europa 2 CD (FTD) 2013.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Citat på engelska[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=G.I._Blues_(musikalbum)&oldid=54619448”