Georgiska SSR

Georgiska socialistiska sovjetrepubliken
	Georgiska socialistiska sovjetrepubliken
	საქართველოს საბჭოთა სოციალისტური რესპუბლიკა Sakartvelos sabtjota sotsialisturi respublika (Georgiska); Грузинская Советская Социалистическая Республика Gruzinskaja Sovjetskaja Sotsialistitjeskaja Respublika (Ryska)
Flagga	Statsvapen
	Nationalsång: Georgiska socialistiska sovjetrepublikens nationalsång
	Georgiska SSR's läge i Sovjetunionen Georgiska SSR's läge i Sovjetunionen
Huvudstad	Tbilisi
Största stad	Tbilisi
Språk	Georgiska, ryska, abchaziska, ossetiska, ;
Bildades	25 februari 1921
– bildades ur	Demokratiska republiken Georgien
Upphörde	9 april 1991
– uppgick i	Georgien
Areal	69 700 km² ;
Folkmängd; – befolkningstäthet	4 337 600 (1989); 62,2 inv/km²
Valuta	Rubel (მანეთი, Maneti)
Tidszon	UTC+3
Idag del av	Georgien

Georgiska socialistiska sovjetrepubliken, förkortat Georgiska SSR (georgiska: საქართველოს საბჭოთა სოციალისტური რესპუბლიკა, förkortat საქართველოს სსრ eller სსსრ; ryska: Грузинская Советская Социалистическая Республика, förkortat Грузинская ССР eller ГССР, Gruzinskaja Sovetskaja Sotsialistitjeskaja Respublika, förkortat Gruzinskaja SSR eller GSSR), var Georgiens namn när det var en Sovjetrepublik mellan åren 1936 och 1991.

Geografi och befolkning

Georgiska SSR utbredde sig på östra sidan av Svarta havet mellan Kaukasus och turkiska gränsen samt gränsade i sydöst och ö. till sovjetrepublikerna Armenien, Azerbajdzjan och autonoma sovjetrepubliken Dagestan.'

Georgiska SSR var övervägande högland. Dess norra del bildades av Kaukasus’ sydsluttningar (Georgiska SSR:s norra gräns följde i stort sett vattendelaren), och i söder nådde armeniska höglandet långt över dess gränser. Mellan dessa höjdområden, som i mitten av Georgiska SSR var förenade med varandra genom Surambergen, ligga Georgiska SSR:s viktigaste och tätast bebyggda trakter, som i väster ha ett subtropiskt fuktigt men i öster ett torrt kontinentalt klimat, nämligen Kolchis vid Svarta havet och kring nedre Rion, Imeretien, d.v.s. trakten kring Kutais och kring övre Rion, samt Kachetien kring övre Alazan (en västlig biflod till Kura).

Georgiska SSR:s befolkning var ytterligt blandad. Större delen (c:a 2/3) utgjords dock av georgier, återstoden av armenier, ryssar, ukrainare, abchaser, mingreler, osseter, greker, judar, kurder, turkar m.fl. Ryssarna bodde huvudsakligen i städerna och i industrisamhällena.

Näringar

Huvudnäring för lantbefolkningen var åkerbruk. Majsodlingen upptog 2/3 av åkerarealen (4 007km² år 1937). Dessutom odlades vete, te (500 km² år 1941),tobak, citrusarter (apelsiner, citroner, mandariner) m.m. I fråga om odling av kvalitetstobak innehade Abchasien främsta platsen i Sovjetunionen. Lantbrukets huvudgrenar i Imerien var silkes- och vinodling. Den sistnämnda var ännu mera framträdande i Kachetien. S.k. kachetinska viner utfördes till andra sovjetrepubliker och även till utlandet.

Före andra världskriget hade även bomullsarealen i Kachetien snabbt utvidgats. Boskapsskötsel bedrives huvudsakligen i östra delen av Georgiska SSR, som hade riklig tillgång på betesmarker (fäbodväsen). Georgiska SSR hade ansenliga mineraltillgångar på manganmalm, stenkol och petroleum, vidare baryt, andesit, sällsynta metaller m.m.

Till Georgiska SSR:s industrialisering har starkt bidragit den rika förekomsten av vattenkraft. Den snabba industrialiseringen återspeglades i tillväxten av städernas befolkning, som 1926—39 nära fördubblades (från 594 000 till 1 067 000), medan lantbefolkningen ökade endast med 19 procent.

Historiska kartor

Karta över Georgiska SSR (1922)
Karta över Georgiska SSR (1991)

Källa

Georgien, Svensk uppslagsbok, 1955.
Mikaberidze, Alexander (2007) (på engelska). Historical dictionary of Georgia. Historical dictionaries of Europe ; no. 50. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 10464509. ISBN 978-0-8108-5580-9