Giltiga resehandlingar vid resa inom Europeiska unionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Giltiga resehandlingar vid resa inom Europeiska unionen är giltigt identitetskort (nationellt identitetskort) eller pass för unionsmedborgare och pass för andra medborgare. Andra identitetskort och körkort är inte giltiga resehandlingar, eftersom de inte styrker innehavarens medborgarskap.

Vilka resehandlingar som är giltiga vid resa inom Europeiska unionen (EU) är fastställda i rörlighetsdirektivet som gäller i hela unionen, både de medlemsstater som deltar i Schengensamarbetet och de som står utanför. Bestämmelserna i unionsrätten är därmed enhetliga för Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Europeiska kommissionen har dock kritiserat flera medlemsstater för att de inte genomfört direktivet korrekt.

Rörlighetsdirektivet och Schengenregelverket är även implementerat av Island, Norge och Liechtenstein. Även Schweiz har implementerat Schengenregelverket, och delar av rörlighetsdirektivet.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige kräver att alla inhemska medborgare måste bära pass för utresa från Sverige till EU-länder som inte ingår i Schengensamarbetet, som en följd av passlagen[1]; nationellt identitetskort godtas inte. Vid inresa torde nationellt identitetskort godtas eftersom passlagen inte kräver pass om svenskt medborgarskap kan styrkas ändå.[1] Europeiska kommissionen konstaterade i sin utvärdering år 2008 att Sveriges lagstiftning inte är förenlig med rörlighetsdirektivet,[2] men några rättsliga åtgärder har ännu inte vidtagits mot landet.

I direktivet föreskrivs inte exakt vilka egenskaper identitetskorten ska ha, men i praktiken enligt ländernas regler brukar gälla att de ska vara utfärdade av en officiell myndighet och att medborgarskap måste framgå,[3] eftersom man måste visa att man är EU-medborgare för att kunna omfattas av direktivet. Svenskt nationellt identitetskort uppfyller detta och godtas i övriga EU-länder.[4][5] Övriga EU-medborgare får dock passera svensk passkontroll med nationella identitetskort,[6] vilket gör att den information som många EU-länder ger, att korten fungerar i hela EU,[7][8] är korrekt även i Sverige, även om EU:s information om kraven på svenskar i Sverige är inkorrekt[3].

Övriga EU-medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

Övriga medlemsstater tillämpar bestämmelserna om giltiga resehandlingar korrekt.[källa behövs] Det innebär att utöver pass så är även nationellt identitetskort, som styrker nationellt medborgarskap, giltigt som resehandling vid resa mellan två länder i EU (utom Sverige, se ovan), inklusive länder utanför Schengenområdet, såsom Cypern[9], Irland[10], Kroatien, Rumänien och Storbritannien[11], samt länder inom Schengenområdet utanför EU, såsom Norge.[12]

Nationella bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Det är upp till varje medlemsstat att besluta i sin nationella lagstiftning om personer i landet måste bära giltiga identitetshandlingar. Bestämmelserna får dock inte göra skillnad mellan inhemska medborgare och andra unionsmedborgare.

Vissa EU/EES-länder utfärdar inte identitetskort som anger medborgarskap. Det gäller Danmark, Irland, Island, Norge och Storbritannien. Dessa länders medborgare behöver då pass vid resa till andra EES-länder.

Schengensamarbetet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Schengensamarbetet

Schengensamarbetet påverkar inte vilka resehandlingar som är giltiga eller nödvändiga vid resa inom Schengenområdet. Däremot innebär samarbetet att resenärer inte måste genomgå personkontroll vid resa mellan medlemsstater inom Schengenområdet, och därmed inte behöver uppvisa giltiga resehandlingar vid gränspassagen. Giltiga resehandlingar är nödvändiga på samma villkor för medborgarna i det egna landet. Det innebär att de alla måste bära giltiga resehandlingar om detta är ett krav i det land som vistelsen äger rum. Exempelvis måste alla medborgare i Frankrike bära giltig legitimation, vilket innebär att alla som reser till Frankrike också måste bära giltig resehandling. I många EU-länder krävs att hotellen (och liknande inrättningar) registrerar utländska gäster och kräver id-handling som anger medborgarskap. Man kan därmed säga att gränskontrollen är borta men passkontrollen finns på hotellen.

