Georg Riedel

Från Wikipedia
Georg Riedel
FödelsenamnGeorg Martin Ludvig Riedel
Född8 januari 1934
Tjeckoslovakien Karlovy Vary, Tjeckoslovakien
Död25 februari 2024 (90 år)
Sverige Maria Magdalena distrikt, Stockholm, Sverige
BarnSarah Riedel
GenrerBarnvisor, jazz, konstmusik
RollMusiker, kompositör
InstrumentKontrabas, fiol

Georg Martin Ludvig Riedel, född 8 januari 1934[5] i Karlovy Vary i dåvarande Tjeckoslovakien, död 25 februari 2024 i Stockholm,[6][7][8] var en svensk musiker och kompositör. Han inledde sin musikkarriär som jazzbasist på 1950-talet och spelade tillsammans med Jan Johansson, Arne Domnérus, Lars Gullin, Jan Allan, Radiobandet, Gunnar Svensson, Egil Johansen, Rune Gustafsson med flera. Riedel spelade även bas i jazzgruppen Trio con Tromba. Med Jan Johansson spelade han på skivan Jazz på svenska, Sveriges genom tiderna bäst säljande jazzinspelning med sparsmakade jazzversioner av svenska folkmelodier. Han blev även känd för sina sånger till filmer och TV-serier baserade på Astrid Lindgrens böcker.[9]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Georg Riedel föddes i Karlovy Vary (tyska: Karlsbad) i dåvarande Tjeckoslovakien och hette från början Jiří. Fadern Karl Riedel, som var sudettysk, arbetade som arkitekt och var aktiv socialist. Modern Auguste Riedel, född Zentner, var barnläkare och tillhörde en judisk släkt.[10] På hösten 1938 flydde den då fyraårige Georg med sina föräldrar och sin äldre syster till Sverige undan nazisterna.[11][12] Familjen bosatte sig i en lägenhet på Södermalm i Stockholm och kunde några år senare flytta till en villa i Mälarhöjden. Fadern fick anställning direkt. Modern hindrades av sitt judiska påbrå, men i takt med Nazitysklands motgångar ändrades värderingarna i Sverige så att hon kunde avsluta sin praktik och börja arbeta som läkare.[13] Fadern spelade cello, lyssnade ofta på klassisk musik hemma och tog med sonen för att lyssna på symfonier i Stockholms konserthus.[14] Georg Riedel mindes att han drogs till musik av Mozart och Bach samt Tjajkovskij och andra romantiska tonsättare.[15]

Vid tio års ålder började Georg Riedel i Stockholms folkskolors sångklasser.[16] Som tolvåring hade han som skoluppgift att skriva en komposition, vilken utsågs till klassens bästa.[17] Förutom sången spelade han först fiol under Lince Berglund och sedan Josef Grünfarb.[16] Efter hand gick han över till cello, fick upp ett intresse för jazz och blev bekant med Rune Öfwerman.[18] Vid 15 års ålder började han studera kontrabas för Henry Lundin.[16] Riedels föräldrar var skeptiska till jazzmusik och bland lärarna i sångklasserna var musikstilen allmänt avskydd. När Riedel och Öfwerman blev påkomna med att jamma Bebop i skolans aula blev de genast utslängda.[19] I Afton-Tidningens amatörtävling "AT-jazzen" gick det bättre. De vann tävlingen 1950. Sina gymnasiestudier fullföljde han på Kungsholmens Gymnasium. På gymnasiet umgicks han med Lasse Werner och spelade med Lasse Bagge i en kvintett som deltog i 1951 års upplaga av "AT-jazzen".[20] Sommaren 1951 blev det ett kort inhopp i Gösta Törners orkester som var på folkparksturné.[21] Sommaren efter spelade han i en kvintett med kamraten Putte Lindblom på olika etablissemang i Stockholm. I början av 1953 fick gruppen Georg Riedels kvartett chansen att spela i programmet Jazzbiten som sändes på Sveriges Radio.[22]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Direkt efter studentexamen började Georg Riedel sin bana som basist i Lars Gullins kvintetts sommarturné 1953.[23] Året efter medverkade Riedel med komp och solospel på inspelningen av Gullins Danny's Dream, vars titellåt blev en svensk jazzklassiker.[24] Inom ett par år upptogs han i Arne Domnérus jazzband, där Gullin redan var solist.[25] Bandet blev stilbildande för svensk jazz och han fortsatte spela där under resten av 1950-talet, vilket innebar många spelningar på Nalen där man var en av de fasta ensemblerna.[26] Riedel blev snart en av jazzbandets huvudarrangörer. Utöver rollen som basist och arrangör deltog han som cellosolist på ett antal experimentella skivinspelningar.[25] År 1961 var Riedel arrangör, kapellmästare och basist vid inspelningen av Monica Zetterlunds genombrottslåt "Sakta vi gå genom stan", med svensk text av Beppe Wolgers.[27] Året därpå samarbetade trion igen med "Vilsevalsen" som uruppfördes på Lilla Teatern under föreställningen Party, vars olika akter vävdes ihop av Riedels musik.[28] Beppes texter tonsattes återigen av Riedel för SVT:s Kvartett, ett jazzprogram i fyra delar där ensemblen kompade en ny sångare i varje avsnitt.[29]

