Girona

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 41°59′N 2°49′Ö / 41.983°N 2.817°Ö / 41.983; 2.817
Girona
Stad
Gerona, casas colgadas sobre el Oñar.jpg
Bandera de Gerona.png
Flagga
Escut de Girona.svg
Stadsvapen
Motto: Girona m'enamora - Girona gör mig förälskad
Land  Spanien
Delstat  Katalonien
Flod Ter, Güell, Oñar och Galligants
Höjdläge 76 m ö.h.
Koordinater 41°59′N 2°49′Ö / 41.983°N 2.817°Ö / 41.983; 2.817
Area 39,1 km²
Folkmängd 97 292 (2013)
Befolkningstäthet 2 488 invånare/km²
Grundad 790-talet
Borgmästare Carles Puigdemont (CiU)
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 17001-17007
Riktnummer 972
Webbplats: www.girona.cat

Girona (katalanska: Girona; spanska: Gerona; franska: Gérone) är en stad i nordöstra Spanien med 97 300 invånare 2013[1][2]. Staden tillhör den autonoma regionen Katalonien och är huvudstad i provinsen Girona.

Stadspanorama från tornet till katedralen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första dokumenterade invånarna i regionen var ibererna. Staden hade vid den tiden namnet Gerunda och tillhörde det Ausetaniska riket. Senare byggde romarna ett citadell, som fick låna namn av staden, Gerunda. Visigoterna erövrade området och härskade i Girona tills det erövrades av morerna. Karl den store återerövrade Girona 785 och gjorde den till ett av de fjorton ursprungliga comarquerna (grevskapen) i Katalonien. Wilfred den hårige inlemmade Girona i grevskapet Barcelona 878. Morerna drevs slutligen bort från området helt, 1015. Alfons II av Aragonien utropade Girona till stad på 1100-talet. Det gamla grevskapet blev 1351 ett hertigdöme när kung Peter III av Aragonien gav sin förstfödde son John titeln hertig. 1414 gav kung Ferdinand I i sin tur titeln prins av Girona till sin förstfödde son, Alfonso. Titeln bärs för närvarande av prinsessan av Asturien, Leonor av Spanien.

På 1200-talet blomstrade den judiska gemenskapen i Girona, som blev en av de viktigaste kabbalistiska skolorna i Europa. Rabbin i Girona, Moshe ben Nahman Gerondi (mer känd som Nahmanides eller Ramban) utsågs som Rabbin över Katalonien. Blomstringen för det judiska samfundet upphörde 1492, när påvens högra hand i Spanien, Rex Catholicissimus, fördrev judarna från Katalonien. Det judiska ghettot i Girona är ett av de bäst bevarade i Europa och en stor turistattraktion. På norra sidan av staden ligger Montjuїc (ungefär ”judarnas berg” på medeltida katalanska), där en viktig religiös kyrkogård var belägen.

Girona har belägrats tjugofem gånger och erövrats sju gånger. Den belägrades av de franska kungliga arméerna under Karl de Monchy d'Hocquincourt 1653, av den franske generalen Bernardin Gigault de Bellefonds 1684, och två gånger av den franske hertigenAnne-Jules de Noailles under 1694. I maj 1809 belägrades staden av Napoleons trupper, 35000 man under ledning av Vergier, Augereau och St Cyr. Staden höll ut under ledning av den spanske guvernören i Girona, Mariano Álvarez de Castro[3], tills sjukdom och svält tvingade Girona att kapitulera efter ett drygt halvår, den 12 december. Slutligen erövrades Girona av fransmännen 1809, efter 7 månaders belägring. Girona blev huvudstad för det franska departementet Ter, från 1809 till 1813.

Stadens försvarsmurar revs i slutet av 1800-talet när staden behövde expandera. På senare år har delar stadens murar på östra sidan rekonstruerats.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Girona är en populär destination för turister och besökare på dagsutflykt från Barcelona.Tågresan från Barcelona Sants Girona tar mindre än två timmar. Den gamla staden står på den branta sluttningen väster om floden, medan de mer moderna delarna står på slätterna i öster.

Gironas katedral

Katedralen[redigera | redigera wikitext]

Gironas största attraktion är katedralen som började byggas under 1000-talet och som slutfördes först på 1500-talet. Katedralen användes av morerna som moské, och blev efter deras förvisning helt ombyggd. Den nuvarande byggnaden är ett av de viktigaste monumenten i Mallorca-arkitekten Jaume Fabres stil och ett utmärkt exempel på spansk gotisk arkitektur. Valvet inne i katedralen är världens högsta i gotisk stil. Det mäter 23 meter från golv till tak.

I samband med den franska belägringen 1809 miste katedralen sitt altare i guld och silver. Kyrkan innehåller Ramon Berengers och hans hustrus gravar.[4]

Äldre befästningar[redigera | redigera wikitext]

De gamla befästningarna är en annan sevärdhet. Dessa har skyddat Girona från inkräktare i hundratals år. Stadsmuren i den gamla staden var en viktig militär konstruktion, som byggdes på romarnas tid, på 100-talet f. Kr. De förstärktes och byggdes om under andra halvan av 1300-talet, när Peter den fjärde regerade. Den romerska muren användes då som grundval för den nya förstärkta muren. I början av 1600-talet växte staden ur sin befästning och muren tappade efterhand sitt försvarsvärde.

