God tro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Bona fide” leder hit. För rockbandet, se Bonafide.

God tro (latin bona fides, franska bonne foi, tyska guter Glauben) är en juridisk term som står för att en person som tar emot något från en annan person har föreställningen eller uppfattning att den senare verkligen är behörig som fångesman. Det innebär att den senare har befogenhet att låta mottagaren få den rätt som avses.

God tro kan även innebära att part är ovetande om eventuella missförhållanden vid exempelvis ett avtals tillkomst. Begreppet är av stor betydelse för bedömning av om avtal har uppkommit om motparten t.ex. skrivit fel pris i offerten eller utsatts för tvång för att ingå avtalet.

I Sverige finns ”Lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre”. Sedan 2003 är lagen ändrad så att man som köpare inte kan hävda att man handlat i god tro (och därmed ska få behålla det man köpt) om varan/egendomen är stulen eller tagen från den rätte ägaren under hot eller tvång.[1]

Exempel[redigera | redigera wikitext]

  • Man köper en sak, lösöre eller fastighet av någon som man tror är berättigad att sälja saken.
  • Man mottager och belånar en pant i den tro att pantsättaren verkligen äger denna.
  • Man tar en växel i likvid under antagande att den är korrekt överlåten från föregående innehavare.
  • Man låter på sig transportera ett skuldebrev i den förmodan att man därmed också får den fordran som skuldebrevet anger mot dess utställare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lagen om godstroförvärv”. Stöldskyddsföreningen. http://www.stoldskyddsforeningen.se/stod-rad/aktuella-amnen/haleri/lagen-om-god-tro/lagen-om-godstroforvarv/.