Joseph Goebbels

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Goebbels)
Hoppa till: navigering, sök
Joseph Goebbels


Ämbetsperiod
30 april1 maj 1945
Företrädare Adolf Hitler
Efterträdare Lutz Schwerin von Krosigk

Ämbetsperiod
13 mars 193330 april 1945
Kansler Adolf Hitler
Efterträdare Werner Naumann

Gauleiter i Berlin
Ämbetsperiod
9 november 19261 maj 1945
Kansler Adolf Hitler
Företrädare Ernst Schlange

Född Paul Joseph Goebbels
29 oktober 1897
Rheydt, Rhenprovinsen, Preussen, Tyskland
Död 1 maj 1945 (47 år)
Berlin, Tyskland
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Maka Magda Goebbels
Namnteckning Joseph Goebbelss namnteckning

Paul Joseph Goebbels, född 29 oktober 1897 i Rheydt, död 1 maj 1945 i Berlin, var en tysk nazistisk politiker. Han var propagandaminister och ansvarade för folkupplysning i Tyskland 1933–1945.

Goebbels iscensatte i november 1938 Kristallnatten mot Tredje rikets judiska befolkning. Denna våldsamma aktion anses av många historiker vara startpunkten för Förintelsen.

Med tiden kom Goebbels att besitta en demagogisk skicklighet, som han använde för att förbereda det tyska folket på angreppskrig och förintandet av andra folkgrupper, främst judarna.

Goebbels var Tysklands rikskansler under ett drygt dygn, från Adolf Hitlers död den 30 april 1945 till sitt eget självmord dagen därpå.

Uppväxt och ungdomstid[redigera | redigera wikitext]

Åren fram till realskola[redigera | redigera wikitext]

Joseph Goebbels föddes fredagen den 29 oktober 1897 på 186 Rodenkirchener Strasse i Rheydt, en industristad söder om München-Gladbach. Hans familj var av katolsk bekännelse och deras dagliga besök i kyrkan tillsammans med kontinuerliga böner i hemmet, var minst lika viktigt för dem som att hans far, Fritz Göbbels (vilket är stavningen som används i Josephs födelseattest), dagligen fick slita som bokhållare på glödnätsfabriken W H Lennartz & Co. En fabrik som han jobbade på i stort sett till sin död 1929. Hans mor, Katharina Maria Odenhausen (senare Goebbels), var en lantarbetare född i Nederländerna som fem år tidigare hade träffat Fritz i Rheindahlen, några kilometer sydväst om Rheydt. Tillsammans fick de sex barn, tre döttrar och tre söner. Joseph var nummer tre i ordningen. Två av hans systrar, Maria och Elisabeth, dog i tidig ålder och föräldrarna valde därför att döpa sin tredje dotter, född tolv år efter Joseph, till Maria, till minne av den tidigare bortgångna dottern. Josephs två storebröder, Konrad och Hans, kom senare att spela betydelsefulla roller i Nazityskland efter Josephs framgång.

Genom familjens regelbundna sparsamhet och en löneförhöjning till 2 100 guldmark per år (motsvarande ungefär 225 (2008)[1]), kunde fadern Fritz 1900 köpa ett hus vid 140 Dahlener Strasse i Rheydt.[2] Joseph fick bo på vindsvåningen, under mansardtaket, med begränsad utsikt till endast himlen. Detta hus förblev hans "hem", även efter att han flyttade hemifrån i unga år.

Joseph har ytterst svaga minnen av sina barndomsår. Han har senare återkallat att han lekt med vännerna Hans, Willy, Otto (som han ofta kallade för "Öttche") och bröderna Maassen, samt att han med nöd och näppe klarade sig igenom en lunginflammation. Vid sex års ålder placerade hans mor honom i förskola (Volkschule). Det var här den unge Goebbels stötte på aga för första gången, som på denna tid var vanligt. Flera gånger när hans mor badat honom upptäckte hon spår på Josephs rygg efter en av hans lärares käppar.

