Gerardus Johannes Mulder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gerardus Johannes Mulder

Gerardus Johannes Mulder, född 27 december 1802 i Utrecht, död 18 april 1880 i Bennekom, var en nederländsk kemist.

Mulder var 1840-68 professor i Utrecht och blev bekant genom sina undersökningar över proteinerna i djurkroppar samt en därav föranledd vetenskaplig fejd med Justus von Liebig, vilken gick segrande ur striden.

Mulder utgav bland annat Proeve eener algemeene physiologische scheikunde (1843-50; även utgiven på engelska och tyska) och redigerade 1826-32, jämte Hermann van Hall och Willem Vrolik, "Bijdragen tot de naturkundige wetenschappen" samt 1833-35 ensam och 1836-38 i förening med Willem Wenckebach "Natuuren scheikundig archief", vidare "Bulletin des sciences physiques et naturelles en Néerlande" (1839-40); tillsammans med Friedrich Anton Wilhelm Miquel och Willem Wenckebach) och "Scheikundige onderzoekingen gedaan in het laboratorium der utrechtsche hoogesschool" (sex band, 1842-51). Mulder utförde även en mängd undersökningar i teknisk kemi och agrikulturkemi. Bland hithörande arbeten märks Chemie der Ackerkrume (tre band, 1861-64) samt undersökningar över humusämnena. Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1850.

Källor[redigera | redigera wikitext]