Gode

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En gode leder troende under en offerritual till guden Tor. Målning av J.L. Lund.

Gode (manlig, isl. goði) eller gydja (kvinnlig, isl. gyðja) är den närmaste motsvarigheten till en präst inom asatron. En gode/gydja förrättar till exempel blot eller sumbel.

Godar kunde även ha hövdingaliknande funktioner med olika administrativa och juridiska uppgifter.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

I Silverbibeln från 500-talet översätts "präst" med ordet gudja. Godar avser dock asatrons präster.

Namnet goði kommer från goð, gud, och betyder gudstjänare eller präst och motsvarar gotiskans gudja. Begreppet uppträder i goten Wulfilas bibelöversättning från 500-talet - Silverbibeln - såsom gudja med betydelsen "präst". Wulfila använde när han översatte det grekiska ordet hiereus (präst).

fornnordiska är det dock endast den feminina formen gyðja som helt korresponderar med den gotiska formen.[1] Motsvarande maskulin form på fornnordiska är ett oattesterat *gyði.[1]

Namnet goði nybildades sålunda inte av de isländska nybyggarna, utan var i bruk sedan tidigare även i bland annat Norge, Jämtland och Danmark. På Island behölls den traditionella benämningen även efter kristendomens införande, även då asatrons godar naturligtvis slutade utöva sin roll inom den fornnordiska religionen.

Runt om Skandinavien finns flera tidiga omnämnanden av termen. På urnordiska återfinns formen gudija från den norska runstenen Nordhuglostenen (Rundata N KJ65 U)[2]. Senare återkommer ordet i formen goði på två danska runstenar, dels Glavendrupstenen (DR 209) och dels Helnæsstenen (DR 190).[1] Det finns också ett antal ortnamn – såsom Gudby i Södermanland i Sverige – som sannolikt fått namn efter begreppet.[3]

Uppgifter[redigera | redigera wikitext]

De mest framstående bland Islands "landnámsmän" (nybyggare) byggde vid sin ankomst dit gudatempel (isländska hof) och förrättade själva offertjänsten där. Till dessa anslöt sig främst underlydande män. De hade följt dem vid utvandringen och på Island bosatt sig inom deras ägoområde (landnám). De stod därför i ett beroendeförhållande till dem. Andra landnámsmän av mindre betydelse eller med mindre förmögenhet anslöt sig även de till någon närboende gode och blev hans tingmän. Godens myndighet var inte bara prästerlig, utan framförallt juridisk och administrativ.

Under fristatstiden på Island var en goði även benämning på hövdingar, som i sin tur förenade både prästerlig, juridisk, politisk och administrativ myndighet. Godens myndighet var den grundpelare som hela den isländska statsförfattningen vilade på. Samtidigt bidrog dess privaträttsliga karaktär, att det var möjligt att sälja och dela godorden, till både långtgående splittring och hopande av flera godord på en hand. Den rubbning av jämviktsförhållandet mellan de olika godorden som detta medförde var en viktig orsak till fristatens undergång.[källa behövs]

Godens ämbete kallades goðorð, mannaforráð eller ríki. Goden själv kallas goðorðsmaðr, fyrírmaðr, yfirmaðr eller hofðingi, medan hans underlydande kallas undirmenn eller Þingmenn och sägs utgöra en Þinghá eller Þingmannasveit.

Religiöst[redigera | redigera wikitext]

Till godens prästerliga uppgifter ingick att underhålla templet, att anskaffa allt det som behövdes vid bloten och att förvara och bära den heliga ring (stallahringr, blótbaugr) som man skulle vidröra vid varje rättslig edgång. Han ägde rätt att av sin menighet ta ut en skatt (isländska hoftollr).

Godens prästerliga värdighet framträder ännu tydligare i den ibland använda benämningen hofgoði (tempelpräst).

Administrativt[redigera | redigera wikitext]

I administrativt hänseende var goden sina tingmäns hövding eller styresman och som sådan skyldig att ge sina underlydande skydd och bistånd (traust), samtidigt som de underlydande var skyldiga att hjälpa honom och hans följe (lið). Dessutom skulle goden upprätthålla ordning och fred bland tingmännen, heraðsstjórn, bilägga tvister mellan dem, värna var och en mot förnärmelser av en mäktigare motståndare, genomföra nödhjälpsåtgärder vid missväxtår, medge eller förbjuda gemenskap med främmande handelsfartyg, bestämma pris vid varors försäljning och så vidare.

Juridiskt[redigera | redigera wikitext]

Som juridisk ämbetsman skulle goden lysa tingsfrid eller helga tinget, leda dess förhandlingar, utnämna domare i dit instämda mål samt se till att rättegångsordningens följdes. Tingmännen å sin sida var skyldiga att fritt härbärgera goden och hans ofta talrika sällskap under färderna inom häradet samt att ansluta sig till hans följe, om han krävde det. På godens alltingsfärder skulle minst en niondedel av tingmännen följa med.

