Gotlands artilleriregemente
Gotlands artilleriregemente (A 7) | |
Vapen för Gotlands artilleriregemente tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Gotlands artilleriregemente |
Datum | 1811–2000 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Artilleriet |
Roll | Utbildningsförband |
Del av | VII. milot (1942–1966) Milo Ö (1966–1982) MKG (1982–1994) Milo M (1994–2000) |
Föregångare | Svea artilleriregemente |
Efterföljare | Artilleriregementet |
Storlek | Regemente |
Högkvarter | Visby |
Övningsplats | Tofta skjutfält |
Beskyddare | Sankta Barbara |
Färger | Ljusgrå (1894–2000) |
Marsch | "Gotlands artilleriregementets marsch" (Löfdahl) [1] |
Årsdagar | 4 december |
Dekorationer | GotartregGM (1947/1990) GotartregSM (1947/1990) GotartregMM (2000) |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Förbandsstandar | |
Minnesmedalj m/2000 | |
Förtjänstmedalj |
Gotlands artilleriregemente (A 7), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1811–2000. Förbandet var förlagt inom Gotlands garnison i Visby.[2][3][4]
Historik
Förbandet hade sitt ursprung i beväringsartilleriet vid Gotlands nationalbeväring, vilken organiserades 1811 som ett resultat av rysk ockupation 1808 och genom en konvention antagen av gotlänningarna i december 1810 och som stadfästes av kung Karl XIII den 5 februari 1811. Det utgjordes då av två batterier och ett fästningskompani med en stamtrupp av 100 man, förlagd i Visby[5]. Förbandet omorganiserades 1861 till Gotlands nationalbevärings artillericorps och fick beteckningen No 4. Kåren bytte 1887 namn till Gotlands artillerikår (No 4).
Gotlands artillerikår erhöll 1892 den nya beteckningen No 7, för att det planerade Norrlands artilleriregemente skulle kunna bli No 4. År 1914 ändrades beteckningen till A 7.
I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och B-förbanden var ett utbildningsregemente. I Gotlands fall så särskilde det sig jämfört med indelningen på fastlandet. Detta då det tidigare VII. militärområdet omorganiserats 1966 till Gotlands militärkommando (MKG). Militärkommandot utgjorde en särskild ledningsorganisation inom Östra militärområdet, men hade inte det samlade förvaltningsansvaret över ön. Vidare leddes det fackmässiga mobiliseringen på förbandsnivå. Genom reformen tillfördes hela mobiliserings- och materialansvaret inom militärkommandot, detta oavsett försvarsgren. Detta medförde att Gotlands artillerikår som ingick i Gotlands militärkommando (MKG) kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). Genom reformen antog kåren den 1 juli 1975 det nya namnet Gotlands artilleriregemente.[6]
Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Gotlands artilleriregemente för utredning av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut undantogs Gotlands artilleriregemente på grund av regionalpolitiska förhållanden. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Överbefälhavaren och chefen för armén ansåg dock att inget artilleriregemente skulle avvecklas. Dock så föreslog Försvarets rationaliseringsinstitut i sin utredning att ge överbefälhavaren i uppdrag att pröva en vidareutveckling av OLLI-organisationen. I en vidareutveckling ville man slå samman Gotlands regemente (P 18), Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gotlands luftvärnsbataljon (Lv 2) till ett arméregemente.[7]
Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Att Gotlands artilleriregemente undantogs från utredning om avveckling, var dels på grund av regionalpolitiska skäl men även krav på krigsorganisationens beredskap och mobilisering. Den sammanslagning som regeringen föreslagit för riksdagen i det förra beslutet hade inte genomförts. Vilket fick regeringen återigen att föreslå för riksdagen om att slås samman staberna för Gotlands regemente, Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnsbataljon med staben för Gotlands militärkommando, och bilda en myndighet från den 1 juli 1982.[8][9]
Genom försvarsbeslutet 1992 kom Gotlands regemente, Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnskår att avskiljas från militärkommandot, och bildade från den 1 juli 1994 självständiga förband. Militärkommandot kom istället att enbart leda all verksamhet på Gotland, som på fastlandet löstes av försvarsområdesstaber, fördelningsstaber och marinkommandostaber.
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin proposition 1999/2000:30 att endast ett artilleriregemente skulle kvarstå i grundorganisationen. De regementen som regeringen ville avveckla var bland annat Gotlands artilleriregemente. Detta med bakgrund till att regeringen ansåg det olämpligt att centralisera artilleriutbildningen till Gotland, inte minst beroende på investeringsbehov och de begränsade möjligheterna till långsiktig personalförsörjning. Kvar inom artilleriet i den nya grundorganisationen blev Bergslagens artilleriregemente, detta då regeringen ansåg att regementet hade de bästa förutsättningarna för att långsiktigt utbilda och öva artilleriförband. Den 30 juni 2000 avvecklades Gotlands artilleriregemente.[10] Den 1 juli 2000 antog Bergslagens artilleriregemente det nya namnet Artilleriregementet.
