GSM-R

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Definition[redigera | redigera wikitext]

GSM-R är ett tillägg till mobiltelefonistandarden GSM (Globalt System för Mobil kommunikation) avsett för järnvägskommunikation (Railways). GSM-R är en delmängd av European Railway Traffic Management System (ERTMS).

I Sverige användes varumärket MobiSIR för GSM-R.

Järnvägsspecifika funktioner[redigera | redigera wikitext]

  • Samtal:
    • Dialogsamtal och gruppsamtal mellan tågklarerare, tågbesättning, underhållspersonal m.fl.
    • Nödanrop
    • Funktionsnummer som gör det möjligt att ringa till tågnummer
    • Samtalsprioritering
    • Automatisk samtalsstyrning från förare till rätt tågklarerare styrt av var i spårsystemet tåget befinner sig.
  • Datatransaktioner:
    • Positionsangivelser. När tåget passerar en Eurobalis erhåller det en positionsangivelse som automatiskt tillsammans med tågnummer sänds vidare till banans säkerhetssystem.
    • Hastighetsbesked (movement authority). När säkerhetssystemet erhåller en positionsangivelse återsänder det den högsta tillåtna hastigheten för tåget vid den positionen samt vilka hastigheter som just gäller längre fram utmed banan.

Teknik[redigera | redigera wikitext]

GSM-R utgör en variant av GSM vilket gör att standardiserade komponenter kan utnyttjas. För datatransporterna användes GPRS som är en datapaketstandard inom GSM, alternativt kretskopplad datatrafik som är specificerad i GSM-standarden. GSM-R utnyttjar dock ett eget frekvensband strax under GSM:s 900 MHz-band. Terminaler för kommunikation mellan förare och trafikledning har en uteffekt som är specificerad till 8 W. Denna effekt är ett krav för gränsöverskridande trafik. Inom Sverige finns dock terminaler med 2 W uteffekt som ej tillåts utomlands. Terminaler med 2 W uteffekt (vanlig effekt för GSM-telefoni) är däremot allmänt tillåten för icke operativa samtal från förare och ombordpersonal, samt för personal som arbetar i spårområdet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Behovet att öka säkerheten genom kommunikation med lokförarna är gammalt. Först användes optiska signaler för att meddela förarna att till exempel stoppa. Under andra halvan av 1900-talet kom ATC som via baliser i spåret kunde ge föraren körbesked och, om denne ej reagerade, även automatiskt nödstoppa tåget.

I Sverige började man i slutet av 1900-talet använda mobiltelefonsystemet NMT för att kunna samtala med förarna. Detta system släcktes ned 2007 och hade då ersatts av GSM-R redan 2005 för stamnätet och 2007 för de flesta övriga banorna. För GSM-R har sändarstationer installerats utmed banorna och i tunnlar. Systemet kallades då i Sverige MobiSIR.

Datatransporterna via GSM-R kommer i och med det gemensamma europeiska trafikstyrningssystemet ERTMS att under 2000-talet ersätta ATC för förarkommunikation och även ersätta de spårledningar som indikerar hinder på en blocksträcka. Enligt ERTMS-standarden ska datakommunikationen mellan fordon och de ERTMS-komponenter som finns fast monterade kring spåret ske med hjälp av kretskopplad GSM-dataöverföring i ett GSM-R-nät.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]