Gallblåsa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gallblåsan (5) sitter vid levern (4)

Gallblåsan (lat. vesica fellea eller vesica biliaris) sitter vid levern, och fungerar som en tillfällig lagringsplats för galla. Vid behov pressar gallblåsan ut galla i tolvfingertarmen. Gallblåsan är inte nödvändig för kroppens funktion och kan därför opereras bort vid till exempel gallstensproblem. Sådana operationer är mycket vanligt förekommande.

Anatomi och funktion[redigera | redigera wikitext]

Gallblåsans histologi

Gallblåsan är päronformad och sitter i en grop på undersidan av högra leverfliken och framsticker med sin tjockända vid främre skarpa leverkanten.

Till volymen rymmer gallblåsan bara 30-60 ml men på grund av att gallan här koncentreras mellan 5 (normalt) och 16 (extremt) gånger räcker detta upp till 12 timmar. Koncentrationen skapas av natriumpumpar som driver ut natrium varigenom två gradienter skapas: en osmotisk och en elektrokemisk. Dessa driver i sin tur ut vatten och klorjoner ur gallblåsan. Den koncentrerade gallan har följande sammansättning:[1]

Vatten 92% gallsalter 6% bilirubin 0,3% kolesterol 0,3-0,9% fettsyror 0,3-1,2%

Gallblåsan börjar tömmas då föda når magsäcken (GI-kanalens början) men den starkast stimulerande effekten har cholesystokinin som utsöndras i blodet av tolvfingertarmens [mucosa]. Detta sker i sin tur när födans fettsyror når hit vilket inträffar ungefär en halvtimma efter måltidens intagande. Tömning av gallblåsan triggas även, men i betydligt mindre grad, av acetylkolin som utsöndrats av innerverande nerver, det vill säga det enteriska nervsystemet och nervus vagus (X). Gallblåsans tömning är ett resultat av: 1. rytmiska kontraktioner av själva blåsan och 2. Relaxation av den sfinkter (musculus sphincter ampulla hepatopancreatica/Sphincter Oddi, belägen strax distalt om sammankopplingen mellan ductus choledochi och ductus pancreaticus) som hindrar pankreassaften och gallan att rinna ut i tolvfingertarmen. Bara den tidigare effekten av stimuli, kontraktionen, stimuleras av acetylkolin.[1]

Gallblåsans vägg byggs upp av fem lager (inifrån och ut):[2]

  1. En veckad slemhinna, mucosa
  2. Bindväv, lamina propria
  3. Ett tjockt lager glatta muskler
  4. Ännu ett bindvävsskikt
  5. En tunn hinna, serosa

Gallblåsan finns hos många, men inte alla, ryggradsdjur. Ryggradslösa djur saknar den.[3]

Gallblåserelaterade sjukdomar eller problem[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Guyton, A., Textbook of Medical Physiology, 10:e utgåvan, s.749-751, publicerad 2000
  2. ^ Solunetti.fi, läst den 18 augusti 1008
  3. ^ Nordisk familjebok 1912, Lefversjukdomar