Gamla Testamentet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett blad ur en utgåva från 1000-talet av Targum.

Gamla Testamentet, (förkortat GT), är den kristna kyrkans benämning på judendomens heliga skrifter Tanakh och utgör den första delen av Bibeln, kristendomens heliga skrift. Böckernas ordningsföljd är dock en annan än i den judiska kanon. Beteckningen Gamla Testamentet används även i vetenskapliga sammanhang och avser inte någon nedvärdering av den judiska religionen som något förlegat eller som bara ett förstadium till kristendomen[1]. Böckernas ordningsföljd kommer från den översättning som gjordes till grekiska, kallad Septuaginta (LXX) på 200-talet före vår tideräkning.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Gamla Testamentet berättar bland annat om skapelsen, syndafloden, Babels torn och Israels folks äldsta historia fram till att de vandrade in i Kaanans land. De historiska böckerna handlar om folkets vidare öden. Profetböckerna har fått namn efter olika profeter. Där finns varningar, förutsägelser och undervisning. De poetiska böckerna innehåller dikter och sånger.

Delila klipper av Simsons hår.
Målning av Lucas Cranach d.ä.

Kända berättelser[redigera | redigera wikitext]

Bibelns berättelser har bland annat legat till grund för den västerländska kulturen och har gått i arv från generation till generation. Såväl konsten som litteraturen och musiken har inspirerats av de bibliska episoderna. Här nedan följer hänvisningar till några av de mest kända av Gamla Testamentets berättelser.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Gamla Testamentet består i sin protestantiska version av 39 böcker, i den katolska versionen av 46 böcker och i sin ortodoxa version av 50-53 böcker. I Tanach ser indelningen annorlunda ut. Konungaböckerna är till exempel sammanslagna till ett verk. I varianten med 39 böcker så är: 17 historiska böcker (från 1 Mosebok till Ester), 5 poetiska böcker (Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren samt Höga visan) och 17 profetböcker (från Jesaja till Malaki). De historiska böckerna omfattar tiden från "världens skapelse" till 400-talet f.Kr. Profetböckerna, som vanligen delas i 4 "stora" profeter (från Jesaja till Daniel) och 12 "små" profeter (från Hosea till Malaki), skrevs ca 800-450 f.Kr.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gamla Testamentet är huvudsakligen nedtecknat på hebreiska och grekiska. Några avsnitt (huvudsakligen i Daniels bok) är på arameiska. De grekiska delarna av gamla testamentet är de delar som den katolska och de ortodoxa kyrkorna inkluderar och protestanterna exkluderar ur gamla testamentets kanon. Traditionellt anses inom bibelvetenskapen att Gamla Testamentets böcker är tillkomna från cirka 900 f.Kr. till 160 f.Kr. Berättelserna skildrar dock händelser som är tänkta att ha inträffat långt tidigare. Gamla Testamentets böcker inordnas i den judiska kanon i tre grupper: Läran, Profeterna och Skrifterna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bertil Albrektsson och Helmer Ringgren: En bok om Gamla Testamentet, 5 uppl, 1995
  • Nationalencyklopdien (NE)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se t ex Jesper Svartviks referat av Katharina von Kellenbachs Anit-judaism in Feminist Religious Writings i boken Bibeltolkningens bakgator (2006), sid 84 ff.

Se även[redigera | redigera wikitext]