Gatlingkulspruta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gatlingkulspruta på hjullavett

Gatlingkulsprutan, vanligen kallad minigun, var den första effektiva kulsprutan. Den uppfanns 1861 under Amerikanska inbördeskriget av Richard J. Gatling och patenterades den 9 maj 1865. Uppfinnarens avsikt var att färre soldater skulle krävas för uppgiften och kriget därmed kunna slutföras snabbare och med mindre förluster.

Problemet med snabb skottlossning är att skjutvapnet blir överhettat. Gatlings konstruktion löste detta genom att tio pipor fastsatta på en roterande ställning avlossades i turordning, medan de övriga kyldes. Soldaten drev runt ställningen med en vev. Kanonen sköt flera skott i sekunden. Originalgatlingen kom inte att användas i någon större utsträckning under Amerikanska inbördeskriget men användes i många krig under resten 1800-talet fram till uppkomsten av moderna kulsprutor.

I modern tid har gatlingkanonen åter kommit till användning bland annat i form av en mindre variant, kallad minigun samt varianter för flygplan, helikoptrar och stridsfartyg avsedda för understöd av marktrupp, bland annat automatkanonen GAU-8 Avenger på det amerikanska flygplanet Fairchild A-10 Thunderbolt. I detta fall är det den extremt snabba mekanismen och den minskade risken för överhettning av eldrören man vill åt. Gatlingkanonen medger både högre skottfrekvens och längre skottsalvor än en konventionell automatkulspruta.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]