Georges Bidault

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Georges Bidault

Georges-Augustin Bidault, född 5 oktober 1899 i Moulins, död 27 januari 1983 i Cambo-les-Bains, var en fransk politiker.

Bidault utbildade sig till historielärare vid Sorbonne. På 1930-talet skrev han för vänstertidningen l'Aube och under andra världskriget var han aktiv i franska motståndsrörelsen. Efter kriget grundade han det kristdemokratiska partiet Mouvement Républicain Populaire och var ordförande i Frankrikes provisoriska regering 1946. Han var en av landets mest framträdande politiker under fjärde republiken och tjänstgjorde bland annat som konseljpresident 1949-1950, vice regeringschef 1950 och 1951-1952 samt utrikesminister 1944-1946, 1947-1948 samt 1953-1954. I samband med självständighetskriget i Algeriet stödde Bidault till en början Charles de Gaulle, men när denna stödde Algeriets oberoende bröt Bidault med De Gaulle och gick med i den militanta Organisation armée secrète. 1962 anklagades Bidault för konspiration mot staten och tvingades i exil till Brasilien och senare Belgien. Han återkom till Frankrike i samband med en amnesti 1968.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Företrädare:
Pierre Laval
Frankrikes utrikesminister
1944–1946
Efterträdare:
Léon Blum
Företrädare:
Félix Gouin
Ordförande i Frankrikes provisoriska regering
1946
Efterträdare:
Vincent Auriol
(tillförordnad)
Företrädare:
Léon Blum
Frankrikes utrikesminister
1947–1948
Efterträdare:
Robert Schuman
Företrädare:
Henri Queuille
Frankrikes premiärminister
1949–1950
Efterträdare:
Henri Queuille
Företrädare:
Robert Schuman
Frankrikes utrikesminister
1953–1954
Efterträdare:
Pierre Mendès-France