Georg Johann Abraham Berwald

Från Wikipedia
Georg Johann Abraham Berwald
Född1758[1]
Schleswig, Danmark
Död27 januari 1825[2]
Sankt Petersburg
Medborgare iSverige
SysselsättningViolinist, fagottist
ArbetsgivareKungliga Hovkapellet (1782–1783)[3]
Kungliga Hovkapellet (1783–1800)[1]
BarnJohan Fredrik Berwald (f. 1787)[2][4]
FöräldrarJohann Friedrich Berwald
SläktingarJohann Gottfried Berwald, d.y. (syskon)
Christian Friedrich Georg Berwald (syskon)[2]
Friedrich Wilhelm Carl Berwald (syskon)
Redigera Wikidata

Georg Johann Abraham Berwald, född 26 eller 29 juni 1758 i Schleswig, död 27 januari 1825 i S:t Petersburg, var en tysk fagottist och violinist.

Berwald tillhörde den tyska musiksläkten Berwald och var son till Johann Friedrich Berwald. Han var medlem av Kungliga hovkapellet i Stockholm från 1782 till 1800, först som fagottist, senare som violinist. 1798 gjorde han en konsertturné till S:t Petersburg, Moskva, Tyskland och Österrike med sin son Johan Fredrik Berwald. Tre år senare återvände han och slog sig ner i S:t Petersburg där han förblev aktiv som musiker och dirigent till sin död. Han ansågs vara en av sin tids mest framstående fagottister.

Berwald var också notkopist i Hovkapellet och 1788–1790 drev han även ett lånebibliotek kombinerat med kopiering och försäljning av tryckta noter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Fredrik August Dahlgren, Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningarIngen beskrivning har definierats, Norstedts förlag, 1866, s. 533, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Johan Leonard Höijer, Johan Leonard Höijer (red.), Musik-Lexikon, 1864, s. 13, Berwald, Georg Johann Abraham, läs onlineläs online, läst: 19 januari 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Fredrik August Dahlgren, Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningarIngen beskrivning har definierats, Norstedts förlag, 1866, s. 547, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ J Fredrik Berwald, läst: 18 april 2019.[källa från Wikidata]