Germanistik

Från Wikipedia

Germanistik är den ursprungligen tyska, men också internationellt använda, beteckningen för tysk språk- och litteraturvetenskap, det vill säga de två forskningsområden och det universitetsämne som i Sverige av historiska skäl går under namnet tyska. Motsvarande ämne vid Åbo Akademi heter Germansk filologi.

Även i Sverige ser man begreppet germanistik ibland (inte sällan används det för att avgränsa universitets- och i synnerhet forskningsämnet från skolämnet tyska); oftare förekommer yrkesbeteckningen germanist. Formellt blir de nydisputerade i ämnet emellertid filosofie doktorer i tyska (eventuellt med tillägget "med språkvetenskaplig (/litteraturvetenskaplig) inriktning").

Germanistisk forskning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den svenska germanistiken hade länge och väl sin tyngdpunkt inom språkvetenskapen. I synnerhet har det språkhistoriska fältet traditionellt dominerat forskningen, men där har ett tydligt skifte ägt rum under de senaste årtiondena: idag undersöks även den samtida tyskan och till exempel andraspråksinlärning i hög utsträckning.

Under samma tid som denna förskjutning ägde rum, har även litteraturvetenskapen vunnit terräng inom ämnet; här var tyska institutionen vid Stockholms universitet föregångare. Litteraturvetenskapen utgör idag en helt separat inriktning inom den germanistiska forskarutbildningen i Stockholm, Göteborg och Växjö. Litterära kontakter mellan Sverige och Tyskland har i olika former varit ett ofta återkommande undersökningsobjekt i Stockholm, medan forskning kring samtidsprosa och det tidiga 1900-talets dramatik dominerar i Göteborg. Även vid Uppsala universitet bedrivs forskning i större utsträckning inom tysk litteraturvetenskap.

Några personer med bakgrund inom germanistiken[redigera | redigera wikitext]

  • Jacob Grimm och Wilhelm Grimm, tyska språk- och litteraturvetare, ses som germanistikens grundare, initiativtagare till det gigantiska ordboksprojektet Deutsches Wörterbuch, allmänt kända som upptecknare av tyska folksagor
  • Erik Wellander, svensk språkvetare, verksam som språkvårdare, författare till Riktig svenska
  • Birgit Stolt, svensk språkvetare, även författare till en Luther-biografi
  • Käte Hamburger, tysk litteraturvetare och filosof
  • Claudio Magris, italiensk litteraturvetare, även essäist, författare bland annat till Donau
  • Synnöve Clason, norsk-svensk litteraturvetare
  • Per Landin, svensk litteraturvetare, verksam som kulturjournalist
  • Birgitta Almgren, svensk professor emerita i tyska, som i sin forskning fokuserat på svensk-tyska relationer under 1900-talet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]