Jazzbalett och Jazz på svenska[redigera | redigera wikitext]

Georg Riedel på Stockholm Jazz Festival 2010.

Jazzbaletten nådde Sverige i början av 1960-talet. Riedel bidrog till kulturyttringen genom att komponera sviten Tio små negerpojkar som blandade jazzmusik och europeisk konstmusik. Sviten ingick i Jazzbalett –61 som sattes upp på Blancheteatern samma sommar.[30] Under några år därefter satte Lia Schubert upp en ny version av jazzbaletten varje år, med Riedel och Jan Johansson som huvudkompositörer.[31] Det var också tillsammans med Jan Johansson som Riedel 1962 spelade in albumet Jazz på svenska. Under tre inspelningssessioner tolkade de folkmusikvisor från Svenska låtar i jazzversion. Riedels basfiol ackompanjerar Johanssons återhållsamma pianospel i vad som kom att bli Sveriges genom tiderna mest sålda jazzalbum.[32] Riedel och Johansson släppte även musik gemensamt på LP-skivorna Rörelser (1963) och Mobil (1965). På den förra varvades komponisternas suggestiva låtar och på den senare deltog de med varsin längre svit.[33] Fusionen mellan svensk folkmusik och jazz fortsatte när Ulf Peder Olrog anlitade Riedel, Bengt Hallberg, Jan Johansson och Bengt-Arne Wallin för att arrangera musik till internationella radiotävlingen i Monte Carlo 1965 (Triumph Varieté). Inspirationen kom från folkmusik lagrad i Sveriges Radios musikarkiv. Jazztolkningarna blandade med arkivmaterialet släpptes på LP:n Adventures in jazz and folklore.[34][35] Samma gäng kompositörer anlitades av producenten Lennart Hanning till underhållningsprogrammet Musik på sitt eget vis som sändes 1964–1965. Riedel komponerade och arrangerade musik till flera avsnitt.[36]

När den nybildade statliga Konstnärsstipendienämnden började premiera jazzmusiker mitten av 1960-talet blev Riedel snart en av förmånstagarna.[37][38] Både Georg Riedel och Jan Johansson bidrog med nya verk till svenska symfoniorkestrar, särskilt Norrköpings orkesterförening som höll flera uruppföranden 1966–67. Riedel komponerade sedan Intermittent meditation over Martin Luther King till minnesgudstjänsten under Kyrkornas världsråds möte i Uppsala domkyrka 1968.[39] Intresset för jazzbaletten ledde mot slutet av 60-talet till en samproduktion med stöd av SVT:s musikavdelning. Lars Egler stod för regin, Alvin Ailey för koreografin och Georg Riedel komponerade musiken som blandade konstmusik och jazz. För körinsatsen stod Eric Ericsons Kammarkör som ackompanjerades av en 20-mannaorkester. Resultatet blev TV-produktionen Riedalgia som vann Prix Italia 1967.[33] Samma år bildades Radiojazzgruppen som spelade nyskrivna verk av svenska kompositörer, däribland Georg Riedel.[40] Han var dessutom redan medlem i Arne Domnérus septett, som fick utgöra kärnan i detta nybildade tolvmannaband.[41] Barbro Hörbergs TV-program En byrå till exempel från 1968 blev året därefter en turnerande skolföreställning som under namnet Musik rätt och snett vidareutvecklade konceptet att spela musik för barn med hjälp av vanliga vardagsföremål. Georg Riedel var en av flera jazzmusiker som följde med på otaliga skolföreställningar och uppsättningar på scen.[42] När Hörberg blev manusförfattare och sedan programledare för SVT:s godnattstund 1969 följde Riedel med som kompositör.[43] År 1970 släpptes skivan Musik – rätt och snett där Barbro Hörberg kompas av Georg Riedel, Beppo Gräsman, Egil Johansen och Lars Bagge.[44]

Filmmusik och barnvisor[redigera | redigera wikitext]

Georg Riedel och Mats Bergström framför ett nyskrivet stycke under invigningen av utställningen Jag kom ensam – Judiska flyktingbarn i SverigeForum för levande historia 25 januari 2020.

