Getapel
| Getapel | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Rosordningen Rosales |
| Familj | Brakvedsväxter Rhamnaceae |
| Släkte | Rhamnus |
| Art | Getapel R. cathartica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhamnus cathartica | |
| Auktor | L. |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Getapel eller vägtorn (Rhamnus cathartica) är en växtart i familjen brakvedsväxter.
Innehåll |
Utseende[redigera]
Getapeln växer som buske eller lågt träd, och blir uppemot 8 meter högt. Grenspetsarna har långa tornar. Dess blad är fintandade och brett ovala med en antydan till hjärtform[1] och en typisk vridning av spetsen. Blommorna är gröngula och små, blomställningen är knippen i bladvecken. Frukten är en stenfrukt med tre kärnor, först röd och sedan svart, och den är giftig[2]. Giftet är irriterande på magslemhinnorna och ger rödfärgad urin.
Etymologi[redigera]
Linné gav ursprungligen växten namnet Rhamnus catharticus (maskulinum), som emellertid senare ändrats till Rhamnus cathartica, som är femininum och anses språkligt riktigare benämning. Catharticus (katarsis) syftar på användning som laxerande medel. Rhamnus var en sorts tornig buske i klassisk grekisk och romersk litteratur[3].
Folkliga namn är [4]
- gaitä barkäträ (getbarkträd) (Gotland)
- getappel (Uppland)
- getbark (Västergötland)
- getbärsträ (Blekinge)
- onemannstrai (ondemansträd), d.v.s. Djävulens träd, (Skåne)
- orrmabärstre
- söpntorn (av fornnordiska svefnþorn)
- tornhögg
- valbark (Bohuslän)
- valbjörk (Västergötland, Blekinge)
- valberk (Östergötland)
- vigeltorn (Öland)
- virentorn (Skåne)
- väretorn (Skåne)
Förklaringar[redigera]
Namnet Djävulens träd kommer från en gammal fabel om att Djävulen en gång körde med en get mot ett träd så häftigt att geten rände in mellan barken och veden så att getraggen blev sittande kvar.
Om man drar av barken på en getapel blir nämligen barken raggig på insidan. Möjligen är det detta som avspeglas även i det gotländska gaitä barkäträ. Uppenbarligen finns även ett språkligt samband med det nutida rikssvenska namnet getapel.
Orrmabärsträ kommer av att bären liknar ormbär (Paris quadrifolia).
Tornhögg är eventuellt en förvrängning av tornhägg med anledning av att bären liknar häggbär (Prunus padus).
Enligt en legend med anor i nordisk mytologi åstadkommes djup sömn eller ett dvalaliknande tillstånd om man sticker in en kvist getapel i örat. Se vidare sömntörne.
Valbjörk är resultatet av två förvanskningar:
- val torde ursprungligen ha varit dval, av fornsvenska dvalin = domnad, därav dvala.. (Jämför sömntörne.)
- björk har inget med trädet björk (Betula) att göra utan är en förvanskning av bark med syftning på legenden om Djävulen som körde en get under barken på en apel, getapeln.
Öländska vigeltorn kan antas vara en förvanskning av skånska väretorn.
Anknytning till sömn och dvala finns även i det engelska namnet dvalberry, som dock inte avser Rhamnus chatartica, utan kan vara endera av flera växter med narkotiska egenskaper, särskilt belladonna (Atropa belldonna).
Källor[redigera]
- ^ Quartier, Archibald; Bauer-Bovet Pierette (1974). Träd och buskar i Europa: en fälthandbok. Stockholm: Bonnier. Sid. 224. Libris 1278082
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 90. ISBN 91-20-04445-3
- ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. Sid. 141, 459. ISBN 91-46-17102-9
- ^ Väre-torn i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
Externa länkar[redigera]
- Den virtuella floran
- Getapel i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Getapel
