Georg Achates Gripenberg

Från Wikipedia
Georg Achates Gripenberg
Georg Achates Gripenberg, .
Född18 maj 1890[1]
Sankt Petersburg
Död31 maj 1975[1] (85 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningDiplomat
Befattning
Ambassadör
FöräldrarAlexis Gripenberg
Utmärkelser
Frihetskorsets 3. klass (1918)[2]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1919)[2]
Riddare av Dannebrogorden (1919)[2]
Riddare av Nordstjärneorden (1919)[2]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1920)[2]
Officer av Italienska kronorden (1920)[2]
Storofficer av Kronorden (1922)[2]
Kommendör av nummer av Isabella den katolskas orden (1926)[2]
Kommendör med nummer av Karl III:s orden (1929)[2]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1931)[2]
Ismailorden (1936)[2]
Frihetskorsets 1. klass (1940)[2]
Storkorset av Finlands Lejons orden (1943)[2]
Storkorsriddare av Silvesterorden (1943)[2]
Finlands Röda Kors’förtjänstmedalj i silver (1949)[2]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1952)[2]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1959)[2]
Vinterkrigets minnesmedalj[2]
Frihetskrigets minnesmedalj[2]
Redigera Wikidata

Georg Achates Gripenberg, född 18 maj 1890 i Sankt Petersburg, död 31 maj 1975 i Helsingfors,[3] var en finländsk (finlandssvensk) diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Georg Gripenberg var son till Alexis Gripenberg och Agnes von Haartman samt dotterson till Victor von Haartman.[4] Efter studentexamen i Helsingfors 1907 studerade Gripenberg vid Alexanderuniversitetet i Helsingfors och blev fil. kand. 1911. Gripenberg studerade sedan vid Uppsala universitet och blev 1917 jur. kand. där; i Uppsala var han ordförande i Föreningen Heimdal. Han hade dessförinnan också vistats i England och åren 1908–1909 studerat vid University of Oxford och London School of Economics. 1918 fick han en tjänst som andre sekreterare på Finlands utrikesdepartement.[3]

Tjänst på utrikesministeriet[redigera | redigera wikitext]

1918 anställdes han av Finlands nyinrättade utrikesministerium och utsågs till sitt lands första diplomatiska representant i Sverige. Han avgick året därpå. 1920 rekryterades han tillbaka till ministeriets kansli som tjänsteförrättande kanslichef.[3]

Chargé d'affaires i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Han tjänstgjorde till en början som chargé d'affaires, från 1921 till 1923 i Bryssel och Haag, från 1923 till 1929 i Madrid och Lissabon och från 1929 till 1933 som sändebud i Buenos Aires, Rio de Janeiro och Santiago de Chile.[3]

Sändebud i London[redigera | redigera wikitext]

1933 utnämndes han till sändebud i London, Finlands viktigaste diplomatiska post. Hans mandatperiod där varade tills de diplomatiska förbindelserna mellan Storbritannien och Finland bröts under fortsättningskriget, efter den brittiska krigsförklaringen i slutet av 1941.[3]

Representant vid Heliga stolen[redigera | redigera wikitext]

Han var i icke-aktiv status i Finland tills han utnämndes till representant vid Heliga stolen hösten 1942. Våren därpå förflyttades han till Stockholm.[5][6] Det var på den tiden den viktigaste utrikesdelegationen i Finland, särskilt för att Sovjetunionen hade beslutat att föra fredssamtal med Finland i Stockholm efter andra världskrigets slut.[3]

Ambassadör i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Gripenberg innehade ambassadörs rang i Stockholm[7] från 18 januari 1955.

FN-ambassadör[redigera | redigera wikitext]

Efter Stockholm var han Finlands första ambassadör i Förenta nationerna 1956–1958,[5] varefter han gick i pension. Han fick många inhemska och utländska utmärkelser och skrev flera omfattande memoarer under sina pensionsår.[3]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Han var gift första gången 1921–1923 med Lily Uchermann, som var dotter till Vilhelm Uchermann, och andra gången från 1927 med Peggy Moseley-Williams.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Generalmajor Hans Henrik Gripenberg: En biografisk konturteckning. Söderström, 1937.
  • En beskickningschefs minnen 1: Finland i världskriget 1939–40. Natur och Kultur, 1959.
  • En beskickningschefs minnen 2: London–Vatikanen–Stockholm. Natur och kultur, 1959.
  • Diplomatisk vardag. Söderström, 1964.
  • Dagbok 1943–1946. Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 2019.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, G. A. Gripenberg, 30 juli 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Who's who, A & C Black.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g] Seppinen, Jukka. ”Gripenberg, Georg Achates”. https://www.blf.fi/artikel.php?ref=sok&id=1685. Läst 13 oktober 2023. 
  4. ^ Adelsvapen Gripenberg tab. 46 https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gripenberg_nr_931
  5. ^ [a b] Nationalencyklopedin. Bd 8. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 80, Gripenberg, Georg. ISBN 91-7024-619-X 
  6. ^ Pieni tietosanakirja, del 1. Otava förlag 1952. Tredje upplagan.
  7. ^ Vuojolainen, Antti. ”Finlands FN-representations första tid (1955–1972)”. Finland utomlands. https://finlandabroad.fi/web/un/finlands-fn-representations-forsta-tid-1955-1972-. Läst 13 oktober 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Nils Ahnlund 		Föreningen Heimdals ordförande
1915–1916 		Efterträdare:
H. S. Nyberg


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Georg_Achates_Gripenberg&oldid=54020709”