Giuseppe Garibaldi

Wikipedia

Giuseppe Garibaldi (1807-1882).

Giuseppe Garibaldi, född 4 juli 1807 i Nice, död 2 juni 1882 i Caprera på Sardinien, var en italiensk frihetskämpe och nationalist.

Personer som deltog i hans kamp kan kallas garibaldister.

Garibaldi var med moderna ord en gerillakämpe och en frontfigur för Risorgimento, den italienska rörelsen för nationell enhet under en tid när Apenninska halvön var uppdelad på en mängd småstater. Han var under inflytande av Giuseppe Mazzini, en ledande italiensk nationalistisk teoretiker. Efter att ha deltagit i ett misslyckat uppror i Piemonte 1834 dömdes Garibaldi till döden, men lyckades fly till Sydamerika.

Under de 14 år Garibaldi verkade i Sydamerika ägnade han det mesta av tiden åt att utan egen vinning slåss för frihet åt andra. Han träffade sin första hustru Anita där. Oftast ledde han olika marina uppdrag gentemot kolonialmakterna Spanien och Portugal. Men han var även en stor ledare på land och stod alltid (eller red till häst) i det främsta ledet. Han startade vid Montevideos belägring den italienska legionen.

Garibaldi var idealist och följde Manlius, en romersk fältherre och statsman, läror och krävde full disciplin av alla – hög som låg. Garibaldi lät avrätta sin son som brustit i detta.

Garibaldi återvände till Europa revolutionsåret 1848, samlade en gerillaarmé som besegrades, varpå han åter tvingades fly hemlandet, dit han återvände igen 1854. Sex år senare inledde Garibaldi en kampanj för att militärt erövra Bägge Sicilierna och Neapel, och utropade sig efter ankomsten till Sicilien till diktator i Viktor Emanuel II:s namn. Kort därefter lyckades han med gerillastyrkor också besegra den napolitanske kungens armé, varefter ett folkuppror utbröt vilket ledde till Palermos erövring.

Garibaldis insatser ledde slutligen till att den moderna italienska staten kunde grundläggas.