Ginkgo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ginkgo
Ginkgo, lober
Ginkgo, lober
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Gingkoväxter
Ginkgophyta
Klass Ginkgoopsida
Ordning Ginkgoales
Familj Ginkgo
Ginkgoaceae
Släkte Ginkgo
Gingko
Art Ginkgo
G. biloba
Vetenskapligt namn
§ Gingko biloba
Auktor Carl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Ginkgon eller kinesiskt tempelträd (Ginkgo biloba) är ett unikt träd, den enda arten i sin division. Förutom att den är en nakenfröig växt (gymnosperm) är dess släktskapsförhållanden till andra växter oklart, men troligtvis är dess närmaste släktingar kottepalmer och barrträd. Den är mycket lik de växter som den härstammar från, och som fanns för mer än 100 miljoner år sedan.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hela blad
Frukt
Helt träd
Stambark
Ginkgo biloba

Ginkgon är ett medelstort lövfällande träd, ungefär 30 meter högt, ofta med en vinklad krona och långa, lite spretiga grenar. Den har sekundär tillväxt, vilket kottepalmer och trädormbunkar inte har. Detta innebär att ginkgoerna troligen var bland de allra första växterna som utvecklade sekundär tillväxt, redan innan blomväxterna uppkom. Dess krona är av ektyp (det betyder att den kan breda ut sig långt åt sidorna där den inte möter konkurrens). Den är mycket långlivad. Man tror att vissa exemplar är mer än 1500 år gamla.

Blad[redigera | redigera wikitext]

Bladen är ungefär 10 cm långa, solfjäderformade och har parallella nerver som ibland delas i två men som inte grenar ut sig. Bladen växer strödda på de yttre delarna av grenarna eller i knippen på tjocka sidoskott. Ordet "Biloba" betyder två lober och syftar på bladens hjärnlika form.

Frö och reproduktion[redigera | redigera wikitext]

Fröet är 1,5-2 cm långt och inneslutet i ett ljusgult till brunt, mjukt, fruktliknande hölje, 2-3 cm i diameter. Det ser ut ungefär som ett fint plommon, men innehåller smörsyra och luktar därför som härsket smör. Fröet är ätbart efter att det skalats och kokats. Det ingår i japanska maträtter och traditionell kinesisk mat och serveras ofta på bröllop. Man måste dock vara försiktig eftersom "frukten" kan innehålla skadliga halter av vätecyanid.

Ginkgon är tvåbyggare, enskilda träd har antingen hanblommor eller honblommor. I planteringar har man oftast hanträd för att undvika den obehagliga doften från "frukterna".

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet ginkgo (yínxìng 銀杏 på kinesiska), betyder silveraprikos. Detta namn kan uttalas ginkyō i Japan där Engelbert Kaempfer år 1691 som första västerlänning stötte på ginkgoer, som planterats vid heliga tempel (det moderna japanska uttalet är dock ichō). Den egendomliga skrivningen ginkgo anses ha uppkommit genom att y i ginkyo felaktigt har kopierats som g. På kinesiska kallas trädet även báiguǒ 白果 vilket betyder vit frukt. Artepitetet biloba syftar på att det halvcirkelformade slutet av bladet kan vara uppdelat i två halvcirklar.

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Den moderna ginkgon är uppenbart nära släkt med påträffade fossil från Perm, 270 miljoner år gamla. Från mitten av Jura och sedan under Krita utvecklades ginkgoer i många former och spred sig över Laurasien. Därefter blev de ganska sällsynta. Framme i Paleocen fanns bara en ginkgo-art kvar, G. adiantoides, och från slutet av Pliocen finns ginkgo-fossil endast i ett litet område i mitten av Kina. Det var här som ett fåtal individer överlevde till modern tid.

Ginkgons befruktning liknar vindpollinerade blomväxters men pollenslangen levererar inte, som hos dessa, spermien till ägget. Ginkgons pollenslang växer in i fröets yttervägg och får där näring så att hangametofyten kan växa till och producera de spermier som sedan simmar den sista sträckan fram till ägget.

Odling[redigera | redigera wikitext]

Ginkgon har länge odlats i Kina. Några träd som planterats vid tempel tros vara mer än 1500 år gamla. Man trodde länge att tempelträden var de enda som fanns. Men nu känner man till åtminstone två små bestånd i västra Kina. På grund av ginkgons höga anseende inom buddhismen och konfucianismen finns den planterad på många ställen i Korea och Japan. I båda dessa områden har den förvildats genom fröspridning till naturliga skogar.

Ginkgon odlas även för sina frön som äts som efterrätt i Japan. [1]

Ginkgoer är populära som bonsaiträd.[2]

Ett extremt exempel på dess härdighet är att fyra ginkgoträd växte närmare än 2 km från platsen för atombombsdetoneringen i Hiroshima 1945. Ginkgon var en av få arter som överlevde explosionen på så nära håll. Trädet är mycket robust och långlivat. Det äldsta exemplaret finns i Kina och är omkring 1250 år gammalt.

I synnerhet japanska forskare har utnyttjat ginkgon som en modellorganism för studier av ligninbiosyntes.

Ginkgoträd i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ginkgo-träd utefter Nygatan i Trelleborg. Foto: Bengt Oberger.

Ginkgo-träd kan under gynnsamma omständigheter odlas i Sverige åtminstone i odlingszonerna 1 och 2. I Fiskaregränd, belägen intill den pittoreska gågatan Lilla Fiskaregatan, i Lund står ett majestätiskt gingkoträd. De lyckligt inneboende i det högt ansedda bostadskomplexet Mälarviken har direkt utsikt över denna ståtliga skapelse. På platsen framför Malmö opera står två gingkoträd som planterades vid teaterns byggande 1944.[3] I Trelleborg finns en allé av gingkoträd med 68 träd utefter Nygatan, planterade på 1950-talet. Till höger vid entrén till Åbacka café i Linköping står detta mycket unika och udda träd. Ginkgoträd finns även i DBW:s trädgårdi Visby samt vi Hellekis säteri i Västergötland. Längs den av luftforöreningar hårt belastade Hornsgatan i Stockholm planterades gingkoträd från och med hösten 2010.[4] Även i Trädgårdsföreningen i Linköping står en majestätisk gingkoträd. I Västerås har Stadsparken och botaniska trädgården varsitt ginkgoträd.[5] Örebro Stadsträdgård har ett till höger om ingången från Floragatan bredvid tulpanträdet. Det är det enda överlevande exemplaret av flera planterade, det ska gå en värmekulvert under det trädet. Även i Karlstad finns ett i stadsparken. Utan för den gamla kyrkogården i gamlastan Kalmar finns det ett ganska litet träd.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordisk Familjebok: Ginkgo
  2. ^ D'Cruz, Mark. ”Ma-Ke Bonsai Care Guide for Ginkgo biloba”. Ma-Ke Bonsai. http://guide.makebonsai.com/bonsailink.asp?quicklink=5022&name=Ginkgo_biloba. Läst 2013-12-03. 
  3. ^ http://rodamalmo.blogspot.com/2010/10/ginkotraden-pa-piazzan.html
  4. ^ http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Klimat--Miljo/Tjugofem-nya-trad-pa-Hornsgatan/
  5. ^ Stadsparken, Västerås Stad

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]