I Sverige hade jazzmusik använts i film sedan 1940-talet och Riedel blev en av sin tids flitigast anlitade kompositörer. Bara under åren 1965–1966 komponerade han musik för sex långfilmer.[45] Han komponerade musiken till bland annat Prins Hatt under jorden (1963), 491 (1964), Nattlek (1965) och Ormen (1966).[46]

Georg Riedel hör också till en mindre skara svenska jazzmusiker som under 1960-talet med framgång började komponera för barn och populariserade jazz som filmmusik inom svensk barnfilm.[47] När Beppe Wolgers bearbetade sin barnbok Djur som inte ... till en familjemusikal fick Riedel återigen stå för musiken och Per Åhlin för scenografi och kostym. Wolgers spelade själv huvudrollen som flodhästen Behemot i uppsättningen som sommaren 1969 sattes upp på Oscarsteatern och under samma höst på Dramaten.[48] Riedel komponerade även musiken till Olle Hellboms Astrid Lindgren-filmatiseringar av Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga.[49] Jan Johansson var ursprungligen kontrakterad för Pippi, men vid hans plötsliga bortgång 1968 var bara "Här kommer Pippi Långstrump" färdigkomponerad. De övriga låtarna med text i den första Pippi-filmen var redan populära sånger och visor, medan Riedel stod för den instrumentella stämningsmusiken.[50][51] Hans kompositioner är relativt återhållsamma och lågmälda jämfört med hans senare barnfilmmusik, vilket enligt Riedel berodde på att han utgick ifrån Johanssons utkast.[52] Till uppföljarna Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och På rymmen med Pippi Långstrump (1970) komponerade han fler, längre och mer genomarbetade stycken.[53] han utifrån Astrid Lindgrens sångtexter klassiker som "Sjörövar-Fabbe", "Kalle Teodor" och "Mors lilla lathund".[50] För att Emil-sångerna skulle anknyta till tidstypisk svensk musik hade Astrid Lindgren skickat bandinspelningar där hon sjunger eller nynnar delar av folkvisor eller skillingtryck från sin barndom. Inspirerad av banden komponerade Riedel filmmusiken som han sedan studioinspelade med sina jazzkollegor, men enstaka sånger spelades in på plats i samband med filmningen med Riedel som arbetsledare.[54] Emil-filmerna innehåller ännu fler av Riedels egenkomponerade visor.[55] Två av de mest välkända är "Du käre lille Snickerbo" och "Idas sommarvisa". Utformningen av samarbetet mellan Riedel och Lindgren var varierande. I vissa fall började arbetet med att Riedel fick texten av Lindgren, i andra fall hann Riedel komponera musiken först.[56]

Julkalendrar och barnkörer[redigera | redigera wikitext]

Riedel fortsatte att skriva musik till barnvisor i och utanför filmsamanhang. Han komponerade musiken till Göran Tunströms julkalender Granodlarna Wikmansson och tonsatte även Beppe Wolgers julkalender för SVT/SR Långtradarchaufförens berättelser (1975).[57] Riedel hade under de senaste åren blivit bekant med Lennart Hellsing som också var sommargäst på Fårö, varför han fick uppdraget att komponera och leda orkestern när Hellsings Bananbok skulle släppas som Bananskiva 1976.[58] När Gunilla Bergströms böcker skulle bli TV-serien Alfons Åberg anlitades Riedel för att skapa musiken, som även ingick när Alfons lästes in på kassett av Björn Gustafson 1980.[58][59] I ett annat samarbete tonsatte han Barbro Lindgrens texter som släpptes på skivan Nu sjunger Näktergalen (1987).[60] Sångerna därifrån användes även vid barnkörstämman i Skinnskatteberg och när Georg Riedel säsongen 1989–1990 turnerade med några jazzmusiker genom landet för att spela med olika skolkörer.[60] Under 1980-talet spelades fyra Riedel-låtar in för TV-programmet Dagens visa: "Idas sommarvisa", "Lille katt", "Pippis sommarvisa" och "Sjörövar-Fabbe".[61] Under årtiondet bearbetades några Astrid Lindgren-verk för scen, men behöll Georg Riedels musik. Bland annat Pippi LångstrumpFolkan 1982, Emil i LönnebergaGöta Lejon 1986 och Kalas i LönnebergaDramaten 1989–1991.[62]

Till riksdagens högtidliga öppnande 1991 anlitades Georg Riedel som kompositör. Samma år släppte han fler Barbro Lindgren-sånger på skivan Lilla ungen min.[63]

Under 2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Riedel komponerade även en del konstmusik, exempelvis en opera efter August Strindbergs Hemsöborna för Folkoperan i Stockholm och körmusik, bland annat till texter av Tomas Tranströmer. Hans sista verk (2009) är ett körverk Passion för Jorden med text av Karin Liungman.

