Gertrude Bell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gertrude Bell

Gertrude Margret Lowthian Bell, född 14 juli 1868 i Washington Hall, County Durham, England, Storbritannien, död 12 juli 1926 i Bagdad, Irak var en brittisk forskningsresande och arkeolog. Hon var under och efter första världskriget en av det brittiska imperiets främsta representanter i arabvärlden som kom att spela en avgörande roll i skapandet av staten Irak.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Studier[redigera | redigera wikitext]

Hon föddes in i en av Englands mest prominenta familjer. Redan i unga år visade hon tecken på att gå sin egen väg. Tack vare ett enastående intellekt och envishet fick hon studera vid universitetet i Oxford. Där fanns ytterligare fem kvinnliga studenter och under föreläsningarna tvangs de sitta uppe på podiet med ansiktet bortvänt för att inte genera föreläsaren och de manliga studenterna; att vistas utomhus utan s.k. "förkläde" var otänkbart. Med sina höga betyg och frispråkighet skrämde hon iväg alla potentiella friare. Hon arbetade även aktivt mot (sic!) kvinnlig rösträtt.

Resor[redigera | redigera wikitext]

I ett försök att få Bell, då 23 år gammal, att bli av med "oxfordfasonerna" skickades hon av sin familj iväg till Bukarest. Därifrån gjorde hon sin första resa till Palestina och Transjordanien 1900-03. Bell fann att tillvaron bland araberna skänkte en paradoxal frihet. I arabvärlden betraktades hon som ett "tredje kön". Hon lärde sig arabiska, gjorde långa utflykter i öken på egen hand och knöt ovärderliga kontakter med de nomadiserade stammar som på den tiden befolkade Irak. 1913-14 gjorde hon en resa genom Syrien och norra Arabien ända till Najd , och utgav i samband därmed flera reseskildringar och arkeologiska arbeten, främst “The desert and the sown”(1907).

Politisk aktivitet[redigera | redigera wikitext]

Under första världskriget, då britterna ockuperade Irak, blev Bell på grund av sin kännedom om de arabiska stammarna och deras politiska förhållanden anställd som brittisk politisk agent i Irak. Vid fredskonferensen i Paris 1919 företrädde hon liksom Lawrence av Arabien den panarabiska rörelsens program. Vid fredskonferensen i Kairo 1921 var hon tillsammans med Lawrence och Winston Churchill med om att dra upp riktlinjerna för landet Iraks kommande öden. efter upprättandet av den brittiska mandatärstaten Irak var hon där sekreterare hos Storbritanniens High Commissioner och spelade en viktig roll vid Faisals val till dess kung och som hans rådgivare.1923 blev hon riksantikvarie i Bagdad där hon upprättade ett museum och där hon några år senare avled.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Bland hennes skrifter märks The desert and the sown (1907) samt Amurath to Amurath (1911). Hennes brev utgavs 1927.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]