Gazprom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
OAO Gazprom
Gazprom hq.jpg
Gazproms huvudkontor.
Typ Publikt aktiebolag
RTS: GAZP
MICEX: GAZP
LSE: OGZD
FWB: GAZ
Huvudkontor Ryssland Moskva, Ryssland
Nyckelpersoner Viktor A. Zubkov
Styrelseordförande
Aleksej B. Miller
Vice styrelseordförande, vd
Bransch Petroleumindustri
Produkter Olja, naturgas
Antal anställda 456 000 - 2008
Historia
Grundat 1989
Ekonomi
Omsättning $ 98,685 miljarder
Rörelseresultat $ 28,273 miljarder
Vinst efter skatt $ 25,772 miljarder
Tillgångar $ 275,94 miljarder
Eget kapital $ 186,285 miljarder
Struktur
Ägare Ryska staten - 50,01%
Vostok Gas - 1%
Dotterbolag Gazprombank - 62,59%
FC Zenit Sankt Petersburg - 76%
Övrigt
Webbplats www.gazprom.com
Fotnoter Statistik från 2009 års bokslut.[1]

OAO Gazprom är ett ryskt företag som utvinner och distribuerar naturgas. Det grundades år 1989 och är idag det största företaget i Ryssland och en av de största aktörerna i världen inom olje- och gasindustrin.[2] Huvudägare är ryska staten med 50,002 procent av aktierna. Andra kända ägarintressenter var Lundinsfären genom Vostok Gas med 1 procent, som dock tvingades sälja ut sitt innehav under finanskrisen 2007. Gazprom står idag för huvuddelen av den naturgas som förbrukas i Öst- och Centraleuropa.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gazprom bildades år 1989 som del av de ekonomiska reformerna (perestrojka) i dåvarande Sovjetunionen då Ministeriet för gasindustrin omvandlades till ett aktiebolag.[3] Efter Sovjetunionens upplösning 1991 tillföll tillgångar de olika efterträdarstaterna och i Ryska federationen gick de till Gazprom.[4] Bolaget var dock fortsatt i statlig ägo och den förre detta sovjetiska gasministern, Viktor Tjernomyrdin, blev Gazproms första styrelseordförande. 1992 blev han istället utsedd av president Boris Jeltsin till Rysslands premiärminister men behöll stort inflytande över företaget. Han efterträddes som styrelseordförande och vd av Rem Vjachirev. 1994 inleddes på order av Jeltsin en kupongprivatisering där medborgare billigt kunde köpa aktier i bolaget. 33% av aktierna gick på detta sättet till vanliga medborgare, 15% till bolagets anställda och 40% behölls av staten.[4]

Utveckling under 1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Under Tjernomyrdin och Vjachirev delades företagsegendom ut till högt uppsatta chefer och deras familjer, styrelseledamöter och direktörer lade beslag på Gazproms resurser för egen vinning och premiärministern såg till att bolaget kom undan med storskaligt skattefusk. Den ryska staten gick å sin sida miste om intäkter från sitt aktieinnehav och även från uteblivna skatteintäkter.[5] Tillgångar värda flera miljarder dollar såldes under oklara förhållanden av Gazprom för långt under marknadsvärdet till det privatägda gasbolaget Itera Group som i sin tur sålde tillgångarna på öppna marknaden och på så sätt kunde göra enorma vinster.[6] Gazproms företagsledning misstänktes vara de som i verkligheten tjänade på det egna bolagets dåliga affärer genom att använda Itera som bulvan för sina privata vinstintressen, och de ryska myndigheterna gjorde inget för att hindra liknande affärer.[6] Gasfält i västra Sibirien värda runt 185 miljoner dollar överfördes till Sibneftegaz, ett dotterbolag till Gazprom som delägdes av Vjachirevs släktingar.[7] Genom affärer med mellanhänder hamnade sedan aktier i Sibneftegaz, sålda för långt under marknadspriset, i händerna på Itera.[8]

Enligt William F. Browder, en brittisk investerare, sålde Gazprom sju dotterbolag (Purgaz, Rospan, Tarkosaleneftegaz, Sibneftegaz, Achimneftegaz, Vostokgaz och Severneftegazprom) för sammanlagt 325 miljoner dollar trots att det egentliga värdet på dem var runt 5,8 miljarder. Motsvarande 10% av Gazproms olje- och gasreserver gick därmed förlorade under suspekta omständigheter.[9] Gazproms internrevisor PricewaterhouseCoopers rapporterade däremot att affärerna gynnade Gazprom.[9]

I mars 1998 avskedades Tjernomyrdin från premiärministerposten av Jeltsin och i juni samma år återupptog han sitt gamla jobb som Gazproms styrelseordförande.

