Gilles de Retz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gilles de Retz. En målning från 1835.

Gilles de Retz (även Gilles de Rais), född 1404, död 26 oktober 1440 i Nantes, Frankrike. Fransk aristokrat, soldat, krigshjälte och världens förste kände seriemördare. Han antas ha tagit livet av bortåt 200 unga flickor och pojkar.

Krigshjälten[redigera | redigera wikitext]

Den unge adelsmannen kämpade med Frankrikes nationalhelgon Jeanne d'Arc vid slaget om Orleans under Hundraårskriget i striden mot engelsmännen, och blev också en av Jeannes närmaste vänner. Så småningom blev Jeanne d'Arc anklagad för kätteri och häxeri, och avrättades.

Gilles de Retz belönades för sina bedrifter på slagfältet genom att utses till marskalk av Frankrike. Han var då 24 år gammal.

Den stilige, unge hjälten var en populär figur i det franska vimlet och kändislivet. För att ytterligare bättra på sin kändisstatus fick han plötsligt för sig att producera en pjäs om erövringen av Orléans. Jeanne d'Arcs insats tonades ner och de Retz spelade sig själv på teaterscenen i en handling som upphöjde honom till helgonrollen. Pjäsen blev ett makalöst fiasko, och de Retz drog sig förnedrad tillbaka från offentligheten.

Svartkonst och människooffer[redigera | redigera wikitext]

Greve de Retz började nu flytta runt mycket. Han hade 24 gods på olika ställen i Frankrike. Han hävdade livet ut att han var en troende kristen, men i sin tillbakadragna tillvaro hade han börjat intressera sig för svartkonst. Han tog hjälp av Frankrikes mest ökända djävulsdyrkare för att genomföra sina komplicerade riter. Gilles de Retz började även använda sig av människooffer. Unga, oskuldsfulla flickor eller pojkar ansågs allmänt vara lämpligast.

Under dessa makabra mord upptäckte de Retz att själva dödandet gav honom en större upplevelse än de dramatiska riterna. Det rinnande blodet och offrens klagoskri gjorde honom oerhört upphetsad. Han blev lika beroende av att mörda, som en drogberoende av knark.

Liksom alla andra adelsmän på den här tiden åtnjöt de Retz ett stort förtroende från myndigheterna. Han kunde göra i stort sett vad han ville i hemlighet. Det tycktes inte vara svårt att få tag på barn för att stilla hans blodtörst. Ungar som försvann från fattigkvarteren frågade ingen efter. På varje gods hade de Retz förtrogna tjänare, som bara ägnade sig åt att lura med sig barn.

Upptäckt och avrättning[redigera | redigera wikitext]

Så småningom började rykten snurra runt enstöringen de Retz. Till slut blev skvallret så högljutt att kyrkans män, som tidigare beskyddat de Retz, såg sig tvungna att göra en undersökning. Jean, biskop av Nantes, utsågs att söka reda på sanningen. Han var en hårdför man, och lät ingen misstänkt slippa undan förrän de talat ut om vad de visste. Snart hade biskopen ur de Retz tjänare fått fram den ena fasansfulla historien efter den andra. Den 13 september 1440 greps Gilles de Retz och anklagades för barnamord och svartkonst.

Rättegången var ingen invecklad historia. De Retz erkände allt, och även flera nya otäckheter som undgått biskopen av Nantes. Han menade ändå att han fortfarande var en god kristen, och att han tvingats till morden av någon ond kraft. Törsten efter ungt blod hade blivit en sorts sjukdom.

Den 26 oktober 1440 blev Gilles de Retz avrättad genom halshuggning och hans kropp brändes sedan på bål.

Legender och sagofigurer[redigera | redigera wikitext]

Gilles de Retz hade nu blivit samma sorts sagoaktiga skräckfigur som Dracula blev på sin tid. Historier om de Retz som vampyr och häxmästare berättades som vandringssägner. Han har också stått modell för Riddar Blåskägg i Gåsmors sagor. Den figuren har visserligen ihjäl vackra damer istället för barn, men likheterna är annars många. Brittiska Gothic metal bandet Cradle of filths 8 studiealbum Godspeed on the devils thunder handlar om honom och hans mord.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]