Goebbels fotbesvär[redigera | redigera wikitext]

År 1904 började Josephs problem med höger ben, som han haft sedan tidiga år, att förvärras betänkligt. Joseph har senare återberättat vad han minns från tiden som skulle påverka hans framtid för alltid.

Jag ser framför mig en söndagspromenad – vi gick alla över Geistenbeck. Dagen därpå låg jag på soffan och fick ett anfall i min gamla fotskada. Mamma stod vid handfatet. Skrik. Stora plågor. Massören, herr Schiering. Långvarig behandling. Krympling för resten av livet. Undersöktes vid Bonn-universitetet. Jag ryckte på axlarna. Min ungdom, från och med då, förblev något glädjelös.

I sina äldre år var Goebbels högra fot 18 centimeter lång – 3,5 centimeter kortare än den vänstra. Även hans högra ben var något kortare, och smalare, än det vänstra. Ingenting har egentligen tytt på att detta skulle vara något genetiskt utan snarare resultatet av något slags fotinflammation han ådrog sig omkring sju års ålder.[3] Ett kirurgiskt ingrepp var aldrig aktuellt. Hade deformationen istället skett vid födseln då benen är mjuka hade det varit relativt enkelt att placera dem rätt. Sjukdomen har aldrig fullständigt klarlagts även om många historiker hävdat att klumpfot (talipes equinovarus) verkar ha varit ett troligt fall. Detta har dock bestridits av William L. Shirer, en journalist under 1930-talet som bekantade sig med Goebbels. I hans bok Det Tredje rikets uppgång och fall skriver han att deformationen berodde på att Joseph i då han var sju drabbades av benröta (osteomyelit) och ett misslyckat operationsförsök.[4] Vid 30 års ålder hävdade Joseph själv att hans högerfots deformation ska ha berott på en skada han åsamkat sig när han var 13.[5]

Gymnasiet och första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Påsken 1908 påbörjade Joseph Goebbels sina gymnasiestudier vid Augusta Strasse i Rheydt. Han slöt sig snabbt till lärarna på skolan, framför allt Herr Oberlehrer, Johannes Mollen, lärare i religionskunskap. Till en början visade Joseph inte mycket ambition i skolan. Han var lat och apatisk vilket uppenbarligen berodde på hans fotproblem. Men med tiden klättrade han upp och tillhörde senare de absolut bästa i klassen. Hans favoritämnen var latin och historia där historieläraren Dr Gerhard Bartel förblev en stor inspirationskälla.

Joseph hade inte många vänner under gymnasietiden, vilket kan ses som en naturlig anledning till att han hellre anslöt sig till lärare. Eleverna kallade honom skvallerbytta och besserwisser. Hans tre närmsta vänner var "Herbert" – Hompesch, Beines och Lennartz. Herbert Lennartz, som var son till Fritz Göbbels chef, dog efter en operation vilket lämnade Goebbels i stor depression och chock. Händelsen ledde till att han komponerade sin första, av många dikter: "Der tote Freund".

Utdrag ur Joseph Goebbels första dikt "Der tote Freund", till minne av Herbert Lennartz.
Der tote Freund

1. Hier steh' ich an der Totenbahre 1. Här står jag vid katafalken
Schau Deine edlen Züge an, ser på dina ädla drag,
Du warst der Freund mir, ja der wahre, Du var den vän, ja den sanna,
Den ich im Leben lieb gewann. som jag i livet vann.
2. Du musstest jetzt schon von mir scheiden; 2. Du måste skiljas från mig nu,
Jetzt, wo das goldene Leben blinkt; Nu, när det gyllene livet blinkar;
Liessest die Welt mit ihren Leiden, Lämna världen med sitt lidande,
Liessest die Sorge, die hier ringt. Lämna sorgen som här kämpar.
3. Liessest die Eltern, ach die Armen, 3. Lämna föräldrarna, ack de fattiga,

