Gnosis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gnosis är ett grekiskt ord för kunskap, vetande, insikt. Ordet används dels som medicinsk term, se gnosis (medicinsk term), dels som filosofisk och teologisk term, i synnerhet i samband med gnosticism och andra antika traditioner.

Gnosis i äldre tradition[redigera | redigera wikitext]

Sedan "hellenistisk" tid, från omkring 350 f Kr har ordet gnosis främst använts för andlig insikt. Även i NT används ordet endast i sådan mening, där gnosis är enheten av "uppenbarelse" och "lydnad mot Gud". Människan har enligt NT kunskap om Gud endast genom gnosis som uppenbarelse, och gnosis innehåller då inte, (som tidigare hos Platon) något "rationellt meddelande", utan endast ett rent existentiellt innehåll.

Under senantiken var alltså gnosis eftertraktat, även inom den kristna kyrkan, men det som efter hand kom att uppfattats urskilja de traditioner som kallats "gnosticism" är att gnosis där var den främsta frälsningsvägen.

Gnosticism har använts som samlande beteckning på olika rörelser, som växte fram århundradena efter Kristi födelse ur en miljö i vilken gnosis, troligen sedan lång tid, hade uppfattats som avgörande för frälsning. Dessa rörelser var ett typiskt uttryck för hellenistisk synkretism och de hade likheter med buddhism, hinduism, platonisk filosofi samt inslag av främreorientalisk, persisk och grekisk mytologi. En dualism med det andliga som gott och det synliga som ont var ofta ett kännetecknande drag.

Inom gnosticismen var gnosis bara ett fåtal förunnade, en elit. Gnosis uppdagade den hemliga enheten i allt och sammanhanget mellan Gud, den andliga världen och den synliga världen.

Först på 300-talet började kyrkan dra en mer strikt gräns mot de rörelser som uppfattades vara gnosticism.

Gnosticism ur vårt perspektiv[redigera | redigera wikitext]

Gnosticism är vår benämning på ett ideal i en tidsepok präglad av individuellt andligt sökande och där människans frälsning bestod i att uppnå gnosis. Någon medveten andlig rörelse som kallade sig ”gnosticism” har troligen aldrig ha funnits. Men kristendomen har uppkommit under inflytande av detta ideal. Det har ansetts troligt att de bibliska författarna utgått från en hellenistisk föreställningsvärld när de formulerade sin religion, och de gjorde det inom ramen för ”gnosticismen”. Kristendomen var alltså länge del av denna ”gnosticism”. Det är i ett senare avstångstagande från traditioner som inte följt mallen för vad som efterhand kom att bestämmas vara kyrkans lära som "gnosticismen" efter hand kom att tydliggöras.

Gnosis i nyare tradition[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1800-talet kom ordet gnosis främst att användas som ett historiskt begrepp knutet till gnosticismen. Därefter börjar det användas i betydelsen att "tolka" den religiösa sanningen i motsats till det då traditionella - att "ta den för given".

Under 1900-talet har gnosis kommit att få en än vidare mening, se Gnosis (tidskrift).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Paul Lübcke, Filosofilexikonet (1988).
  • Nationalencykolpedin.