Ökad statlig kontroll[redigera | redigera wikitext]

I juni 2000 när Vladimir Putin blev Rysslands president förändrades läget dramatiskt för Gazprom. Han menade att bolaget hade plundrats av oligarkerna och såg till att Tjernomyrdin avskedades och vd:n Vjachirev röstades bort av aktiemajoriteten. Dmitrij Medvedev och Alexej Miller, som hade arbetat med Putin i Sankt Petersburg, utsågs till ny styrelseordförande respektive vd och fick i uppdrag att rensa upp i bolaget, stoppa vad man ansåg vara oligarkernas stöld av Gazproms tillgångar samt återfå det som redan hade förlorats.[6] För Putin hade strategiska företag som Gazprom en viktig roll att spela för det ryska samhället.

I juni 2005 sålde en grupp större aktieägare runt 10,7% av aktierna till statsägda Rosneft för 7 miljarder dollar vilket gav den ryska staten direkt kontroll över Gazprom.[10] Kort därpå hävdes begränsningarna på utländskt ägande i bolaget i syfte att locka investerare.[11][12] I juli 2006 fick Gazprom lagstadgat monopol på rysk naturgasexport.[13]

Tvister om gasexport[redigera | redigera wikitext]

I januari 2006 ströp Gazprom försörjningen av gas till Ukraina som ett led i förhandlingarna om ett kraftigt ökat pris, men även som ett politiskt påtryckningsmedel för att få Ukrainas Putinvänlige före detta president Viktor Janukovytj åter till makten. Den 2 oktober 2007 hotade Gazprom åter med strypning av gastillförseln, detta som ett svar på Ukrainas parlamentsval två dagar tidigare. Den 7 januari 2009 ströp Gazprom åter försörjningen av gas genom Ukraina. Gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina trappades upp. Länderna anklagade varandra för att ha stoppat exporten av rysk gas till Europa via Ukraina.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Gazproms vd Alexej Miller är utsedd av president Vladimir Putin och är även Rysslands vice energiminister. Miller är även styrelseordförande i Gazprombank som i huvudsak ägs av Gazprom. Gazprombank är Rysslands tredje största bank och bland annat ägare av den före detta regimkritiska tv-stationen NTV.

Gazprom sponsrar även fotbollslagen FC Zenit Sankt Petersburg i Ryssland och Schalke 04 i Tyskland. Man finansierar även den nya ryska ishockeyligan Kontinental Hockey League med stora summor pengar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”OAO Gazprom Financials”. Hoovers.com. http://www.hoovers.com/company/OAO_Gazprom/htckki-1-1njea5.html#income/. 
  2. ^ http://www.bbc.co.uk/worldservice/specials/151_globalgiants/page4.shtml
  3. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1017553
  4. ^ [a b] Goldman, Marshall I. (2008). ”5”. Petrostate: Putin, Power and the New Russia. Oxford University Press. ISBN 978-0-19-534073-0 
  5. ^ Goldman, Marshall I. (2008). Petrostate: Putin, Power and the New Russia. Oxford University Press. sid. 61. ISBN 978-0-19-534073-0 
  6. ^ [a b c] Gazprom: Russia's Enron?, Bloomberg BusinessWeek, 18 February 2002.
  7. ^ http://www.nytimes.com/2013/02/18/business/rem-vyakhirev-former-chief-of-gazprom-dies-at-78.html
  8. ^ http://www.businessweek.com/2000/00_47/b3708212.htm
  9. ^ [a b] Gazprom and Itera: A Case Study in Russian Corporate Misgovernance, 18 mars 2002, http://carnegieendowment.org
  10. ^ Kremlin agrees price for Gazprom, BBC News, 16 June 2005.
  11. ^ Gazprom: Open for Global Investors by Jason Bush, BusinessWeek, 13 January 2006.
  12. ^ Gazprom opens doors to foreigners, BBC News, 24 June 2005.
  13. ^ Duma votes for Russian gas export monopoly by Neil Buckley and Tobias Buck, The Financial Times, 16 June 2006.
  • Saunders, Robert A.; Strukov Vlad (2010) (på eng). Historical dictionary of the Russian Federation [Elektronisk resurs]. Historical dictionaries of Europe ; 78. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 12078858. ISBN 9780810874602