Glosjö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Inre fladan, Maxmo, Finland.

Flador och glosjöar är namn på olika stadier för fenomenet då havsvikar avskiljs från havet i och med landhöjningen. Flador och glosjöar förekommer för det mesta endast i Östersjön i Sverige och Finland. Glosjöar kan vara en bra plats för fågelskådning och sportfiske tack vare en rik tillgång på fisk, insekter och yngel.

Processen kan delas in i fyra stadier: förstadium, flada, glo och glosjö.[1]

Förstadium[redigera | redigera wikitext]

För att processen mot en glosjö ska starta krävs en havsvik som har någon form av tröskel eller annat hinder som gör att vattenutbytet med havet blir långsamt. I och med landhöjningen blir tröskeln allt grundare och vattenutbytet allt mindre.[1]

Flada[redigera | redigera wikitext]

I det skede som kallas flada står viken ännu i ständig kontakt med havet, men vattenutbytet är mycket långsamt. Oftast hindar vass och annan vattenväxtlighet ett effektivt vattenutbyte. Bottenvegetationen i flador är oftast mycket artrik.[1] I detta skede brukar människan ofta ingripa genom att muddra tröskeln eller genom att klippa vass och på det sättet hindra fladan från att växa igen.

Glo[redigera | redigera wikitext]

Då fladan definitivt skurits av från havet, det vill säga då tröskeln stigit ovanför havsytan, har ett glo bildats. Havsvatten tränger in i gloet endast vid högvatten eller då höga vågor bildas i stormar. Bottenvegetationen blir glesare och fattigare i detta stadium.[1]

Glosjö[redigera | redigera wikitext]

En glosjö bildas då gloet inte längre har någon kontakt med havet och inte längre får något som helst tillskott av havsvatten. Gloet har därmed bildat en insjö.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Kvarken miljö: Flador och glon