Galtarö
Galtarö är en halvö i västra Ödsmåls socken i Stenungsunds kommun. En alternativ stavning är Galterö, ej att förväxla med Galterö, en ö i Göteborg södra skärgård. Majblommans riksförbund drev lägerverksamhet här för barn som är i behov av att komma till en annan miljö under sommaren.
Historia[redigera | redigera wikitext]
I Ödsmåls äldsta bevarade husförhörslängd från åren 1785-1788 omnämns ett trankokeri på Galtarön. [1] Detta låg på den yttre delen invid ett torp.[2] Werner Lundqvist köpte hela Galtarön 1917 och donerade den till Majblommans riksförbund 1939. [3]
Werner Lundqvist[redigera | redigera wikitext]
Werner Lundqvist lät uppföra ett hus på Galtaröns norra del som han kallade Storstugan. I denna vistades han med sina vänner av vilka en del tillhörde Bröderna i Böödalen. Episoder från Galtarön och Storstugan finns att läsa om i en serie tryckta häften "Brödrasamtal", skrivna av Werner Lundqvist. I ett av dessa häfte [4], finns en kort beskrivning av en hällristning som är gjord av den i texten beskriven som "den bortgångne Brodern Byggmästaren". Texterna innehåller sällan namn utan personerna beskrivs med yrkespseudonymer såsom "Fornforskaren", "Redaren", "Bokvännen" och "Byggmästaren". "Den bortgångne Brodern Byggmästaren" är troligtvis Karl M. Bengtson, avliden 1935. Vidare beskrivs i texten att Bröderna bygger en bänk intill ristningen som de kallar Karls bänk, sitter ner på den och minns med vemod "Byggmästaren". Storstugan omnämns också i samma avsnitt som ett verk att "Byggmästaren". Ristningen kan man än idag se tydligt i berget (58°06′12″N 11°48′46″Ö / 58.103223°N 11.812760°Ö) men av Storstugan återstår endast en stengrund (58°06′28″N 11°49′15″Ö / 58.107684°N 11.820909°Ö).
Galtarö järnväg[redigera | redigera wikitext]
Sommaren 1962 påbörjades bygget av en miniatyrjärnväg vid Majblommans barnkoloni. Järnvägen, som blev klar 1968, är ungefär 500 meter lång (58°6′13″N 11°48′43.5″Ö / 58.10361°N 11.812083°Ö). Trafik skedde med ånglok varje söndag under sommaren fram till 1974 under den tid då kolonin var öppen. Därefter ersattes ångloken av ett motorvagnståg.[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bergemo, Arne (1945). Ödsmål - glimtar ur en sockens historia. Uddevalla: Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund. ISBN 91-7686-029 9 , sid 70
- ^ Ödsmålsbygden (Ödsmåls hembygdsförening) Del 6 (Lillhammar, Näs): sid. 82. 1992., 3:e upplagan
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 december 2013. https://web.archive.org/web/20131224112458/http://www3.arkivportalen.nu/galtaro-majblommans-barnkoloni/. Läst 23 december 2013.
- ^ Lundqvist, Werner (1936). Brödrasamtal. Åren 1935 och 1936. Göteborg, sid 4
- ^ http://bmas.se/joo25/index.php/om-bmas/24-4-bmas-historia
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Lundqvist, Werner (1923). Galtaröboken. Göteborg