Glimminge plantering
| Glimminge Plantering | |
| Ort | |
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Län | Skåne län |
| Kommun | Båstads kommun |
| Koordinater | |
| Area | 45 hektar |
| Folkmängd | 61 (2000) |
| Befolkningstäthet | 1,36 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
  Glimminge Planterings läge i Skåne län.
|
|
Glimminge plantering är en småort i Båstads kommun.
Orten har sitt ursprung från slutet av 1800-talet då bönderna planterade skog för att hindra sandflykten över deras åkrar. I början av 1930-talet kom den första bebyggelsen och då främst i form av barnkolonier. Efter andra världskriget började det byggas fler och fler fritidshus och i dagens läge finns där drygt 200 hus varav ett trettiotal permanentboende.
[redigera] Historia
Glimminge omnämndes som by för första gången 1524 i Krabbes jordebok. Slutändelsen -inge anses vara mycket gammal och tillkomna före vikingatiden. Glimminge där förleden har med "glimma" att göra en vattensamling eller en bäck med glimmande yta. Vattensamlingen kan vara Glimmingebäcken som rinner igenom byn och kanske även stannade upp i små dammar. På gamla kartor finns även en mosse uppe vid Glimminge by.
Några fornminnen finns inte inom Glimminge Plantering men strax innan man kommer in i skogen finns Flatakull med några av Nordens största skålgropar. De största groparna har en diameter på 20 centimeter och är 7 centimeter djupa. Skålgropar vilka i folkmun kallas älvkvarnar eller offergruppar har inom folkmedicinen ansetts dels förebygga och dels bota vissa åkommor. På Flatakull finns även en stensättning med 9 meters diameter. På Vasaltheden finns några högar som benämns Listenhög.
År 1817 noterades följande när Skånska Rekognoceringskartan upprättades. "Havskusten från Stora Hult till Washalt är berörd av flygsand. Från Washalt till Torekov utsträcka sig stora ouppodlade men odlingsbara fält" bevuxna med ene gräs och ljung Med stor sannolikhet var vår strandremsa i samma skick. Några barrplanteringar existerade inte. Sandstränder har inte alltid varit till glädje. Förr hade man stora problem med sandflykten. Då det gav ringa bete åt de ungdjur som ägarna i Glimminge och Lillaryds skifteslag släppte dit under sommaren beslöt byamännen att plantera skog för att binda sanden. På stranden nedanför Glimminge planterades strandskog på 1890-talet . Området fick namnet Glimminge Plantering 1891 planterades de första plantorna vid gränsen till Mäsinge. De första plantorna ordnade Nils P Peterson (Mickelsa-Nils) kostnadsfritt och Per E Lindström (Erka Per) ordnade med folk till utplanteringen. Vid Byamötet 1maj 1899 bestämdes att de 900.000 barrträdsplantor som erhållits av Kungliga Hushållningssällskapet och Läns Skogsföreningen skulle hållas fullkomligt i fred och att inga husdjur vid vite fick ditsläppas.
1905 beslöt byastämman att inreda ett lösskydd för djuren ovanför Skarastenen År 1907 anlades en plantskola på allmänningen för att säkra återväxten. Förste skötaren var Anton Lundström men redan efter några år övertogs den av Gudmund Person. För sitt arbete hade han en årslön på 15 kronor. 1919 var det eldsvåda i skogen. Några pojkar hade lekt med tändstickor och ett litet område mot Vasalt brändes av. Veterligen är detta den enda skogsbrand som förekommit. Utplanteringen fortsatte sedan till 1923 varefter uppehåll gjordes till 1944. Årligen planterades sedan mindre bestånd fram till 1961. All planteringen i skogen krävde dock gallring och från 1920 och fram till 1950 hölls årligen auktion vid byamötet i Glimminge på vintern. Därefter fick länsskogmästaren märka upp och lägga ut på anbud. Av virket gjordes ofta potatislådor eller som traktens bönder säger "päralådor". Allt riset samlades upp och kördes till en hög vid Skara stenen som är den stora stenen i Knaggarpsvägens förlängning. Där eldades riset upp och det bjöds på kaffe och gök.
