Gotlands artilleriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 57°37′59″N 18°18′3″Ö / 57.63306°N 18.30083°Ö / 57.63306; 18.30083

Gotlands artilleriregemente
(A 7)
Gotlands artilleriregemente vapen.svg
Datum 1811–2000
Land Sverige Sverige
Lojalitet Krigsmakten (1811-1974)
Försvarsmakten (1974-2000)
Försvarsgren Armén
Typ Artilleri
Storlek Regemente
Del av MKG (1942–1993)
Milo M / MKG (1993–2000)
Förläggningsort Visby
Färger Grönt      (1894-2000)[1]
Marsch "Gotlands artilleriregementets marsch" (Wilhelm Löfdahl)[2]

Gotlands artilleriregemente, A 7, var ett svenskt artilleriförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan år 1811 och 2000. Förbandet var förlagt inom Gotlands garnison i Visby på Gotland.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Förbandet hade sitt ursprung i beväringsartilleriet vid Gotlands nationalbeväring, vilken organiserades 1811 som ett resultat av rysk ockupation 1808 och genom en konvention antagen av gotlänningarna i december 1810 och som stadfästes av kung Karl XIII den 5 februari 1811. Det utgjordes då av två batterier och ett fästningskompani med en stamtrupp av 100 man, förlagd i Visby[3]. Förbandet omorganiserades år 1861 till Gotlands nationalbevärings artillericorps och fick beteckningen No 4. Kåren bytte år 1887 namn till Gotlands artillerikår, A 4.

Kanslihuset och Kasern I ca 1910-tal. Uppfört 1909.

Gotlands artillerikår erhöll 1892 den nya beteckningen A 7 för att det planerade Norrlands artilleriregemente skulle kunna bli A 4. Från 1898 övade man på Tofta skjutfält. Efter 1901 ombildades och tillökades kåren så att den uppgick till tre batterier och ett positionskompani med en styrka av 21 officerare, 14 underofficerare, fyra civilmilitärer och 156 man fast anställda[3]. År 1914 ändrades beteckningen till A 7. Gotlands artillerikår omorganiserades 1975 till Gotlands artilleriregemente, A 7. Regementet var förlagt till Visby.

Den 1 juli 1982 upphörde A 7 att vara en självständig myndighet men levde vidare med samma namn och blev i likhet med Gotlands regemente (P 18) och Gotlands luftvärnskår (Lv 2) en utbildningsenhet inom Gotlands militärkommando (MKG) med en gemensam förvaltnings- och underhållsorganisation. Regementet flyttade till Visborgsslätt officiellt den 24 maj 1986 där det samgrupperade med P 18 och Lv 2.[4] Under 1990-talet ansvarade regementet för att utbilda fördelningsartilleristab- och bataljoner samt brigadartilleribataljoner och pansarbataljonsartilleri ingående i MKG.

Genom försvarsbeslutet 2000 fattade riksdagen den 30 mars 2000 beslut om att Gotlands artilleriregemente skulle läggas ned den 30 juni samma år. Regementets traditioner kom att bevaras av Artilleriregementet och dess minne genom Gotlands regemente (P 18). En särskild manifestation skedde på nedläggningsdagen och marsch genomfördes genom Visby med besök vid ett antal "A 7-platser". Avslutningsceremonin skedde i Donnershage med bland annat överlämning av A 7:s standar till Artilleriregementet. Vid tapto skedde avtäckning av den minnessten som placerats framför P 18:s kanslihus.[5]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

  • Wisborgs kompani (21.)
  • Stålhatts kompani (22.)
  • Carlswärds kompani (23.)

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Period Beteckning Namn
1813-1861 (ingen) Beväringsartilleri vid Gotlands nationalbeväring
1861-1886 A 4 Gotlands nationalbevärings artillericorps
1887-1895 A 4 Gotlands artillerikår
1895-1975 A 7 Gotlands artillerikår
1975-2000 A 7 Gotlands artilleriregemente
Övningsplats och förläggningsort Från Till
Olika adresser i Visby innerstad, bland annat Södertorg (F) 1839 1886
Hamnplan, Visby (F) 1886 1909
Korsbetningen, Visby (F) 1909 1986
Visborgsslätt, Visby (F) 1986 2000

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer för artilleriet på Gotland 1887-2000.[6]

