Georges Boulanger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Félix Nadars fotografi av Georges Boulanger.

Georges Ernest Jean-Marie Boulanger, född 29 april 1837 i Rennes, Frankrike, död 30 september 1891 i Ixelles nära Bryssel, Belgien, var en fransk militär och reaktionär politiker, som gjorde en märklig politisk karriär och 1889 var ytterst nära att göra sig till diktator.

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Boulanger tjänstgjorde i armén från 1856, bland annat i Algeriet och Indokina samt i det fransk-tyska kriget 1870–1871. År 1882 utnämndes han till brigadgeneral och direktör i krigsministeriet. Med stöd från de radikala republikanerna ägnade han sig från 1884 åt politik. Sedan han 1886 blivit krigsminister, tog han initiativet till en mängd administrativa och tekniska reformer inom försvaret. Särskilt uppskattade blev förbättringar av de menigas levnadsförhållanden. En talturné ökade ytterligare hans popularitet.

Revanschrörelse ledde till eget parti[redigera | redigera wikitext]

Boulanger blev också ledare för den revanschrörelse som krävde Elsass-Lothringen åter från Tyskland. Av fruktan för ett nytt krig avskedade premiärminister Rouvier honom från ministerposten i maj 1887. Boulanger grundade då ett eget parti, Boulangisterna, med anhängare bland både radikaler, monarkister och bonapartister. I februari 1888 invaldes han i deputeradekammaren, men entusiasmen hos hans anhängare upplevdes som ett hot mot regeringen och han uteslöts ur armén.

Ett missat kupptillfälle[redigera | redigera wikitext]

Boulanger begår självmord vid sin älskarinnas, friherrinnan Marguerite de Bonnemain, grav på kyrkogården i Ixelles.

I kammaren motionerade han om förändringar i författningen som skulle ge presidenten kraftigt ökad makt, ett program som gav ökat stöd för hans parti. I fyllnadsval hösten 1888 vann han majoritet i tre departement och den 27 januari 1889 triumferade han i alla Paris arrondissement utom ett (totalt cirka sextio procent av rösterna i staden Paris). När detta valresultat stod klart, drog jublande folkmassor genom stadens gator och ville att Boulanger skulle ta makten, vilket låg inom möjlighetens gräns. Men Boulanger missade detta tillfälle till en statskupp – han firade istället segern hos sin älskarinna. Partiet förlorade därefter sitt stöd; den nya republikanska regeringen ändrade valordningen, satte ledande boulangister under polisövervakning och omorganiserade högsta domstolen för att underlätta ett åtal mot Boulanger för angrepp mot statens säkerhet.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Mer eller mindre avsiktligt ”läckte” inrikesministeriet att en arrestering var nära förestående och den 1 april valde George Boulanger att obemärkt ta sig till Bryssel. Enligt Times' pariskorrespondent var det inrikesminister Ernest Constans personligen som kallade till sig en hög polistjänsteman, känd som anhängare till Boulanger, och beorderade denne att förbereda Boulangers grundlösa arrestering, som i efterhand skulle godkännas av deputeradekammaren. [1]Han åtalades i sin frånvaro och dömdes den 14 augusti till landsförvisning, detta trots att han egentligen aldrig hade brutit mot någon lag. De allmänna valen samma månad blev en katastrof för boulangisterna. Boulanger själv övergavs även av sina personliga vänner och i juli 1891 drabbades han av ännu ett hårt slag när hans älskarinna, friherrinnan Marguerite de Bonnemain avled. Två månader senare, den 30 september 1891, tog han sitt liv på hennes grav.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sundsvalls Tidning n:r 54 Sida 3, 1889-05-07


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Georges Boulanger.