Glögg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glögg håller på att värmas. I bakgrunden pepparkakor.
Glögg på Stortorgets julmarknad i Stockholm.

Glögg är en nordisk varm dryck baserad på kryddat vin (vanligtvis rött). Ordet glögg kommer av det äldre ordet glödg, bildat av verbet glödga 'värma upp' (jämför glöda). I andra språk förekommer drycken under namn som vin chaud, Glühwein och mulled wine.

Glödgat vin[redigera | redigera wikitext]

Att dricka varmt kryddat vin har sina anor långt bakåt i tiden. Redan under antiken tillsatte greker och romare kryddor i vin, av hälsoskäl eller som smakförbättrare. Gustav Vasa höll sig med en egen blandare av claret, vilken utgjordes av rhenskt vin, socker, honung, kryddat med kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor m.m.

År 1609 dök uttrycket "glödgat vin" upp för första gången. Namnet syftar på tillverkningsmetoden, där en sockertopp dränktes in i cognac och antändes, varpå smältande socker rann ner i brygden och gav sötma åt glöggen.

I Sverige växte glöggens popularitet vid 1800-talets slut och de privata vinhandelsfirmorna började tillverka färdigblandad glögg. Det fanns både vinglögg och en starkare variant som kallades cognacsglögg eller julglögg. Man började förknippa glöggen med julfirandet och dekorerade etiketterna med tomtenissar som kokade eller smakade på den rykande drycken.

Olika typer av glögg[redigera | redigera wikitext]

Uppvärmd glögg står och drar. Apelsinskal och andra kryddor syns tydligt.
Revykungen Emil Norlander handlar glögg inför julen år 1916.

Spritglögg[redigera | redigera wikitext]

På en skål med brännvin eller cognac och kryddor läggs ett galler, och på gallret en bit toppsocker. Spriten antändes och sockret smälter ner i spriten. Vanliga kryddor är kryddnejlika, kanel, kardemumma, ingefära, pomerans och pepparkorn. Spritglöggen kallas även brylå.[1]

Vinglögg[redigera | redigera wikitext]

Seden att krydda vin finns i de flesta kulturer och i äldre tider var det vanligt eftersom vinet kunde vara av låg kvalitet på grund av dåliga lagringsförhållanden eller långa transporter. I den svenska kulturen är det varma kryddade vinet (vinglöggen) fast förankrad under den kalla årstiden i synnerhet före och under julen. Även i andra kulturer med kalla vintrar är det vanligt med varmt kryddat vin.

Alkoholsvag glögg[redigera | redigera wikitext]

Glögg görs också på avalkoholiserat vin eller på saft av mörka bär.

Glöggkoncentrat[redigera | redigera wikitext]

Det finns också glöggkoncentrat, där man kan själv blanda ihop sin egen glögg. Gjord på sprit, vin eller alkoholsvag.

Glögg i Norden[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden kom seden att under vintern dricka varmt, kryddat vin till Norden och Baltikum via det tysktalande Europa. I dessa områden dricks olika varianter av drycken fortfarande, särskilt i advents- och jultider.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Glöggdrickandet är ett stående inslag i den svenska jultraditionen från första advent till tjugondedag Knut. Glögg säljs i Sverige mest i november och december. I vanliga livsmedelsaffärer tillhandahålls endast sådana sorter vars alkoholhalt ligger under den högsta tillåtna styrkan 2,25 procent (Se: Alkohollagen). Alkoholstarkare glögg, gjord på lättvin eller starkvin, säljs på Systembolaget.

Det är också vanligt att göra egen glögg enligt spritmetoden eller genom att krydda ett rödvin, eventuellt spetsat med annan alkohol.

Tillbehör[redigera | redigera wikitext]

Glögg dricks ur små koppar och till detta serveras mandel (eller nötter) och russin. Det finns för ändamålet avsedda koppar att köpa i handeln, ofta tillsammans med skålar för tillbehören och gryta med varmhållning (oftast med värmeljus). Till glöggen äts pepparkakor och vid lucia lussekatter.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Det danska ordet gløgg kommer från svenskans glögg. Tidigare kallades det glødet vin och sedermera glødg.

Först på slutet av 1800-talet blev glögg en jultradition i Danmark men troligtvis ansåg man att det var passande med en varm och söt dryck mitt i vintern. Traditionen hjälptes på traven av företagsamma personer och omkring år 1900 började svenska sprittillverkare förse glöggflaskorna med färggranna etiketter med nissar vilket ledde till gløggdrickandet blev en del av den danska jultraditionen.

Tillbehör[redigera | redigera wikitext]

I Danmark serveras ofta gløgg i juletider med æbleskiver (en sorts bollformade pannkakor som serveras med flor- eller strösocker och sylt).

Finland[redigera | redigera wikitext]

Glöggen kom till Finland från Sverige. Ännu i slutet på 1800-talet drack man glögg med vin i, men i och med förbudslagen år 1919 försvann glöggdrickandet nästan helt. Jalostaja försökte introducera fabrikstillverkad glögg på 1920-talet, men lanseringen lyckades inte. På 1930-talet, efter förbudslagen, gjordes det reklam för glögg i finlandssvenska tidskrifter och på 1950−1960-talen var glöggdrickandet nästan uteslutande ett finlandssvenskt fenomen. I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet började recept på glögg också dyka upp i finskspråkiga tidskrifter, varefter glöggen har blivit en del av julfirandet i hela Finland.[2]

Tillbehör[redigera | redigera wikitext]

De finländska glöggtraditionerna påminner mycket om den svenska, det vill säga glöggen dricks ur särskilda glögg-glas och mandel och russin blandas i drycken.

Övriga Europa[redigera | redigera wikitext]

I tysktalande länder serveras vintertid Glühwein som är ett varmt kryddat vin. I engelsktalande länder talar man om mulled wine. I Frankrike och Schweiz kan man få vin chaud 'varmt vin', i Italien vin brulé (som är franska för 'bränt vin'), i Rumänien vin fiert, i Serbien kuvano vino, i Polen grzane wino, i Slovakien varené vino, i Ryssland глинтвейн, i Tjeckien svařené víno, i Slovenien kuhano vino och i Ungern forralt bor.

Utanför Europa[redigera | redigera wikitext]

I Brasilien finns quentão och i Chile navegado.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "brylå" i SAOB, 1924
  2. ^ Hufvudstadsbladet, 15.12.2011, sidan 22.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]