Sant Feliu[redigera | redigera wikitext]

Den Collegiate Church av Sant Feliu är anmärkningsvärt ur ett arkitektoniskt perspektiv. Dess stil är fjortonde-århundradet gotiska, fasaden med anor från det artonde, och det är en av de få spanska kyrkorna som har en genuin spira. Den innehåller, förutom graven av sin beskyddare och grav den tappra Álvarez, ett kapell tillägnat St Narcissus, som enligt traditionen var en av de tidiga biskoparna i se.

Stadspanorama med i fonden katedralen (t.v.) och Sant Feliu-kyrkan (mitten).

Sant Pere de Galligants[redigera | redigera wikitext]

Den benediktinska kyrkan Sant Pere de Galligants är påbörjad i romansk stil. Från samma period är Sant Daniel-klostret.

Plaça de la Independencia[redigera | redigera wikitext]

Plaça de la Independencia, där det hänvisas till spanska självständighetskriget mot Napoleon Bonaparte, är en av de mest kända och mest välbesökta platserna i Girona. Det är beläget i Mercadaldistriktet i stadens centrum och är även känt som Plaça de Sant Agustí, eftersom det tidigare Sant Agustí-klostret byggts på platsen.

Intresset av torget ligger artonhundratalet stil, trots att den är omgiven av strama identiska neoklassiska byggnader med verandor avsedda för försvararna av staden Girona under belägringar av 1808 och 1809.

Självständighetstorget.

Men motsvarar de symmetriska proportionerna av torget mer aktuella insatser än sin arkitektoniska förflutna. Den stadsarkitekten Marí Sureda var den första som trodde sig en arcaded kvadrat med öglor slutna och neoklassiska, med vissa byggnader med samma estetiska proportioner. Den urbanisering av området följde endast delvis sina system. Byggandet av de första teatrar i denna stad, bröt ned idén om Martí Sureda. Fram till 18th century, vad som arkitekten hade tänkt inte slutföras. Denna del av staden i Noucentisme stil är en romantisk och tidlös skapande, från ett århundrade till ett annat, numera fängslar invånare och besökare. Idag har stor aktivitet på grund av det gradvisa öppnandet av kaféer och restauranger. På denna är en del affärer känd för sin historia liksom Café Royal, Cinema Albéniz och Casa Marieta. [5]

Cases de l'Onyar[redigera | redigera wikitext]

Girona är mycket karakteristiska för husen hängande över floden Onyar. Dessa pittoreska husen byggda under århundraden vid älven ger ett utmärkt av en liten Medelhavet stad. Alla fasader är målade längs floden paletten ges av Enric Ansesa, James J. Faixó och arkitekter Säkringar och J. Viader

De judiska "El Call"-kvarteren.

El Celler de Can Roca[redigera | redigera wikitext]

El Celler de Can Roca är en restaurang i Girona, Katalonien, Spanien, som invigdes 1986 av bröderna Roca, Joan, Josep och Jordi. Det var först beläget intill föräldrarnas restaurang El restaurante de Can Roca, men flyttade till ett specialbyggt hus 2007. Den har tagits emot varmt av kritiker, och har tre stjärnor i Guide de Michelin. Den har rankats som den näst bästa restaurangen i världen sedan 2009, och har ofta jämförts med den tidigare världsettan El Bulli.

Judiskt arv[redigera | redigera wikitext]

De flesta spår av Girona rika judiska historia utplånades när judarna utvisades från Spanien (se Spanska utvisning), men några kvar. På Carrer de Sant Llorenc har dörren till en gammal byggnad en rektangulär fördjupning som en gång hade en mezuzah. Längre fram är Centrum Bonastruc ça Porta och det katalanska Jewish Museum. Den Bonastruc ça Porta Projektet startade på 1970-talet, när det blev modernt att renovera byggnader i Gamla stan. Rensa bort nästan 700 år av byggande, upptäckte Jose Tarres, en lokal krögare, resterna av vad som visade sig vara den medeltida yeshiva grundades av Nahmanides.

Staden har ett antal betydelsefulla Art Nouveau-byggnader, inklusive Farinera Teixidor av Rafael Maso.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Girona". NE.se. Läst 26 oktober 2014.
  2. ^ ”Territori > El municipi en xifres > Girona (170792)” (på katalanska). Idescat. http://www.idescat.cat/emex/?id=170792. Läst 3 november 2014. 
  3. ^ ”Mariano Álvarez de Castro” (på engelska). Pedres de Girona. 2009. http://www.pedresdegirona.com/Castella/guerra_frances/mariano_alvarez_es.htm. Läst 3 november 2014. 
  4. ^ ”Catedral de Girona” (på engelska). catedraldegirona.org. http://www.catedraldegirona.org/inici.php?idioma=en. Läst 3 november 2014. 
  5. ^ Josep M. Bartomeu (20 augusti 2000). ”La gastronomia centenària de Girona” (på katalanska). Diari de Girona. http://streaming.ajgirona.org:9090/pandora/cgi-bin/Pandora.exe?xslt=show_pdf;publication=Diari%20de%20Girona;sort_publication=diari.de.girona;day=20;mes=08;a%C3%B1o=2000;page=006;id=0000258777;filename=20000820;collection=pages;url_high=pages/Diari%20de%20Girona/2000/200008/20000820/20000820006.pdf;lang=ca;pdf_parameters=search=%22marieta%22&view=FitH;encoding=utf-8. Läst 3 november 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]