Gleiwitzincidenten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Radiostationens byggnader sedda från masttoppen
Det 111 meter höga sändartornet i Gleiwitz, byggt 1934-1935

Gleiwitzincidenten var ett iscensatt angrepp mot den tyska radiostationen Sender Gleiwitz i Gliwice (tyska: Gleiwitz), Övre Schlesien, Tyskland utförd torsdagen den 31 augusti 1939 klockan 20, genast använd av tysk propaganda såsom "bevis på polsk provokation".

Incidenten i Gliwice var en av flera som företogs av Hitler, som skulle förhindra omvandling av planerad anfall av NazitysklandPolen i ett världskrig, genom att avstyra Polens allierade att fullfölja sina förpliktelser gentemot Polen, vilket för Tysklands del skulle innebära ett farligt tvåfrontskrig.

Anfallets förlopp[redigera | redigera wikitext]

Gliwice (ty: Gleiwitz) innan kriget tillhörde Nazityskland, gränsen med Polen gick ca: 10 km från den nya radiostationen byggd 1935. Provokatörer visste inte att ca: 4 km därifrån fanns också en annan radiostation, byggd 1925. Vid den äldre radiostationen fanns sändningsstudior men ej vid den nyare. Till den överförde man program från gamla studiobyggnaden medelst en telefonledning.

På order av Hitler operationen – inom tre veckor – har förberetts av chefen för nazistiska partiets säkerhetstjänst (Sicherheitsdienst, SD) och säkerhetspolis (Sicherheitspolizei) Reinhard Heydrich. På platsen har befälet förts av SS-Sturmbannführer Alfred Helmut Naujocks, en SD-officerare. Det var sju provokatörer, dessa låtsades vara civilklädda Schlesiska upprorsmän. Heydrich inledde personligen operationen på eftermiddagen den 31 augusti. Därefter – på direkt telefonorder av Himmler – har man tagit bort radiostationens ordinarie vakter. Därefter har man klockan 18 skickat dit två polismän varav den ena skulle släppa in provokatörer och den andre har gått in i byggnaden, blev god vän med radiotekniker samt under anfall - såsom medarresterad person - skulle vakta arbetarna så dessa ej handlade "obetänksamt".

Anfallare kom in genom en bakre dörr och utan hinder nådde sändarrummet där tre radiotekniker och polismannen befann sig. Alla lyssnade på kvällsnyheter som just då sändes från Wrocław (tyska: Breslau) klockan 20. De bands och låstes i en källare. Då gick det upp för angripare att det inte finns i byggnaden en lokal som tjänstgjorde som studio. Det fanns dock en möjlighet att sända iväg ett röstmeddelande genom att koppla in en mikrofon (tyska: Sturmmikrofon) till sändaren. Det gjorde man då åska närmade sig. Man varnade lyssnarna att de skulle vänta ut åskan ty man helt stängde av sändaren i sådana fall.

Man letade i lokaler efter sådan mikrofon enligt uppgifter under några, upp till ett tiotal (troligtvis 13) minuter. Man hämtade en av de fängslade radiotekniker som överlämnade mikrofonen.

En person som ingick i gruppen började läsa upp på polska en kommuniké som varade 3 eller 4 minuter. Till lyssnarna gick fram endast några ord i början (det finns inte någon inspelning av händelsen) som löd ungefär Lystring! Här är Gliwice. Radiostationen befinner sig i polska händer… (polska: Uwaga! Tu Gliwice. Radiostacja znajduje się w polskich rękach…). Därefter följde en tystnad troligtvis orsakad av en slarvig inkoppling av mikrofonen eller medveten bortkoppling av radioteknikern. Samtidigt hördes i bakgrunden röster på polska och vapenskott för att ge sken av att det är polska angripare.

Ännu ett i raden av alla misstag som begicks i denna slarvigt genomförda operation är att sändningen gick ut lokalt över Gliwice och ej som man hoppades över stora delar av Tyskland vilket kunde ha skett om man använde den starkare sändaren från Wrocław.

Klockan 22.30 sände den statliga tyska radion Deutschlandsender en omfattande men propagandistisk, innehållande en mängd faktafel kommuniké där man talade om "polska provokationer". På det viset har man säkerställt att information om påstådda provokationer nådde mottagare i Frankrike och Storbritannien.

Sammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Härifrån sände man kommuniké.
  1. Incidenten i Gliwice var så hemlig att det inte finns några skriftliga dokument. Namnet Operation "Himmler" är felaktigt, incidenten i själva Gliwice hade inte något särskilt namn.
  2. Operation „Tannenberg” gäller en helt annan händelse som i fallet Gliwice också styrdes av Heydrich. Annars har dessa händelser inget gemensamt med varandra. Incidenten i Gliwice är dock mest berömt och medialt, det har behandlats vid Nürnbergprocessen.
  3. Incidenten i Gliwice var inte "förevändning att påbörja andra världskriget". Syftet med alla provokationer (som var över 200 till antalet av vilka endast ett tiotal genomfördes) var att anklaga Polen för genomförda attacker och därmed förhindra Frankrike och Storbritannien att ställa sig på polsk sida. Tyskarnas syfte var en internationell isolering av Polen och därmed ett begränsat polsk-tyskt krig.
  4. Angriparna var civilt klädda. De låtsades vara schlesiska upprorsmän och dessa under åren 1919, 1920 och 1921 stred i sina arbetskläder. Under åren 1919 till 1921 förde Polen ett krig mot Sovjetryssland men trots det hjälpte man de schlesiska upprorsmännen på olika sätt, dock har man inte delat ut några uniformer ty det skulle innebära ett förklarande av krig gentemot Tyskland. Följaktligen fick angriparna av radiostationen vara klädda i arbetskläder; man var också noga att endast tala polska sinsemellan under incidenten för att ge sken av polskt angrepp. Användande av reglementsenliga polska uniformer i Gliwice den 31 augusti 1939 var också omöjligt av den anledningen att det stationerade tusentals tyska soldater som skulle anfalla Polen dagen efter. Man har t.ex. förflyttat den tyska skolstarten som skulle infalla den 15 augusti ty i skolbyggnader stationerade soldater. Att i sådant läge en grupp klädd i polska uniformer skulle ta sig obemärkt några kilometer in på tyskt territorium verkar vara osannolikt. Däremot har man använt sig av polska uniformer vid andra incidenter på andra platser: tullstationen i Stodoły (ty: Hochlinden), idag en förstad till Rybnik samt anfall på skogvaktarboställe i Byczyna (ty: Pitschen).
  5. Man vet inte mycket om själva angriparna. Troligtvis var de flesta SS-män som kunde tala polska, säkerligen inte några "kriminella" (under tiden för operationen - efter kriget ha SS förklarats vara en kriminell organisation). Ingen av de har skadats eller dött under incidenten, efteråt har de lugnt återvänt till sina hotell. Åtminstone tre av dem, inklusive Naujocks, har överlevt kriget.
  6. För att ytterligare ge sken av att det var ett polskt anfall har man i radiostationens byggnad mördat Franciszek (Franz) Honiok. Han var tysk medborgare av polsk härkomst, en deltagare av schlesiska upproret 1921. Han blev arresterad dagen innan, bedövad med en spruta och transporterad till radiostationen. Därefter sköts han i huvudet. Honiok var civilklädd, man var mån om att han hade äkta dokument på sig. Att kalla honom krigets första offer är felaktigt, det skulle innebära att krigshandlingar påbörjades den 31 augusti 1939 vilket inte är fallet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från polskspråkiga Wikipedia, Prowokacja gliwicka, 1 februari 2014.