Men det är inte bara träden som varit till nytta för Glimminge By. På slutet av 1920-talet kördes mycket grus från Sjön för att göra cementtakpannor i V Karup. 1936 beslöts att fridlysa strandmalarna från grus och sandtäkt.
Under många år har byborna hämtat tång på stranden som naturgödsel till sina ägor. Denna tången hämtades från ävjor nere vid stranden. Tången var mycket svår att hämta på grund av den lösa bottnen som till stor del består av blålera. En ävja är en liten vik där tång brukar samlas. Den populäraste ävjan var Knaggarps ävja belägen vid den nuvarande Lilla Bryggan (Kobryggan) intill Vasaltheden.
Bebyggelsen
Omkring 1920 fanns fem hus nere vid sjön. Av dessa finns idag kvar Johannes Lundströms Huset ägs idag av Erik Lundströms barn. Huset ligger på Nils Peters stig och är ditflyttat samt ombyggt med drivved från stranden. John Persson (AjselsJohn) med fru Manda ägde huset Villa Norden som idag är sommarstuga. Huset är beläget i korsningen Graneliden/Kattfotsvägen och uppbyggt på samma plats.. Övriga hus var skräddare Emman och John (MickelsJohn) vilka hade ett hus vid gränsen till Hulta gadan. Herman Hammar hade ett hus vid gränsen till Mäsinge.Bernt och Augusta Kronholm hade ett hus även det beläget vid Mäsingegränsen.
I juli 1927 beslöt byastämman att sälja en tomt för 20 öre per kvadratmeter till Kristianstads Läns Dispensär.. 1929 uppförde Kristianstads Läns Dispensärstyrelse en koloni för 100 barn i planteringen och därmed hade en ny form av sommaraktivitet kommit till Bjärehalvön. Under de kommande 10 åren byggdes även kolonier för Burlöv, Osby och Riseberga kommuner. En stor koloniverksamhet pågick sedan i Planteringen in på 1970-talet med som mest över 500 barn. Ännu idag används Burlövkolonin under några sommarveckor för barnkoloniverksamhet.
Det första huset på Planteringen var Kafe Granelid som byggdes 1928 och ligger till höger på den första avfartsvägen (Graneliden). Tomtpriset på denna tid var 30 öre per kvadratmeter vilket stadgades i byaboken för tomter upp till högst 1000 kvadratmeter.
Den första sommarvillan i Planteringen byggdes 1930-1931 till Elisabeth Asker från Lund. Hennes avsikt var att ge sina syskonbarn en sommarmiljö med sol, salta bad och hälsosam barrskogsluft. Huset är beläget på Knaggarpsvägen 5. På den tiden fanns det ingen el - först 1936 kom elen till Glimminge by och långt senare till Planteringen -. Maten lagades på vedspis och på kvällskvisten tändes fotogenlampan. Vattnet till husen fick man från egen brunn.
Under 30-talet byggdes därefter ett mindre antal hus. När kriget kom infördes byggnadsförbud och krigsmakten kom att ockupera ett antal hus. Ett antal tomtägare passade dock på att transportera dit byggmaterial och bygga på nätterna när där inte var någon kontroll. Under denna tid byggdes även vår del av Per Albin linjen. 12 kompaniet fick som uppgift att försvara området Burensvik - Glimminge Plantering - Magnarp. Försvaret skulle ske från bunkrarna med 15 cm kanoner. Eldområdet var avsett att vara Kullens Fyr - Tylöarna. De ungdomar som vistades i skogen vid denna tid roade sig med att smyga på militären och det berättas om någon som lyckades smyga fram och trycka på larmknappen. Nervösa beväringar trodde att invasion var på gång.
Under denna tid erbjöds även lantbrukarna tomter i skogen. Det har berättats att en lantbrukare inte ville ha sin tomt utan sålde den för en ko. Köparen avyttrade sedan tomten mot en traktor och sedermera såldes tomten ”dyrt” till en fritidsboende.
