Gepider

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
539-551

Gepider, en östgermansk, till goterna nära stående folkstam. Deras mest kända kung var Ardarik. På samma sätt som de andra goterna, hade de blivit kristnade under kejsare Valens tid och blivit arianer.[1]

Ardarik[redigera | redigera wikitext]

Jordanes berättar i sin Getica att gepiderna bodde norr om Donau. De var allierade med hunnerna och ostrogoterna, och gepidernas kung Arderik var en av Attilas närmaste förtrogna.[2] Gepiderna följde med Attilas tåg (451) till Gallien. Redan kvällen innan Slaget vid Katalauniska fälten ska gepiderna har drabbat samman med frankerna, som var allierade med det västromerska riket. Jordanes uppger att 15 000 stupade i denna mindre drabbning,[3] ett tal som betraktas som överdrivet.

Efter Attilas plötsliga död 453 utbröt en tronstrid mellan hans många söner. Ardarik var ledare för de gotiska lydkungarna som reste sig mot hunnerna.[4] Hunnerna besegrades i Slaget vid Nedao. Gepiderna ingick ett förbund med det östromerska riket under kejsare Marcianus och upprättade ett rike i Dakien, goternas forna territorium.

Senare historia[redigera | redigera wikitext]

Prokopios skriver i Vandalkrigen att gepiderna (Γηπαιδες) bodde i hans tid på Donaus båda sidor, i Belgrad och Sirmium.[5] Langobarden Paulus Diaconus ger upplysningar om gepidernas senare historia.[6] Gepiderna dukade under 567 då de slutligen besegrades av langobarderna som då förbundit sig med avarerna. Deras kung Kunimund stupade, och hans dotter Rosamunda tvangs att äkta segraren, kung Alboin.[7] En del gepider följde langobarderna på deras tåg till Italien, andra flydde till Konstantinopel, och de som stannade i Ungern blev avarernas undersåtar. En spillra av gepiderna lär ha funnits i Ungern ännu in på 800-talet.[8]

Ursprungsmyten[redigera | redigera wikitext]

Enligt Jordanis Getica, där goterna sägs ha lämnat Scandza med tre skepp under Berig, anlände gepiderna i det tredje, försenade skeppet till Gothiscandza.[9] De stannade på en ö Gepidaios i Wisłas delta. Denna mytiska utvandring daterar Jordanes till 1490 f. Kr.[10][11] Jordanes vidare om en kung Fastida av gepiderna som kom i konflikt med en kung Ostrogota av goterna. Denna episod kan ligga i tidsintervallet från 200 till 400. Tidigare antog man att dessa berättelser gick tillbaka på stamsagor, men numera ifrågasätter flera om inte Jordanes eller Cassiodorus hittade på.[12]

Beowulf[redigera | redigera wikitext]

Gepiderna eller Gifðas omnämns i Beowulfskvädet rad 2494 som ett av folken i danernas och Svearikets närhet.[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jordanes. Getica 133 (engelsk översättning av Mierow)”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#XXV. 
  2. ^ Getica 199”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#XXXVIII. 
  3. ^ Getica 217”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#XLI. 
  4. ^ Getica 260”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#L. 
  5. ^ Prokopios. ”History of the Wars”. http://www.gutenberg.org/files/16765/16765-h/16765-h.htm#PageIII_ii_2. 
  6. ^ Paulus Diaconus. ”History of the Lombards XXI-XXIV”. http://www.northvegr.org/lore/langobard/006.php. 
  7. ^ Paulus Diaconus. ”History of the Lombards XXVII”. http://www.northvegr.org/lore/langobard/007.php. 
  8. ^ Simon Boëthius, Gepider i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
  9. ^ ”Getica 94”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#XVII. 
  10. ^ Getica 313”. http://www.ucalgary.ca/~vandersp/Courses/texts/jordgeti.html#LX. 
  11. ^ Arne Søby Christensen (2002). Cassiodorus, Jordanes, and the History of the Goths. Studies in a Migration Myth. ISBN 978-87-7289-710-3 
  12. ^ Mikael Kulikowski (2007). Rome's Gothic wars. Cambridge University Press. ISBN 0-521-84633-1 
  13. ^ http://www.heimskringla.no/dansk/beowulf/beowulf.php