Gluntarne
Gluntarne (modern stavning: Gluntarna) är en sångcykel för baryton, bas och piano med text och musik av Gunnar Wennerberg.
Sångerna tillkom under åren 1847 till 1850 och skildrar det samtida studentlivet vid Uppsala universitet i trettio sånger; Gluntar.
Innehåll |
[redigera] Tillkomst
Wennerberg var under denna tid aktiv i ett uppsluppet studentsällskap i Uppsala som kallade sig Juvenalerna, och som bland annat ägnade sig åt sång av Bellman; utdrag ur populära operor och kvartettsång. Under slutet av 1840-talet hade dock sångarna inom sällskapet tunnats ut allt eftersom medlemmarna avslutat sina studier och flyttat, och det uppstod ett behov av sånger för en mindre ensemble vilket Wennerberg åtog sig att fylla. De nya sångerna uppfördes allt eftersom de skrevs, och fick ett entusiastiskt mottagande. Genomslaget blev så småningom större än någon inom juvenalkretsen kunnat tänka sig: inom några år hade samlingen gjort Wennerberg berömd och flera förlag stod i kö för att få ge ut dem[1].
[redigera] Form och stil
Gluntarne är utformade som dialoger mellan två studenter, under namnen Glunten (bas) och Magistern (baryton). De kombinerar en visaktig sångstil som påminner om Bellman, med avancerade partier stämsång, kontrapunkter och inslag av recitativ och arioso.
Sångerna är inbördes olika: vissa är enkla visor med vers och refräng, andra är långa omväxlande passager med teatralisk karaktär. Sångarna har olika roller: Glunten är den yngre studenten, lite naivare och mer tanklös, och Magistern den äldre, mer bildad och mer luttrad av studentlivet. Namnet Glunten kom sig av att en av sångarna i Juvenalerna kom från Dannemora, sedermera ur-Glunten Otto Beronius, och brukade kallas så efter det uppländska dialektordet glunt, som betyder pojke eller grabb.
[redigera] Sångerna
När sångerna gavs ut i samlingsutgåva sorterade Wennerberg upp dem i en "kronologisk" ordning; så att de första handlar om hur sångarna träffas, blir medlemmar i Juvenalsällskapet osv; och de sista om hur Glunten tar examen och lämnar Uppsala. Detta är dock inte den ordning de skrevs i.
- I anledning af Magisterns och Gluntens första bekantskap
- Glunten blir Juvenal
- Upsala är bäst
- En månskensnatt på Slottsbacken
- Glunten på föreläsning
- En solnedgång i Eklundshofs-skogen
- Harpospelet på 'Schylla'
- Huruledes månen intresserar sig för Glunten och Magistern
- Nattmarschen i Sanct Eriks gränd
- Dagen derpå
- Gluntens moster
- Magisterns misslyckade serenad
- Huru Gluntens svårmod, på Äpplet, skingras af Magisterns vårfantasier
- Gluntens vigilans
- På Flustret, en söndagseftermiddag under rötmånaden
- Vid brasan på Magisterns kammare, efter en stor middagsbjudning
- Magisterns flamma
- Gluntens flamma
- En qväll på kyrkogården
- Mötet i Domtrappan
- Gluntens misstag
- Hemmarsch från Eklundshof med en bondspeleman
- Anklagelsen
- Efter kameral-examen
- Examens-sexa på Eklundshof
- Impromptu-balen
- Slottsklockan
- Gluntens reskassa
- Afskedet på Flottsund
- Magisterns monolog, efter Gluntens afresa
Av de trettio sångerna har bland annat dessa två blivit särskilt kända:
[redigera] En månskensnatt på slottsbacken
Mest känd som den första raden, skildrar sedan utsikten över de olika delarna av Uppsala från Uppsala slott. Mindre känt är att sången (i den elfte versen som sällan sjungs) slutar med att Magistern och Glunten bultar på dörren till en krog för att få en porter.
- Herre min Gud, vad den månen lyser,
- se vilken glans utöver land och stad.
- Himlen är klar och var stjärna myser
- vänligt emot oss ner och vinkar glad. [...]
[redigera] Här är gudagott att vara
Sången är ett avsnitt av Glunt nr 25, Examens-sexa på Eklundshof, och beskriver hur Glunten och Magistern söker sig till utvärdshuset Eklundshof och där beställer en examenssexa efter den förres kameralexamen. Kyparen tar upp beställningen, och i väntan på mat och dryck slår vännerna sig ner och sjunger:
- [...] Här är gudagott att vara
- åh, vad livet dock är skönt
- Hör var fröjd från fåglars skara
- Se vad gräset lyser grönt [...]
Denna del har blivit mycket populär som allsång i samband med till exempel svensexor, studentskivor och bröllopsmiddagar, ofta med alternativ text. Efter detta mellanspel återkommer kyparen och dukar upp måltiden som sedan genomförs med diverse intermezzon. Glunten tar sig slutligen en slummer varvid Magistern sjunger en pastoral.
Melodin används också till psalmen Skönt det är i kvällens timma med en text av Eric Bergquist, publicerad i Svenska Missionsförbundets sångbok 1920 och flera andra psalm- och sångböcker.
[redigera] Källor
[redigera] Se även
- Studenthistoriska artiklar av Erik & Marta Ronne: 1998-1,2 | 2003-13
[redigera] Externa länkar
- Glunt-Akademin i Uppsala
- Eklundshof - historia