Gotlands artillerikår, A 4 (1887-1895)[redigera | redigera wikitext]

  • 1887-1894 - Övl Frans Thomas Schartau
  • 1894-1895 - Övl Claes Johan Viktor Algernon Meurling

Gotlands artillerikår, A 7 (1895-1975)[redigera | redigera wikitext]

  • 1895-1906 - Öv Alexander Johan Baltzar von Strussenfelt
  • 1906-1909 - Övl Gabriel Axel Torén
  • 1909-1911 - Övl Karl Osvald Toll
  • 1911-1913 - Övl Claes Axel Breitholtz
  • 1913-1915 - Övl John Gustaf Gerhard Améen
  • 1915-1919 - Övl Bo Arvid Tarras-Wahlberg
  • 1919-1926 - Övl Bertil Lilliehöök
  • 1926-1927 - Öv Carl Georg Ohlson
  • 1928-1931 - Öv Gunnar Ludvig Malkolm Salander
  • 1931-1934 - Övl Per Falk
  • 1934-1939 - Öv Carl-Gustaf Hamilton
  • 1939-1941 - Övl Gustaf Dyrssen
  • 1941-1943 - Öv Curt Sixten Reinhold Kempff
  • 1943-1945 - Öv Ivar Bert Tyko Carpelan
  • 1945-1947 - Öv Erik Thorsten Berggren
  • 1947-1949 - Öv Arvid Mauritz Eriksson
  • 1949-1953 - Öv Nils Oskar Söderberg
  • 1953-1959 - Öv Göran Schildt
  • 1959-1970 - Öv Tore Edvard Deutgen
  • 1970-1974 - Öv Stig Alrik Nihlén
  • 1974-1975 - Övl Karl-Erik Bellvar Kennerby

Gotlands artilleriregemente, A 7 (1975-2000)[redigera | redigera wikitext]

  • 1975-1978 - Öv Carl Areskoug
  • 1978-1980 - Öv Reinhold Lahti
  • 1980-1982 - Öv Helge Gard
  • 1982-1990 - Övl Curt-Christer Bertil Gustafsson
  • 1990-1991 - Öv Hans Gunnar Dellner
  • 1991-1992 - Övl Kjell Åke Plantin
  • 1992-1999 - Öv Bengt Olof (Olle) Allan Bjurström
  • 1999-2000 - Övl Sven-Åke Asklander
  • 2000-2000 - Övl Bo Hansson

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Olsson, Kjell. ”Kungl. Gotlands Artilleriregemente”. Gotlands Militärhistoria & Gotlands Trupper. http://www.tjelvar.se/forband/a7/a7.htm. Läst 23 april 2014. 
  2. ^ Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Sid. 201. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 
  3. ^ [a b] Westrin, Theodor, red (1909). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 10 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. Sid. 29. Libris 8072220. http://runeberg.org/nfbj/0031.html 
  4. ^ Bjurström, Olle. ”Artilleriet på Gotland 1711-2000” (.doc). A 7 Kamratförening. sid. 3-4. http://www.a7kamratforening.se/pdf/A7_historia_av_Olle_Bjurstrom.doc. Läst 23 april 2014. 
  5. ^ Hansson, Bo (2000). ”C A 7 har sitt "sista" ord” (PDF). Gotlandsartilleristen (Visby: Gotlands artilleriregemente) (12): sid. 4-5. http://www.tjelvar.se/pdf/ga2000-12.pdf. Läst 23 april 2014.  Libris 3136300
  6. ^ Olsson, Kjell. ”Förbandschefer för artilleriet på Gotland 1887-2000”. Gotlands Militärhistoria & Gotlands Trupper. http://www.tjelvar.se/gotlandstrupper/a7-chefer2.htm. Läst 23 april 2014. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bjurström, Olle, red (2000). Artilleriet på Visborgs slätt. Visby: A 7 kamratfören. Libris 8238170. ISBN (inb.) 
  • Gavel, Peter; Gavel, Margareta (1987). Korsbetningen 1986: fotografisk dokumentation. [Visby]. Libris 656837 
  • Mosséen, Ulf, red (1986). Artilleriet vid Korsbetningen: [minnesskrift i anledning av Kungl. Gotlands artilleriregementes flyttning från Korsbetningen till Visborgs slätt den 1 juli 1986]. Visby: Regementet. Libris 626155. ISBN (Inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]