Gillis Bildt

Från Wikipedia
Version från den 14 januari 2018 kl. 01.03 av Salgo60 (Diskussion | Bidrag) (SBL och Wikidata)
Gillis Bildt


Tid i befattningen
6 februari 1888–12 oktober 1889
Monark Oscar II
Företrädare Robert Themptander
Efterträdare Gustaf Åkerhielm

Tid i befattningen
1886–1894
Monark Oscar II
Företrädare Gustaf Adolf Vive Sparre
Efterträdare Fredrik von Essen

Född 16 oktober 1820
Göteborg, Sverige
Död 22 oktober 1894 (74 år)
Stockholm, Sverige
Gravplats Solna kyrkogård[1]
kartor
Politiskt parti Obunden konservativ
Ministär Regeringen Gillis Bildt
Maka Lucile Rosalie Dufva
Militärtjänst
I tjänst för Sverige
Försvarsgren Armén
Grad Generallöjtnant
Befäl Militärbefälhavare Gotland och chef Gotlands nationalbeväring (1858-62)
Utmärkelser Se: utmärkelser

Didrik Anders Gillis Bildt, född 16 oktober 1820 i Göteborg, död 22 oktober 1894 i Stockholm, var en svensk friherre, generallöjtnant, riksmarskalk, riksdagsman 1847–1874 (från 1867 Första kammaren) och 1887–1894 (Första kammaren) samt Sveriges statsminister 1888–1889. Han var farfars farfar till statsministern, senare utrikesministern Carl Bildt.

Biografi

Gillis Bildt på äldre dagar.

Gillis Bildt föddes i Göteborg, men kyrkobokfördes i hovförsamlingen i Stockholm, som son till överstelöjtnant Daniel Fredrik Bildt (1792–1827) och Christina Elisabeth, född Fröding.[2] Bildt blev officer 1837, informationsofficer vid Krigsakademien 1847–1854, kapten i armén 1852, major vid artilleriet 1854, överstelöjtnant 1856, Svea artilleriregemente och överste 1857 och generalmajor 1859. Mellan 1858 och 1862 var Bildt militärbefälhavare på Gotland och chef Gotlands nationalbeväring.[2] Han blev adjutant hos Oscar I 1851, och hos Karl XV 1859. På Riddarhuset räknades han till de konservativa så kallade junkrarna, men förordade 1865 års representationsreform. Var landshövdingGotland 1858–1862, överståthållare 1862–1874, svensk minister i Berlin 1874–1886 och riksmarskalk hos Oscar II från 1886. Han blev upphöjd till friherre 1864.

När han invaldes i första kammaren av protektionisterna i Stockholms stadsfullmäktige 1887 var det mot Oscar II:s vilja. Kungen ville inte att Bildt, som nära vän till kungafamiljen, skulle engagera sig i ett parti som bekämpade regeringspolitiken och han fick löfte av Bildt att denne inte skulle ansluta sig till något parti. Bildt deltog dock i möten med första kammarens tullvänliga grupp.

Som riksdagsman var han allmänt konservativ – i tullfrågan moderat protektionist. I den egenskapen kallade kungen honom som statsminister den 6 februari 1888, sedan ärkebiskop Sundberg avböjt. Kungen ville slippa ett parlamentariskt prejudikat, som med tanke på riksdagens sammansättning innebar direkt skifte från frihandel till protektionism. Därför föredrog kungen en mjuk övergång från Louis De Geers liberala och frihandelsvänliga politik till den nya tidens krav på protektionism, tullar och nationalism. Bildts regering kom att till hälften bestå av tullvänner och till hälften av frihandlare från Themptanders ministär.

Bildt var till åren kommen och hans långa utlandsvistelse gjorde att han inte var ordentligt insatt i aktuella förhållanden. Sedan han insett svårigheterna att förverkliga regeringsdeklarationens ambition om "försoning och samhällsfrid" avgick han den 12 oktober 1889.

Bildt gifte sig 16 mars 1848 i Stockholm med Rose Lucie Dufva – dotter till kammarrådet Nils Dufva och Adelaide, född Hall – med vilken han fick tre barn: Adèle Elisabeth, Carl Nils Daniel och Knut Gillis.[3]

Bildt avled den 22 oktober 1894 i hovförsamlingen i Stockholm och begravdes på Solna kyrkogård.[4]

Utmärkelser

Lina gård i Västertälje socken ägdes av Gillis Bildt och arvingar mellan 1861 och 1905.

Svenska utmärkelser

Utländska utmärkelser

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Didric Anders Gillis Bildt, FinnGraven.se, läs online, läst: 4 januari 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] ”Landshövdingar på Gotland 1812–1900”. Tjelvar.se. 10 maj 2009. http://www.tjelvar.se/biografica/akter-1/149.htm. Läst 9 maj 2011. 
  3. ^ Wrangel, F.U.; Otto Bergström (1897). Svenska adelns ättartaflor ifrån år 1857 [Del I : Adelborg-Mörner till Tuna]. Stockholm: Norstedt. sid. 87 
  4. ^ Göran Åstrand: Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar (Ordalaget Bokförlag 1998) sid.163
  5. ^ Kongl. Serafimer-Orden. i Sveriges statskalender 1881
  6. ^ ”Bildt nr 404 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Bildt_nr_404. Läst 28 december 2017. 
  7. ^ Kommendörer af Kongl. Svärds-Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1872
  8. ^ [a b c] Kommend. m. st. k. af K Nordstjerne-Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1872
  9. ^ [a b c] Kongl. Maj:ts Beskickningar till Främmande Magter. i Sveriges statskalender 1881
  10. ^ [a b] Bildt. i Sveriges ridderskaps och adels kalender (1894)
  11. ^ [a b c d] Kommendörer af Kongl. Svärds-Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1864
  12. ^ Storkors af K. Norska S.t Olafs Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1872
  13. ^ Kongl. Serafimer-Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1876
  14. ^ Kommendörer af Kongl. Svärds-Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1866
  15. ^ [a b] Kommend. m. st. k. af K Nordstjerne-Orden. i Sveriges och Norges stats-kalender 1868
  16. ^ Kongl. Maj:ts Beskickningar till Främmande Magter. i Sveriges statskalender 1877

Tryckta källor

  • Elgenstierna, Gustaf (1925). Svenska adelns ättartavlor 
  • Schiller, Harald (1970). Händelser man minns – en bokfilm 1920–1969 
  • Sveriges befolkning 1890. Riksarkivet. 2003 

Vidare läsning

Vidare läsning

Externa länkar

Företrädare:
Gustaf Jacob af Dalström
Landshövding i Gotlands län
1858–1862
Efterträdare:
Henrik Gyllenram
Företrädare:
Jakob Essen Hamilton
Överståthållare
1862–1874
Efterträdare:
Gustaf af Ugglas
Företrädare:
Frederik Due
Sveriges envoyé i Berlin
1874–1886
Efterträdare:
Alfred Lagerheim
Företrädare:
Gustaf Adolf Vive Sparre
Sveriges riksmarskalk
1886–1894
Efterträdare:
Fredrik von Essen
Företrädare:
Robert Themptander
Sveriges statsminister
1888–1889
Efterträdare:
Gustaf Åkerhielm