Flygresor[redigera | redigera wikitext]

Även om de systematiska personkontrollerna vid de inre gränserna är avskaffade inom Schengenområdet, förekommer personkontroller i samband med flygresor. I första hand görs det för de som har incheckat bagage. Skälet till att sådana personkontroller existerar är för att garantera säkerheten ombord på flygplanet. Personkontrollen utförs dessutom av flygbolaget och inte av de nationella myndigheterna. De resehandlingar som är giltiga enligt rörlighetsdirektivet ska även vara giltiga för legitimation i samband med flygresa. Även körkort godtas av många flygbolag eftersom detta är en ren identitetskontroll. Många tror att pass krävs,[källa behövs] vilket fördröjer ombordstigningen eftersom pass är mer tidsödande att kontrollera än id-kort (pass kräver bläddring i sidor).

Storbritannien och Irland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gemensamma resezonen

Det finns en egen passkontrollfri union mellan Storbritannien, Kanalöarna och Irland, som innebär att det inte sker systematiska identitetskontroller vid passering mellan länderna. Medborgare i dessa områden behöver ändå pass eller godkänd fotolegitimation vid resa över gränsen. EU-medborgare från andra länder behöver pass eller nationella identitetskort, medborgare i övriga länder utanför EU pass. Vid irländska landgränsen är det mycket sporadiska kontroller, men betydligt oftare vid flygresor och båtresor.

Områdena är inte en del av Schengenområdet varför länderna tillämpar full kontroll av medborgarskap vid passering av den gemensamma resezonens yttre gräns. Nationella identitetskort från EU-länder eller pass och eventuellt visum behövs för det. Resenärer måste tänka på vilka handlingar som behövs i andra länder de besöker, exempelvis Sverige där endast pass godtas.

Schweiz och EES-länder utanför EU[redigera | redigera wikitext]

Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz är inte medlemmar i Europeiska unionen (EU), men är ändå bundna till många av de avtal och direktiv som EU utfärdar. Schengensamarbetet och rörlighetsdirektivet gäller alla dessa länder, varvid i princip samma regler om resehandlingar gäller vid resa mellan dem och EU-länderna. Nationella identitetskort från dessa länder och EU gäller alltså i hela EU, EES och Schweiz, bortsett från att Norge och Island inte utfärdar dem.

Schweiz har implementerat Schengenregelverket, men är inte formellt bundet vid rörlighetsdirektivet. Enligt ett avtal från 1999 mellan unionen och Schweiz kan dock vissa av de rättigheter som även återfinns i rörlighetsdirektivet utövas i landet.[13] EU har generellt sett ändå tvingat Schweiz och EES-länderna att uppfylla nya direktiv såsom rörlighetsdirektivet, eftersom alla avtal med EU kan sägas upp annars. Schweiz har till exempel gått med på att låta personer från Rumänien och Bulgarien omfattas av rörlighetsdirektivets regler fullt ut från 2014, något som Schweiz gick med på efter en debatt och folkomröstning.[14] Rörlighetsdirektivets regler om familjemedlemmar från utanför EU gäller även i Schweiz.[15]

I bland kan det bli formella trassel. Lettiska nationella identitetskort gällde inte i Norge från april[16][17] t.o.m. 15 maj[18][19] 2014, på grund av att en ny version inte godkänts rätt i Norge, vilket orsakade olägenheter.

Norden[redigera | redigera wikitext]

Den nordiska passunionen innebär att inga resehandlingar alls formellt behövs för medborgare i de nordiska länderna vid resa mellan dessa länder, precis som vid resa inom ett av dessa länder. I praktiken bör man ha ett identitetskort både inom sitt land och inom Norden, och det kan behövas exempelvis vid flyg- och tågresor.[20][21]

Ett specialfall är Färöarna som ingår i nordiska passunionen men inte i Schengensamarbetet, så det är passkontroller på det sätt det var förr i Norden vid flygresa. Nordiska id-kort bör gå bra vid resa från övriga Norden, men pass rekommenderas.

Områden utanför Europa som är del av EU[redigera | redigera wikitext]

Vissa områden utanför Europa tillhör ändå EU. Som princip gäller att sådana områden som ligger vid Europas rand omfattas av samma reseregler som övriga EU. Det gäller bland annat Madeira och Kanarieöarna.

Det finns områden som ingår i EU men som ligger långt från Europa och som inte ingår i Schengensamarbetet och har inte samma visumregler. Däremot gäller rörlighetsdirektivet i dessa områden, så att nationella identitetskort från EU-länder accepteras. Exempel är Franska Guyana och Guadeloupe.[22]

Andra områden har inre självstyrelse gentemot sina moderländer, men tillhör dessa avseende utrikespolitik och internationellt samarbete. De tillhör som regel inte EU och omfattas då inte av EU:s regler om rörlighet och resehandlingar, så att pass vanligen krävs. Exempel är Grönland och Franska Polynesien.


