Genrepedagogik
Genrepedagogik är en pedagogisk modell, ursprungligen från Australien, för hur man i skolan kan bedriva undervisning på ett sådant sätt att eleverna utvecklar det språk som krävs i alla ämnen. Den är framtagen för att stödja elever med annat modersmål, men har visat sig vara ett framgångsrikt sätt att arbeta även med andra elever.[1]
Teoretisk grund[redigera | redigera wikitext]
Genrepedagogik kan sägas vila på tre ben. Det första är Lev Vygotskijs teorier om att lärande sker genom samarbete och genom stöttning i den närmaste utvecklingszonen. Det andra är Michael A.K. Hallidays systemisk-funktionella grammatik där grammatikens funktion för kommunikation står i centrum. Det tredje benet är Jim Martins och Joan Rotherys studier av de språkliga genrer som används inom skolans olika ämnen, och metoder för att undervisa om dessa.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Gibbons (2009). Lyft språket lyft tänkandet: språk och lärande
- ^ ”Vad är genrepedagogik?”. Stockholms universitet, Nationellt centrum för svenska som andraspråk. 21 november 2013. Arkiverad från originalet den 21 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140221023350/http://www.andrasprak.su.se/om-oss/vanliga-fr%C3%A5gor/grundskola/vad-%C3%A4r-genrepedagogik-1.96361. Läst 23 juli 2023.