När första världskriget bröt ut 1914, begav sig alla hans vänner och han själv till det lokala rekryteringskontoret. Officeren som Joseph där mötte avvisade honom utan att tveka. Medan han fick stanna hemma, och kriget fortskred, fick han återkommande brev från sina vänner Hubert Hompesch och Willy Zilles som båda hade blivit fysiljärer. Hans två bröder gick dock skilda vägar. Medan Konrad blev artillerist hamnade Hans i fransk fångenskap. Trots att han fått stanna hemma under kriget talade Joseph senare åtskilliga gånger om att han var krigsveteran och att hans fotdeformation berodde på en krigsskada.[6] Någon krigsveteran var han knappast även om han efter ytterligare en ansökan deltog i kriget men då endast några veckor som Bürosoldat vid Vaterländischen Hilfswerk i Rheydt.[7]

Joseph bedömdes ha skrivit den bästa uppsatsen under gymnasietiden, vilket resulterade i att han fick hålla avskedstalet den 21 mars 1917.[8] Han förklarade för sina åhörare att de var en del av det Tyskland som resten av världen nu såg på med skräck och beundran. Han talade om att Tyskland hade ett "världsuppdrag" att bli "politisk och spirituell ledare över världen". "Mycket bra", sade hans rektor Dr Gruber till honom. "Men sanna mina ord, du kommer aldrig att bli en bra talare."[9]

Goebbels lämnade gymnasiet med att i karaktärsbetygen uppträdande, uppmärksamhet, uppförande, flit och handstil genomgående få betyget sehr gut (mycket bra, toppbetyget) liksom i ämnena religionskunskap, tyska och latin. I grekiska, franska, historia, geografi, fysik och matematik fick han ett gut.

Universitetsstudier och litterär verksamhet[redigera | redigera wikitext]

År 1922 promoverades Goebbels till doktor vid universitetet i Heidelberg. Hans doktorsavhandling handlar om den romantiska dramatisten Wilhelm von Schütz.

Hans självbiografiska roman Michael visade sig omöjlig att ge ut. Först 1929 publicerades boken av förlaget Franz-Eher, vilket var partiets eget. Goebbels författade även mängder av dikter, romaner och teaterpjäser.

Joseph Goebbels och NSDAP under kampåren[redigera | redigera wikitext]

Det är inte känt exakt när Goebbels anslöt sig till NSDAP men det årtal som förekommer är 1924. Goebbels hörde från början till partiets vänsterflygel grupperad kring bröderna Otto och Gregor Strasser. Efter den inre partikamp där Hitler avgick med segern och strasserismen led nederlag bytte Goebbels sida och anslöt sig till Hitler, vilket gjorde det möjligt för honom att 1926 bli utnämnd till Gauleiter i Berlin. År 1927 grundade han i Berlin tidningen Der Angriff.

1930 års riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

I 1930 års riksdagsval vann NSDAP 107 mandat. Resultatet, en jordskredsseger, var en triumf för Joseph Goebbels som nyligen utsetts till Hitlers propagandachef och organiserat en valrörelse i USA-stil.

Riksminister för folkupplysning och propaganda[redigera | redigera wikitext]

Efter det nazistiska maktövertagandet den 30 januari 1933 blev Goebbels inte en av ministrarna i den nya regeringen. Kort därpå, den 13 mars, utnämndes han dock av Hitler till propagandaminister. I april samma år organiserade Goebbels bojkotten mot judiska affärsmän.

Propagandist intill slutet[redigera | redigera wikitext]

Joseph Goebbels höll sitt propagandamaskineri igång ända till naziregimens sammanbrott. Under slutstriden om Berlin startade han tidningen Panzerbär som utgavs dagligen från den 23 till den 29 april 1945.