Lagstiftande[redigera | redigera wikitext]

Till en början fanns ingen gemenskap mellan de särskilda godorden, vilka därför bildade små statssamfund för sig själva. Var och en följde den lag och rätt, som hans gode hade medfört från Norge. Vid konflikter mellan medlemmarna av olika godord måste därför vapnen fälla utslaget om godarna inte kom överens. Vid landnámstidens slut (omkring 930) förenades godorden till ett statsförbund, och ett för hela landet gemensamt ting, alltinget, inrättades.

Trettio år senare (965) ordnades landets statsrättsliga förhållanden så, att godorden fördelades i vissa kretsar och deras antal begränsades. När femtedomen senare inrättades, legaliserades tolv under de senare åren uppkomna, utanför lagen stående hövdingedömen och erkändes som godord, även om dessa inte fick alla de rättigheter som de äldre godorden hade.

De hövdingar som tillhörde ett tingslag kallades samtingsgodar och ledde gemensamt häradets ting, det s.k. vårtinget. Den nämnd som dömde på tinget utsågs av godarna. När ett mål av någon anledning icke kunde avgöras på tinget, hänsköts det till högre domstol. Under isländska statsförfattningens tidigaste period verkar varje fjärding haft en sådan högre domstol i ett s.k. fjärdingsting, men denna inrättning kom snart ur bruk.

Högsta dömande instansen utgjordes av de på alltinget inrättade fjärdingsdomarna, som utsågs av de 39 hövdingar som innehade de äldre godorden. Ledamöterna i den senare inrättade femtedomen utsågs alla godordens innehavare, alltså även de nyare. Godarna med fullt och fornt godord var självskrivna ledamöter i den lagstiftande avdelningen av alltinget, kallad lagrättan (isländska lögrétta). Var och en av dem utsåg också två av sina tingmän till rådgivande bisittare i lagrättan. I lagrättan avgjordes alla frågor om landets gemensamma lagar såväl som dess politiska och administrativa styrelse.

Förutom det ovan nämnda vårtingen hölls inom varje tingslag en sammankomst, leið, där goden kungjorde alla viktiga ärenden vid alltingets förhandlingar för de tingmän varit där.

Godar på Island och i Norge[redigera | redigera wikitext]

De isländska hövdingarnas makt över sina tingmän måste anses ha en övervägande privaträttslig karaktär. Grundläggandet av ett hov eller tempel var en privat sak, och det berodde på de kringboendes fria vilja att ansluta sig till tempelägaren och varda hans tingmän. Detta skiljer de isländska godordet från sin förebild, den fornnorska hersevärdigheten. Även den sistnämnda grundade sig visserligen på besittningen av den odalgrund, varpå häradshovet stod, men i viss mån betraktades detta som en för häradet eller fylket gemensam egendom.

Norges gamla fylken och härad var även geografiskt bestämda områden, medan de isländska godorden alltid bevarade prägeln av rent personliga sammanslutningar, utan några fasta geografiska gränser. Vem som helst hade frihet att utträda ur ett godord och övergå till ett annat, förutsatt att det skedde enligt lagen. Samtidigt kunde goden ägde välja att utesluta en tingman från sitt godorden.

Godordet var, liksom den norska hersevärdigheten, ärftligt. Det kunde köpas och säljas som vilken annan egendom. Även kvinnor och omyndiga kunde äga godord, även om de behövde en ställföreträdare för att utföra de uppgifter som beskrivs ovan. När flera ägare innehade ett enda godord skötte de uppgifterna turvis.

Inom nutida nordisk religion[redigera | redigera wikitext]

Allsherjargode Sveinbjörn Beinteinsson.

Inom modern asatro använder man begreppen gode för manliga "präster" och gydja för kvinnliga "prästinnor".

Inom Samfundet Forn Sed Sverige (tidigare Sveriges Asatrosamfund) har godar och gydjor till uppgift att ge andlig service till samfundets medlemmar, som till exempel att hålla i övergångsriter, som bröllop och begravningar, hålla i årstidsblot, ge själavård och ge utbildning i religionen. Godar och gydjor väljs av samfundets styrelse.[4][5]

Inom det isländska trossamfundet Ásatrúarfélagið använder man dock ordet goði om både manliga och kvinnliga "präster". Samfundets främste gode kallas allsherjargode (isländska: allsherjargoði). Sveinbjörn Beinteinsson var allsherjargode åren 1972-1993. Sedan 2003 innehar Hilmar Örn Hilmarsson posten.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] An Icelandic-English dictionary by Richard Cleasby and Gudbrand Vigfusson (1874) p. 208.
  2. ^ Artikeln gotiska i Nationalencyklopedin (1992)
  3. ^ Hellquist 1966:308
  4. ^ Stadgar för Samfundet Forn Sed Sverige
  5. ^ Samfundet Forn Sed Sverige - Godar och Gydjor


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gode, 1904–1926.