År 2021 tilldelades Georg Riedel Stockholms stads hederspris för sina insatser inom kulturområdet för barn och ungdom. Juryns motivering var följande:

Georg Riedels klanger och melodier är ett med svenska folkets DNA. I mer än ett halvt sekel har han trollbundit barn, ungdomar och vuxna i jazzens och visans underbara värld. Bland Georgs över tusen skrivna verk hittar vi Idas sommarvisa och musiken till Bananbok, Emil och Pippi Långstrump. Klassiker som lever sitt eget liv i barndomens outplånliga soundtrack. Hans komplexa kompositioner är genialt anspråkslösa och hans enkla melodier aldrig banala. Bara det bästa är gott nog åt barnen![64]

Hans sista stora musikprojekt blev Georg Riedels jiddischland där han tonsatte texter på jiddisch. I projektet samlades olika kulturutövare i arbetet kring en bok, en konsert på jazzscenen Fasching och ett par TV-program.[65]

Georg Riedel avled den 25 februari 2024 efter en tids sjukdom i en ålder av 90 år.[6][7]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Georg Riedel och dottern Sarah Riedel uppträder under utdelningen av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2012 i Stockholms Konserthus.

Georg Riedel är far till musikern och författaren Channa Riedel (född 1990), som 2023 debuterade med diktsamlingen Karlsbad (Bonniers förlag). Dottern Sarah Riedel är sångerska och kompositör.

