George Pólya

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
George Pólya
George Pólya
Född 13 december 1887
Budapest, Österrike-Ungern
Död 7 september 1985
Palo Alto, Kalifornien
Nationalitet Ungern ungersk (-1918)
Schweiz schweizare (1918-1947)
USA amerikansk (1947-)
Forskningsområde Matematik
Institutioner ETH Zürich, Schweiz; Stanford University, USA
Alma mater Eötvös Loránd University
Rådgivare Lipót Fejér
Känd för Boken ”How to solve it” (1945), Polyas fyra faser, Pólyas förmodan

George (György) Pólya, född 13 december 1887 i Budapest, Ungern, död 7 september 1985 i Palo Alto, Kalifornien, USA var en ungersk-amerikansk matematiker, verksam i USA från 1940.[1]

Pólya studerade matematik och fysik på universitetet i Budapest och på universitetet i Wien. Han var professor i matematik 1914 – 1940 vid den tekniska högskolan ETH Zürich i Schweiz och 1940 – 1953 vid universitetet Stanford University i Kalifornien.

Han arbetade inom områdena kombinatorik, talteori, nummerisk analys, geometri och sannolikhetslära. Han har också gjort betydande insatser kring heuristik och matematikutbildning.[2]

George Pólya är mest känd för att han utvecklade en metod för problemlösning som nästan alla projekt i dagens samhälle bygger på. Metoden kan användas i alla olika situationer av problemlösning och bygger på följande steg:

  1. Förstå problemet
  2. Skapa en plan
  3. Genomföra planen
  4. Kontrollera resultatet

How to solve it[redigera | redigera wikitext]

Póylas förkärlek för konkret problemlösning gav upphov till den kända boken ”How to solve it” (1945).[1] Den har sålt i över en miljon exemplar.[3]

De bästa idéerna trivs med kritiskt ifrågasättande, men skadas av okritisk upphöjelse.[en 1]

Ett matematikcentrum som uppkallats efter Pólya finns vid University of Idaho i Moscow i USA.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Polya, George. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1995. ISBN 91-7024-619-X 
  2. ^ Roberts, A. Wayne (1995). Faces of Mathematics, Third Edition. Harper Collins College Publishers, New York, USA. ISBN 0-06-501069-8 
  3. ^ Alan H. Schoenfeld och (red.) D. Grouws (1992). ”Learning to think mathematically: Problem solving, metacognition, and sense-making in mathematics” (på engelska). Handbook for Research on Mathematics Teaching and Learning (MacMillan, New York): sid. 334–370. http://gse.berkeley.edu/sites/default/files/users/alan-h.-schoenfeld/Schoenfeld_1992%20Learning%20to%20Think%20Mathematically.pdf. Läst 19 november 2014. 
  4. ^ ”Polya Math Center” (på engelska). University of Idaho. http://www.webpages.uidaho.edu/polya/. Läst 19 november 2014. 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [T]he best of ideas is hurt by uncritical acceptance and thrives on critical examination.