När Röda armén i slutet av april 1945 tågade in i Berlin och andra världskriget närmade sig sitt slut begick Hitler självmord tillsammans med sin hustru Eva Braun på eftermiddagen den 30 april. Makarna Goebbels följde Führern i döden den 1 maj då de med assistans av SS-tandläkaren Helmut Kunz och SS-läkaren Ludwig Stumpfegger lät förgifta sina barn. Strax efter klockan 20:00 gick paret Goebbels upp ur bunkern till Rikskansliets trädgård. Joseph Goebbels bad då Schwägermann att bränna familjen efter döden.[10][11] Vad som sedan hände har inte blivit helt klarlagt. Det existerar olika redogörelser för deras död. Enligt en skildring sköt Goebbels först sin hustru och därefter sig själv; enligt en annan sköt Goebbels sig[12] och hans hustru tog gift.[13] Enligt en tredje redogörelse hade Goebbels bett Schwägermann att ge dem nackskott efter att de båda hade tagit gift. Då Schwägermann, som kände Goebbels väl, inte hade förmått sig att göra detta, sköts de av Obersturmführer Josef Ochs eller någon annan vaktpost.[14] När paret Goebbels var döda, övergöt Schwägermann, Ochs och Goebbels chaufför, Hauptsturmführer Alfred Rach, liken med bensin och antände dem.[15][16][17]

Omständigheterna kring hur detta gick till är höljda i dunkel. Efter kriget vittnade en SS-officer om att de hade tagit gift och skjutits med nackskott av en SS-soldat. Andra uppgifter vill göra gällande att Joseph Goebbels först sköt sin hustru och därefter sig själv.

Makarna Goebbels kroppar övergöts med bensin och antändes. De förkolnade, ofullständigt brända kropparna påträffades följande dag, den 2 maj, av ryska trupper. Barnens kroppar hittades intakta i Führerbunkern. Alla lik togs om hand av ryska rättsläkare som obducerade och fotograferade dem. Ryssarna skall senare i hemlighet ha begravt familjen bredvid Adolf Hitler och Eva Braun. I april 1970 lät de kremera kvarlevorna och strö askan i floden Elbe.

Obduktionsprotokoll samt fotografier finns att tillgå i boken Adolf Hitlers död av Lev Bezymenskij.

Kända tal[redigera | redigera wikitext]

