Gilbertöarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Gilbertöarna.

Gilbertöarna (även Tungaru) är en ögrupp i Mikronesien i västra Stilla havet som tillhör Kiribati.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gilbertöarna beboddes av mikronesier långt innan de upptäcktes av européer. Butaritari upptäcktes av spanjoren Pedro Fernández de Quirós redan den 21 december 1605 och Nikunau den 2 juli 1765 av brittiske John Byron. Brittiske Thomas Gilbert och John Marshall seglade genom området 1788 och upptäckte ytterligare öar. 1820 namngav estnisk/ryske Adam Johann von Krusenstern öarna îles Gilbert. Gilbertöarna blev tillsammans med Elliceöarna slutligen ett brittiskt protektorat i oktober 1892. I januari 1916 införlivades kolonin Gilbert och Elliceöarna i det Brittiska Västra Stillahavsterritoriet.

Under andra världskriget ockuperades öarna åren 1941 till 1944 av Japan. Den 20 november 1943 landsteg den amerikanska armén och 2. marinkårsdivisionen på Makin och Tarawa, och initierade striderna om Makin och Tarawa, där japanerna besegrades. Gilbertöarna användes sedan för att stödja invasionen av Marshallöarna i februari 1944. Efter kriget återgick öarna under brittisk överhöget. 1971 erhöll öarna autonomi och den 12 juli 1979 bildades den självständiga nationen Kiribati.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Gilbertöarna består av 11 korallatoller och fem öar med en sammanlagd areal om ca 282 km². Ögruppen är en av tre öområden i Kiribati och ligger cirka 3 300 km nordöst om Papua Nya Guinea och cirka 1 800 km nordväst om Phoenixöarna. Öarna är låga korallöar och atollerna är

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]