Gideon Mantell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gideon Algernon Mantell 1790 - 1852, doktor , geolog och paleontolog.

Gideon Mantell

Mantells passion och yrke[redigera | redigera wikitext]

Han föddes i samhället Lewes, Sussex, där han också kom att bo en stor del av sitt liv. Han hade en liten läkarpraktik där han behandlade de fattiga som inte hade någon annanstans att gå. Men hans stora passion var geologi, denna passion delade han lämpligt nog med sin fru. Intresset uppkom av att just i området där de bodde fann man många fossil i ett grustag. Mantell började betala arbetarna för de ben de hittade och han samlade ihop en allt större fossilsamling som han pysslade med på lediga stunder.

Tidens föreställningar och hur de kom att ifrågasättas[redigera | redigera wikitext]

Vid den här tiden, i början av 1800-talet, var paleontologin i sin linda och ännu var de religiösa föreställningarna förhärskande. Gud hade ju en gång skapat jorden och alla arter, och de som fanns nu torde alltid ha funnits och att några skulle ha funnits tidigare men sedan försvunnit var ännu inte någon utbredd föreställning. Många tänkte sig också med på basis av religiösa grunder att jorden inte var mer än ca 6000 år. En ledande geolog i England var William Buckland som inte bara 1824 var ordförande i "Geological Society of London" utan också var präst. Buckland hade en teori som gick ut på att jordens arter skapats och sedan förstörts i flera omgångar och vid varje nytt tillfälle kom nya skapelser av varelser och växter. Han kämpade hårt för, och fick allt svårare, att foga samman bibeln med de vetenskapliga upptäckter som framkom. Han hade ganska kompletta fossil från en dinosaurie som han hade funnit och vid ett tillfälle fick tidens och världens mest aktade geolog tillfälle att studera dem, fransmannen Georges Cuvier, som till Bucklands fasa konstaterade att resterna var mycket gamla. För gamla för att bibeln skulle stämma överens med dem. Buckland sökte efter bevis för att det var syndafloden som utrotat dessa gigantiska djur, och att det han själv funnit var det i bibeln omtalade monstret Leviatan. Buckland satt på fossilen i flera år utan att tillkännage dem.

Iguanodon

Men så började det komma till geologiska sällskapets kännedom att den unge doktorn Gideon Mantell hade en stor samling benrester av liknande typ, Buckland som i kraft av sin position som aktad vetenskapsman, geolog och ordförande såg till att bli först och tillkännagav sina upptäckter och gav under stort jubel djuret namnet Megalosaurus "stor ödla". Mantell som hade drömt om att få kunna namnge ödlan själv och på så vis vinna erkännande i vetenskapsvärlden fick se sina drömmar krossade. Men snart fann Mantell och hans fru ett nytt fynd, tänder som kom från en växtätande ödla som tuggade likt en ko, till skillnad från Megalosaurus som var köttätare. Den skulle varit minst 12 meter lång, och verkade vara en vetenskaplig omöjlighet om det inte fanns någon nutida motsvarighet. Han tog med sig en tand till ett av geologiska sällskapets föreläsningar och efter föreläsningen tog han till orda och visade upp den. Hans förslag var att det skulle vara just en växtätande ödla, och att fossilet återfunnits i sekundära formationer vilket tydde på att det inte kunde vara från ett däggdjur utan från ett kräldjur, som levt under en mycket tidig tid. Det här förslaget om att det inte var ett däggdjur och den påstådda tidiga eran stred mot Cuviers idéer, Buckland stod vid podiet och försökte envist rätta den unge mannen från landet som inte hade någon vetenskaplig bakgrund i ämnet. Han lyckades, det här var ett däggdjur och fossilet kom från den tertiära perioden och ingenting annat slog man fast, trots Mantells påpekande att han väl kände till jordlagren där han grävde.

Iguanodon

Erkännande[redigera | redigera wikitext]

Mantell försökte åter få sin idé prövad vid ett annat tillfälle men fick åter på nöten och man sa då åt honom att det rörde sig om noshörningständer, som om de funnits längre ner i jordlagren måste kommit dit genom sprickor. Han vägrade se sig slagen och gjorde ett taktiskt drag, han skickade fossilen till ingen mindre än Cuvier för analys. Denne gav honom rätt i sina antaganden och sa att här hade man att göra med ett djur av oanade proportioner som inte längre fanns i livet. När han fick sanktion av Cuvier kom saken i ett helt annat perspektiv och Mantell erkändes som en framstående geolog, han namngav sin nya upptäckt Iguanodon eftersom den påminde om den ödla som hette detta och fortfarande existerade, med den skillnaden att den utdöda var oändligt mycket större, även större än Megalosaurus. 1825 publicerade han boken Notiser om Iguanodon, en nyligen upptäckt uråldrig ödla, från Tilgateskogen, i Sussex

Motgångarna[redigera | redigera wikitext]

Nu flyttade Mantell och hans familj in till Brighton där han öppnade en ny läkarpraktik och lät ställa ut sina fossil på ett museum, där han förvisso inte tog något betalt i inträde eftersom det inte anstod en hedervärd man i det viktorianska samhället. Mantell började nu få värre och värre motgångar, han fick inga patienter och led stora ekonomiska bekymmer. Hans fru lämnade honom till slut, han försummade alltmer familjen för sina geologiska studier. Till hans stora sorg dog hans dotter, och hans son emigrerade till Nya Zeeland och de sågs aldrig igen. Han råkade ut för en diligensolycka där han föll av, fastnade och släpades med en lång sträcka. Han blev skadad i ryggen och kom att framgent gå kutryggig och lida av stor smärta, vilken han bedövade med opium. Han tvingades snart att flytta från sitt hus till en billigare bostad. I karriären fick han konkurrens av en 15 år yngre mycket äregirig man vid namn Richard Owen. Owen gjorde sig stora framgångar dels på föregångarnas arbete, som han alltid förringade och visade föga tacksamhet mot. Det var Owen som myntade det så välkända uttrycket dinosaurier, och skulle bli erkänd och världkänd p.g.a. detta. Men hans otacksamhet och arroganta attityd irriterade folk, inte minst Mantell. Mantell lyckades vid ett tillfälle inför Geologiska sällskapet avslöja att Owen plagierat vissa upptäckter från honom och kallat det för sina egna.

Slutet och eftermälet[redigera | redigera wikitext]

Mantell tilldelades Wollastonmedaljen 1835 och Royal Medal 1849. Han avled 1852 i en överdos av opium. År 2000 avtäcktes ett monument till Mantells minne för det han skänkt paleontologin ,The Mantell Monument. Monumentet står på den plats där de första fossilen av iguanodon hittades. Buckland blev till slut sinnessjuk och sattes på sjukhus. Owen skulle delvis hamna i skuggan av Charles Darwin.

Källor[redigera | redigera wikitext]