Geocentrisk världsbild
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Den geocentriska världsbilden var den vanliga synen på universums uppbyggnad under antiken och medeltiden, innan den heliocentriska världsbilden fick genomslag på 1500-talet och 1600-talet. Geocentrism går ut på att jorden befinner sig i centrum (geo=jord) och att solen och planeterna kretsar kring den i cirklar eller sfärer. Astronomen Klaudios Ptolemaios (cirka 150 e.Kr.) beskrev planeternas rörelser över himlavalvet med epicykler och deferenter[1], och man talar därför även om den ptolemaiska världsbilden.
Det var i sitt verk Om himlakropparnas kretslopp, publicerat 1543, som Copernicus beskrev hur jorden roterar kring sin axel, och hur den och de andra planeterna cirkulerar kring solen (den heliocentriska världsbilden). Detta stod i strid mot den vedertagna uppfattningen att jorden utgjorde världens mitt med sol, måne och de andra planeterna i banor runt detta centrum, vilket var grundat på vad Aristoteles och Ptolemaios hävdade under antiken.
Idag råder det inga tvivel om att jorden roterar runt solen, samtidigt som solen roterar runt det svarta hål som finns i centrum av Vintergatan. Obestridiga bevis för att jorden roterar runt sin egen axel med knappt ett varv per 24 timmar är till exempel Eötvöseffekten [2] och gyrokompassen. Att jorden sedan roterar runt solen bevisas enklast genom till exempel parallax men även av Newtons gravitationsformler.
En himlakropps geocentriska position är himlakroppens position i förhållande till jorden. Om positionen ges i förhållande till solen kallas den positionen himlakroppens heliocentriska position.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Deferent_and_epicycle
- ^ ”The Eötvös effect - Physics Articles”. http://www.cleonis.nl/physics/phys256/eotvos.php. Läst 20 april 2013.
