Gatufotografi
Gatufotografi är en form av dokumentärfotografi vars subjekt befinner sig i verkliga situationer i offentliga rum såsom gator, parker, stränder, gallerior eller politiska möten.
Gatufotografi använder sig av den rena fotografins tekniker på så sätt att den visar upp en objektiv, ren bild av något (bildligt sett en "spegling av samhället"). Många av gatufotografins klassiska verk skapades under perioden mellan ungefär 1890 och 1975 och sammanföll med införandet av bärbara kameror, särskilt mätsökarkameror som använder småbildsformatet.
Klassiska utövare av gatufotografi är bland andra Henri Cartier-Bresson, Robert Frank, Alfred Eisenstaedt, W. Eugene Smith, William Eggleston, Brassaї, Willy Ronis, Robert Doisneau, Garry Winogrand och Manuel Rivera-Ortiz.
En fråga som väckts av gatufotografin är huruvida fotografers rättigheter bör stå över de avbildade personernas rätt till privatliv. En annan är gränsdragningen mellan autenticitet och arrangerade bilder - så har några av Doisneaus klassiska Parisbilder i efterhand visat sig vara arrangerade av fotografen och genomförda med anlitade modeller.
Vidare läsning[redigera]
- The Sidewalk Never Ends: Street Photography Since the 1970s (2001).
Externa länkar[redigera]
- Why We Shoot And How: Street Photography For The Purist - olika författare varav de flera är från DeviantArt
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Street_photography (Författarförteckning/historik fram till 20090725 030303).
