Gabriel de Broglie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gabriel Marie Joseph Anselme de Broglie-Reval, född 21 april 1931 i Versailles, är en fransk statsman, historiker, ledamot av Franska akademien och kansler över Institut de France.

Gabriel de Broglie studerade vid universitetet i Pontoise, och fortsatte därefter vid Institut d'études politiques de Paris och École nationale d'administration. Under 1960-talet anlitades han av franska regeringen som sakkunnig och rådgivare, och var verksam vid flera departement men huvudsakligen kulturdepartementet. 1975 utsågs han till generaldirektör vid Radio France, och fortsatte 1979 som president för Institut national de l'audiovisuel. 1997 blev han ledamot av Académie des sciences morales et politiques, och 2001 efterträdde han Alain Peyrefitte på stol 15 i Franska akademien, och blev sålunda den femte akademieledamoten där i sin släkt. I december 2005 blev han Pierre Messmers efterföljare som kansler för Institut de France.

Han är kommendör av Hederslegionen, riddare av Ordre national du Mérite samt kommendör av l’ordre des Arts et des Lettres. För sina verk i historia har han belönats med flera pris.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Le Général de Valence ou l'Insouciance et la gloire, Perrin, Paris, 1972.
  • Ségur sans cérémonie, 1757-1805 ou la Gaieté libertine, Perrin, Paris, 1977.
  • Histoire politique de la "Revue des deux mondes" de 1829 à 1979, Perrin, Paris, 1979.
  • L'Orléanisme : la ressource libérale de la France, Perrin, Paris, 1981,
  • Une Image vaut dix mille mots : essai sur la télévision, Plon, Paris, 1982.
  • Madame de Genlis, Perrin, Paris, 1985.
  • Le Français pour qu'il vive, Gallimard, Paris, 1987,
  • Guizot, Perrin, Paris, 1990,
  • Le XIXe siècle : l'éclat et [le] déclin de la France, Perrin, Paris, 1995.
  • Mac Mahon, Perrin, Paris, 2000.
  • Le droit d'auteur et l'internet, PUF, Paris, 2001.