Den 25 juli 1948 samlades 18 personer på allmänningen nedanför fröken Eva Rosells hus. Huset är det som idag ägs av familjen Ståhle och är beläget i korsningen Havsvägen/S Saltsjövägen. Otto Hallkvist framhöll att ett önskemål var att bilda en villaägareförening för att bäst gemensamt lösa frågor inom det bebyggda området till glädje och nytta för dem som där bygga och bo. Föreningen kom att heta Villaägareföreningen Glimminge strand. Föreningens första ordförande blev Otto Hallkvist. Det första året hade föreningen 25 medlemmar Den första årsavgiften bestämdes till fem kronor. Ett av de första ärenden var att infordra offert för lämpliga latrinkärl och sopor. Tidigare hade nämligen både avfall och latrin grävts ner på tomterna. Erik Lundström åtog sig mot ersättning tömningen. Den första tömningsavgiften var 15 kronor per år. Kolonierna hade en något högre avgift på 75-150 kronor. Vidare påpekades risken med flygets skjutningar på Vasalt allmänning och hemställan skulle ske till chefen för F10 att nämnda störnings och riskmoment skulle försvinna. Detta ledde till att sådan skjutning förbjöds under tiden 15/6-15/8. Föreningen uppmanade kolonierna att hålla barnen inom de område som de disponerade samt att fjärdingsman skulle tillse att ungdomarna som besökte cafét inte förde oljud på kvällarna. 1951 övertogs soptömningen av lantbrukare Nils Svensson och hans familj har därefter sköt den fram till slutet av 1990-talet
Den första affären i Planteringen byggdes av Gustav Lindström 1952 och var belägen på Knaggarpsvägen.
År 1955 uppsattes den första telefonkiosken i Planteringen vid Lindströms handelsbod.
Från slutet av 50-talet ökade sedan nybyggnationen först på avfartsvägarna från Knaggarpsvägen och sedermera även på vägarna ner mot stranden. Villaägarföreningen hade vid denna tidpunkt cirka 70 medlemmar. I början av 60-talet var tomtpriset 2-3 kronor kvadratmetern för att på slutet närma sig 10 kronor kvadratmetern. Sophämtningsavgiften hade vid denna tid stigit till 40 kronor för sopkärl och 42 kronor för latrinkärl. På 60- och 70-talet planerades även för utbyggnad av fastigheter i Planteringen. Ett tänkt område var norr om skogen men efter diskussioner stoppades detta. Enda synbara minnet är fastigheten som ligger strax till höger vid ortsskylten Glimminge Plantering. En annan utbyggnad planerades på Vasaltheden och därifrån kan nämnas att delar av ägarna på Vasaltvägen motsatte sig detta och nattetid var ute och rev upp de barrplantor som planterats. Slutligen beslöts att heden skulle vara naturreservat och byggplanerna stoppades. 1974 anslöts Planteringen till det kommunala avloppsnätet. Gustav Lindström som drivit affärsverksamheten i området önskade 1971 befrielse från medlemskap i vägföreningen då han gynnade området med sin sommarbutik. För att området inte skulle få en karaktär av villaområde beslöts 1979 att minimimåtten på tomter skulle vara 1000 kvadratmeter. På årsmöte 1979 önskades att grillplatser ordnades på stranden vilket dock avslogs av länsstyrelsen då strandområdet är naturreservat. Under slutet av 80-talet och under 90-talet har det byggts så att det idag enbart finns några obebyggda tomter. I början av 2000 betingade dessa ett kvadratmeterpris på över 500.- 1986 sålde Eva Rosell en av skogens första invånare sin stuga men besökte därefter området under flera år. Från början kom posten till ett allmänt uppsamlingsställe vid gamla affären. Sedermera delades posten ut sommartid på fler och fler ställen. I takt med att området byggts ut har kraven på allmänservice blivit större och från 1987 har vi postutdelning året om.
Någon lekplats har aldrig funnits i området men under slutet av 80-talet motionerades det om en sådan vid tennisbanan till fördel för småbarnsföräldrar som spelade tennis. Tennisklubben motsatte sig dock detta. Andra alternativ på placering framkom men längre än till bidrag från Båstads Kommun för anläggande har man aldrig kommit. Ett flertal nya hus har byggts för året runt boende och även vissa äldre hus har byggts om för permanentboende.