  • Tyska kvinnor, "Deutsches Frauentum", 18 mars 1933. Goebbels förklarade hur nationalsocialismen såg på kvinnans roll i samhället.
  • "Radion som den åttonde stormakten", "Der Rundfunk als achte Großmacht", 18 augusti 1933. Napoleon hade ansett pressen som den sjunde stormakten, Goebbels beskrev då i sitt tal radion som pressens efterföljare som skulle ha stor inverkan på sättet att kommunicera och föra vidare information med. Nationalsocialisterna ville att hela det tyska folket skulle kunna ta del av apparaten och lanserade samtidigt därför ett billigt alternativ som alla hade råd med Volksempfänger, i stil med Volkswagen-projektet.
  • "Rasfrågan och världspropaganda", "Rassenfrage und Weltpropaganda", Reichsparteitag i Nürnberg 1933. Goebbels tar i det här talet upp det dåliga ryktet Tyskland har fått utomlands på grund av sin raspolitik.
  • "Det kommande Europa", "Das kommende Europa", 11 september 1940. Ett antal tjeckiska journalister besöker Berlin och Goebbels berättar för dem att de kommer att behöva vänja sig vid tyskt styre. I sin dagbok beskriver han senare att talet var en enorm succé som helt förändrade tjeckernas syn på saken, vilket inte ens han hade förväntat sig skulle ske.
  • "Ungdomen och kriget", "Die Jugend und der Krieg", 29 september 1940. På grund av kriget var de flesta män och kvinnor antingen vid fronten eller upptagna med andra sysslor för att bidra till segern. I sitt tal berättar därför Goebbels vilka plikter ungdomarna i Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel hade för att göra föräldrarnas bördor lättare.
  • Sportpalatstalet, Sportpalastrede, 18 februari 1943. Det här är det tal som anses vara Goebbels mest kända. Det framfördes i Sportpalast-byggnaden i Berlin inför en stor men noga utvald publik. Slaget om Stalingrad var över och Goebbels ville mana folket till att höja krigsinsatsen och kämpa vidare utan att beröras av nederlag. I talet lanserade han parollen om Det totala kriget, ("Totaler Krieg kürzester Krieg") vilken var hämtad från titeln på en bok av Ludendorff.
  • "Övervunnen vinterkris", Überwundene Winterkrise, 5 juni 1943. 5 månader efter Sportpalatstalet håller Goebbels ett tal i samma byggnad där han påstår att riket har återhämtat sig efter förlusterna på östfronten och är på väg mot segern igen.
  • "I de främsta leden", "In vorderster Reihe", 18 juni 1943. I juni 1943 var allierade bombräder extra kraftiga, och Goebbels håller ett minnestal för alla civila som dödades i Wuppertal.
  • "Odödlig tysk kultur", "Unsterbliche deutsche Kultur", 26 juni 1943. Goebbels höll invigningstalet till en årlig konstutställning och passade då på att anklaga fienden för att vara barbarisk, medan nationalsocialisterna gjorde allt de kunde för konsten och kulturens uppskattning även under brinnande krig.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fredrik Matthaei. ”Kaufkraft”. http://fredriks.de/HVV/kaufkraft.htm. Läst 10 november 2008. 
  2. ^ François Genoud, ägare till Hitlers, Bormanns och Goebbels skrifter
  3. ^ Curt Riess (1949). Joseph Goebbels: Eine Biographie
  4. ^ Shirer, William L. (2004). Det Tredje rikets uppgång och fall. Stockholm: Forum. sid. 151, vol. 1. ISBN 91-37-08628-6 
  5. ^ David Irving, Goebbels: Mastermind of the Third Reich, s 19, 1994
  6. ^ Fest, The Face of the Third Reich, s 88
  7. ^ ”Axis History Forum: Dr Joseph Goebbels 1917-1923 period”. http://forum.axishistory.com/viewtopic.php?t=70253. 
  8. ^ David Irving, Goebbels: Mastermind of the Third Reich, s 24, 1994
  9. ^ Joseph Goebbels, Vom Kaiserhof zur Reichkanslei, Berlin, 1934
  10. ^ Ryan 1998, s. 297
  11. ^ Longerich 2013, s. 10
  12. ^ Joachimsthaler 2000, s. 286
  13. ^ Joachimsthaler 2000, s. 287
  14. ^ Fest 2004, s. 155
  15. ^ Joachimsthaler 2000, s. 52
  16. ^ Beevor 2002, s. 427–428
  17. ^ Ericson Wolke 2010, s. 295

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Citat[redigera | redigera wikitext]

  • "Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning." "Varje form av propaganda har en riktning. Kvaliteten av denna riktning bestämmer om propagandan har en positiv eller negativ effekt. Bra propaganda behöver inte ljuga, den måste minsann inte ljuga. Den har ingen anledning att rädas sanningen. Det är ett misstag att tro att människor inte tål sanningen. De kan. Det handlar bara om att presentera sanningen till människor på ett sätt som de kan förstå. En propaganda som ljuger bevisar att den står för en dålig sak. Den kan inte bli lyckad i längden. Bra propaganda följer alltid med något som tjänar en god sak, men propaganda är fortfarande nödvändig för att en god sak ska kunna lyckas. En god idé vinner inte bara för att den är god. Den måste framföras på ett lämpligt sätt om den ska vinna" ... "(propagandan) är dessutom en funktion i det moderna samhället." "Den reser sig ur folkdjupet, och måste alltid tillbaka till folket för att finna sina rötter och styrka. Det må vara bra att basera makt på vapen, men det är bättre och mer hållbart, dock, att vinna och behålla folkets hjärta". (Goebbels, Partidagarna i Nürnberg 1934)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Sennerteg, Niclas (2009). ”Joseph Goebbels, Hitlers PR-chef”. Populär historia (10): sid. s. 46-51. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]