Icke EU-medborgare[redigera | redigera wikitext]

De som inte är EU-medborgare och vill besöka EU i högst 90 dagar behöver pass, och för många av dem också visum. Schengenvisum gäller normalt i alla Schengenländer och några EU-länder till, däremot inte i Storbritannien och Irland som har egna visum. Personer som har uppehållstillstånd i ett EU-land får som princip besöka EU-länder utan visum, även om det förekommer avvikelser.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Barn behöver resehandlingar, vilket gäller strikt vid den yttre Schengengränsen, och kan gälla även hos flygbolag med mera inom Schengen. Från och med den 26 juni 2012 får barn inte vara inskrivna i föräldrarnas pass, utan måste bära egna giltiga resehandlingar på samma villkor som vuxna.[23]

Dessutom kan barn (alla under 18) som reser, men inte med båda föräldrarna tillsammans, behöva ett intyg från båda föräldrar om att få göra det[3], detta för att hindra internationella bortföranden av barn som vanligen utförs av en förälder. Detta gäller särskilt vid den yttre Schengengränsen. Om ena föräldern dött kan ett intyg om det behövas.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Passlag (1978:302)
  2. ^ Tatsiana Turgot. ”Directive 2004/38/EC ... transposition”. Milieu Ltd. http://ec.europa.eu/justice/doc_centre/citizenship/movement/doc/sweden_table_of_correspondence_en.pdf. 
  3. ^ [a b c] Att resa i Europa - Vilka resehandlingar behövs?
  4. ^ ”Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG ... om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ...”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:229:0035:0048:SV:PDF.  se kap 2 art 4
  5. ^ UK Border Agency | Rights and responsibilities (engelska)
  6. ^ 2 kap 17 § Utlänningsförordningen (SFS 2006:97) (lagen.nu)
  7. ^ Identitetskort som resedokument (poliisi.fi)
  8. ^ Ist ein vorläufiger Reisepass, Personalausweis oder vorläufiger Personalausweis für die Einreise in alle Länder gültig? (tyska)
  9. ^ Entry Regulations for Cyprus
  10. ^ ”Information Note on the Immigration Position Arising from the Accession of Bulgaria and Romania to the EU” (på engelska). The Irish Naturalisation and Immigration Service. http://www.inis.gov.ie/en/INIS/Pages/PB07000130. Läst 2010-09-27. 
  11. ^ ”Rights and Responsibilities” (på engelska). UK Border Agency. 2008-04-08. http://www.ukba.homeoffice.gov.uk/eucitizens/rightsandresponsibilites/. Läst 2010-09-27. 
  12. ^ Lov om utlendingers adgang til riket og deres opphold her (utlendingsloven) kap 2 § 15 (norska)
  13. ^ Var kan du utöva dina rättigheter?, s.9, Europeiska kommissionen, 2012-06-01
  14. ^ Det finns info och länk i Schweiz och Europeiska unionen, men tyvärr har länken som vanligt slutat fungera. Wikipedia kommer att bli historielöst om all text som bygger på brutna länkar måste tas bort.
  15. ^ ”Agreement with the Swiss Federation: free movement of persons”. European Commission. http://europa.eu/legislation_summaries/internal_market/living_and_working_in_the_internal_market/em0025_en.htm. Läst 26 May 2014. 
  16. ^ ”Changes in travel regulations to Norway” (på engelska). Lettlands utrikesdepartment. 2014-05-08. http://www.am.gov.lv/en/news/press-releases/2014/may/08-1/. 
  17. ^ ”SVARĪGA INFORMĀCIJA CEĻOTĀJIEM UZ NORVĒĢIJU!” (på lettiska). Norges ambassad i Riga. 2014-05-06. Arkiverad från originalet den 2014-05-18. https://web.archive.org/web/20140518022835/http://www.norvegija.lv/News_and_events/Jaunumi/SVARGA-INFORMCIJA/. 
  18. ^ ”Norway recognizes Latvian citizens’ eID card as valid travel document” (på engelska). Lettlands utrikesdepartment. 2014-05-22. http://www.am.gov.lv/en/news/press-releases/2014/may/22-2/. 
  19. ^ ”Latvijas ID kartes derīgas ceļošanai uz Norvēģiju” (på lettiska). Norges ambassad i Riga. http://www.norvegija.lv/News_and_events/Jaunumi/Latvijas-ID-kartes-dergas-ceoanai-uz-Norviju/. 
  20. ^ Pass och visum
  21. ^ Godkända id-handlingar
  22. ^ Formalités de police
  23. ^ ”Från och med den 26 juni 2012 måste barn ha egna pass när de reser”. Finska Polisen. 2012-06-18. http://www.poliisi.fi/poliisi/hallitus/home.nsf/PSBD/0F56A910979B2FB4C2257A21003353A4. Läst 2013-10-10. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.