Filmmusik i urval[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser, ledamotskap och priser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Georg Riedel, Sök medaljförläningar, Svenska kungafamiljen, läs onlineläs online, läst: 28 januari 2024.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, imusiken.se, läst: 22 mars 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gullspira 2008: Georg Riedel, Guldbaggen.se, läs online, läst: 28 januari 2024.[källa från Wikidata]
  4. ^ Se 2020 års invalda, 20 april 2020, läs online, läst: 20 juni 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges befolkning 2000: Riedel, Georg Martin Ludvig (1934-01-08) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  6. ^ [a b] Nordensson, Beatrice; Widestrand, Klas (26 februari 2024). ”Jazzmusikern Georg Riedel är död”. Svenska Dagbladet (SvD)/TT. https://www.svd.se/a/0QPR2A/jazzmusikern-georg-riedel-ar-dod. Läst 26 februari 2024. 
  7. ^ [a b] ”Kompositören Georg Riedel är död”. Dagens Nyheter (DN)/TT. 26 februari 2024. https://www.dn.se/direkt/2024-02-26/kompositoren-georg-riedel-ar-dod/. Läst 26 februari 2024. 
  8. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/894506
  9. ^ SvD: 14 jubilarer år 2014
  10. ^ Luostarinen, Ari. ”Han gör så att blommorna blommar – Georg Riedel är musikern bakom Idas sommarvisa och många andra odödliga barnlåtar” (på svenska). www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/95f2cc62-7a20-4800-a25f-83dad9bb5c5d. Läst 18 mars 2024. 
  11. ^ Bruér 2020, sid. 11.
  12. ^ Jönsson 2020, sid. 171.
  13. ^ Bruér 2020, sid. 11–12.
  14. ^ Nyström 2020, sid. 189.
  15. ^ Bruér 2020, sid. 12.
  16. ^ [a b c] Jönsson 2020, sid. 173.
  17. ^ Bruér 2020, sid. 12–13.
  18. ^ Bruér 2020, sid. 13.
  19. ^ Bystedt & Öster 1992.
  20. ^ Bruér 2020, sid. 14–15.
  21. ^ Bruér 2020, sid. 15.
  22. ^ Bruér 2020, sid. 15–16.
  23. ^ Bruér 2021, sid. 69.
  24. ^ Bruér 2021, sid. 77–80.
  25. ^ [a b] Kjellberg 1985, sid. 160.
  26. ^ Bruér 2007, sid. 69.
  27. ^ Gustafson 2003, sid. 184–185.
  28. ^ Gustafson 2003, sid. 196–198.
  29. ^ Gustafson 2003, sid. 215.
  30. ^ Kjellberg 1985, sid. 229.
  31. ^ Kjellberg 1985, sid. 229–230.
  32. ^ Nicholson, Stuart (2014) (på engelska). Jazz and culture in a global age. Boston, Mass.: Northeastern University Press. Libris 17022572. ISBN 9781555537272 
  33. ^ [a b] Kjellberg 1985, sid. 230.
  34. ^ Kjellberg 1985, sid. 239.
  35. ^ Burlin, Toivo (2000). ”Skyskrapornas och de röda stugornas musik”. musikforskning.se. https://musikforskning.se/stmonline/vol_3/burlin/index.php?menu=3. Läst 26 februari 2024. 
  36. ^ Bruér 2007, sid. 58.
  37. ^ Bruér 2021, sid. 219.
  38. ^ Kjellberg 1985, sid. 208.
  39. ^ Kjellberg 1985, sid. 236.
  40. ^ Kjellberg 1985, sid. 234.
  41. ^ Bruér 2007, sid. 59.
  42. ^ Sundqvist 2017, sid. 183–184.
  43. ^ Sundqvist 2017, sid. 191.
  44. ^ Paulsson 2006, sid. 203.
  45. ^ Bruér 2007, sid. 70.
  46. ^ Kjellberg 1985, sid. 224–225.
  47. ^ Paulsson 2006, sid. 246.
  48. ^ Gustafson 2003, sid. 293.
  49. ^ Kjellberg 1985, sid. 225.
  50. ^ [a b] Fagius 2020, sid. 127–128.
  51. ^ Paulsson 2006, sid. 195, 258.
  52. ^ Paulsson 2006, sid. 198.
  53. ^ Paulsson 2006, sid. 259–260.
  54. ^ Paulsson 2006, sid. 196–197.
  55. ^ Paulsson 2006, sid. 260.
  56. ^ Bystedt & Öster 1992, sid. 77.
  57. ^ Paulsson 2006, sid. 174.
  58. ^ [a b] Paulsson 2006, sid. 216–217.
  59. ^ Bystedt & Öster 1992, sid. 64.
  60. ^ [a b] Bystedt & Öster 1992, sid. 6.
  61. ^ Bystedt & Öster 1992, sid. 66.
  62. ^ Bystedt & Öster 1992, sid. 74.
  63. ^ Bystedt & Öster 1992, sid. 21.
  64. ^ ”Mottagare av hederspriserna 2021”. Stockholms stad. 29 april 2021. https://start.stockholm/om-stockholms-stad/priser-och-utmarkelser/priser/hederspriser/. Läst 29 april 2021. 
  65. ^ ”Georg Riedels jiddischland”. svt.se. https://www.svtplay.se/video/eXvnaBq/georg-riedels-jiddischland. Läst 29 februari 2024. 
  66. ^ ”Årsberättelse 2019 Sid. 7”. Kungl. Sällskapet Pro Patria. http://media.propatria.se/2020/06/ProPatria_2019.pdf. Läst 30 september 2020. 
  67. ^ [a b c] ”Grammisvinnare 1969-2014” (pdf). Ifpi. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924033221/http://www.ifpi.se/wp-content/uploads/Vinnare-1969-2014.pdf. Läst 23 januari 2016. 
  68. ^ ”Alfvénpristagare”. Hugo Alfvénsällskapet. Arkiverad från originalet den 22 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160122103039/http://alfvensallskapet.se/alfvenpristagare/. Läst 22 januari 2016. 
  69. ^ ”Gullinpriset”. Lars Gullin sällskapet. http://gullin.net/gullinpriset-3/. Läst 22 januari 2016. 
  70. ^ ”Här är alla Guldbaggevinnare”. Expressen. 12 januari 2009. http://www.expressen.se/noje/film/har-ar-alla-guldbaggevinnare/. Läst 22 januari 2016. 
  71. ^ ”Olle Adolphsons minnespris”. Kungl. Musikaliska akademien. https://www.musikaliskaakademien.se/verksamhet/priserutmarkelserochstipendier/olleadolphsonsminnespris.121.html. Läst 22 januari 2016. 
  72. ^ ”P2 Jazzkattens hederspris till Georg Riedel”. Sveriges Radio. 14 oktober 2014. https://sverigesradio.se/artikel/5990268. Läst 22 januari 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]