Gianfranco Fini
Från Wikipedia
Gianfranco Fini, född 3 januari 1952 i Bologna, är en italiensk politiker (Il Popolo della Libertà, "Frihetens folk") och före detta utrikesminister i Silvio Berlusconis koalitonsregering III (2004-2006) och vice premiärminister i koalitionsregering II (2001-2006). Sedan den 30 april 2008 är Fini ordförande för Camera dei Deputati [1].
Fini var tidigare partiledare för Alleanza Nazionale (1993-2008), ett parti som när Fini tog över som partiledare hette Movimento Sociale Italiano och var postfascistiskt. Under Finis ledning bytte man namn och antog i samband med detta ett dokument som förklarade att man "nu skulle bygga det största liberala masspartiet i Italiens historia". Fini har vid flera tillfällen försökt distansera sig från partiets tidigare idéarv. När han i november 2003 stämplade fascism som absolut ondska lämnade bland andra Alessandra Mussolini, barnbarn till diktatorn, partiet. Fini sägs ha förändrat nyfascismen från "svartskjortor till oxforskjortor" [2]. AN gick 2008 samman med Forza Italia och ett antal mindre partier och bildade Il Popolo della Libertà som för närvarande är regeringsparti i Italien och leds av Silvio Berlusconi [1].
Fini har hamnat i blåsväder vid flera tillfällen, bland annat då han i samband med 70-årsdagen av Mussolinis marsch mot Rom 1922 fotograferades med armen utsträckt i klassisk fascisthälsning. Han förklarade sedan bort det med att han bara "hälsade på en vän" [2].
Fini kandiderade 1993 till borgmästare i Rom, men förlorade mot Francesco Rutelli [2].
[redigera] Referenser
- ^ [a b] http://it.wikipedia.org/wiki/Gianfranco_Fini
- ^ [a b] Hellner, Anders "Den italienska revolutionen". Världspolitikens dagsfrågor. Nr 7 1994. Utrikespolitiska Institutet