Verksamhet
År 1901 omorganiserades kåren, och tillökades så att den uppgick till tre batterier och ett positionskompani med en styrka av 21 officerare, 14 underofficerare, fyra civilmilitärer och 156 man fast anställda.[5] Under 1990-talet ansvarade regementet för att utbilda fördelningsartilleristab- och bataljoner samt brigadartilleribataljoner och pansarbataljonsartilleri ingående i MKG. I samband med att Svea artilleriregemente avvecklades, överfördes primära vapensystemet vid regementet, haubits 77A, till Gotlands artilleriregemente.
Utbildningskompanier
- 21. kompaniet – Wisborgs kompani
- 22. kompaniet – Stålhatts kompani
- 23. kompaniet – Carlswärds kompani
Förläggningar och övningsplatser
Förläggning
Till regementets första förläggningsplats räknas en förläggning på S:t Hansgatan 19, där 44 man ur den värvade delen av förbandet förlades från den 8 november 1839. Detta för att råda bot på de eländiga bostadsförhållandena för många av soldaterna innan dess hade. Officerarna skaffade sig dock vanligen fortfarande privat inkvartering i Visby, och för soldaterna ur nationalbeväringen anordnades ingen inkvartering. Kasernen på Sankt Hansgatan var i bruk fram till 8 juni 1889 då de sista soldaterna lämnade byggnaden, vilken då var rejält nedgången. År 1886 uppläts före detta Graham Brothers mekaniska verkstad som senast varit tändsticksfabrik på Hamnplan 1 till Gotlands artillericorps. De första soldaterna flyttade in redan samma år men efter om- och tillbyggnad inför ombildandet inrymdes här officersmäss, manskapsmatsal, sex logement, bostäder för styckjunkarna, sjukrum med mera.[11]
Tyghuset fanns ända sedan 1811 vid den så kallade artillerigården vid Södertorg. Är fanns även officers- och underofficersarest. Ett nytt tyghus uppfördes 1832 utanför Kajsarporten, och det gamla tyghuset ändrades 1865 till exercishus och gymnastiksal. År 1811 uppfördes ett krutförråd och 1836 ett projektilförröåd på Hospitalsbetningen. Tidigare hade krutet förvarats i Kruttornet. Till förråd utnyttjades från 1832 även byggnaderna på Bränneritomten (Strandgatan 12-14).[12]
År 1903 började kasernområdet vid Korsbetningen att uppföras och 1904 kunde stallet och ridhuset där tas i bruk. Den 13 april 1909 flyttade regementet under högtidliga former över till kasernområdet på Östra Hansegatan 28.[13] Vid Östra Hansegatan var förbandet förlagda fram till den 30 juni 1986, då det från den 1 juli 1986 samlokaliserades med Gotlands regemente på Langs väg 4. Den 24 maj 1986 hölls en avslutningsceremonin vid Östra Hansegatan. Vid Gotlands regemente flyttade regementet in i Kasern 1, vilket uppmärksammades genom en ceremoni den 7 oktober 1988.[4]
Övningsplatser
Regementets första övningsplats var förlagd till 18 km nordost om Visby i Martebo myr. Från den 1 augusti 1898 vapenövades regementet på Tofta skjutfält, cirka 6 km söder om Visby.[4]
Heraldik och traditioner
Regementet tilldelades sitt förbandsstandar av kung Gustav V på hans födelsedag den 16 juni 1938. Efter att Svea artilleriregemente avvecklades den 31 december 1997, överfördes dess standar samt traditioner till Gotlands artilleriregemente. Gotlands artilleriregemente förde standaret vid sidan om sitt eget fram till att det avvecklades den 30 juni 2000. Svea artilleriregementes standar övertogs av Artilleriregementet.[2]
Gotlands artilleriregemente traditioner bevaras sedan 1 juli 2000 av Artilleriregementet. Åren 2000–2005 bevarades dess minne genom Gotlands regemente (P 18). En särskild manifestation skedde på avvecklingsdagen och marsch genomfördes genom Visby med besök vid ett antal "A 7-platser". Avslutningsceremonin skedde i Donnershage med bland annat överlämning av A 7:s standar till Artilleriregementet. Vid tapto skedde avtäckning av den minnessten som placerats framför Gotlands regementes kanslihus.[14]
Vid regementet instiftades Gotlands artilleriregementes förtjänstmedalj i guld och silver (GotartregGM/SM) åren 1947 och 1990. Bandet: Kluvet i grönt, rött och grönt. År 2000 instiftades Gotlands artilleriregemente minnesmedalj i silver (GotartregMM). Bandet: Kluvet i rött, grön och rött.[2]
Förbandschefer
Förbandschefer för artilleriet på Gotland 1860-2000. Åren 1860–1975 betitlades förbandschefen för kårchef. Åren 1975–1982 och 1994–2000 betitlades chefen för regementschef. Åren 1982–1994 var förbandschefen underställd chefen MKG.
- 1860–1868: Övlt Christer d'Albedyhll
- 1868–1879: Övlt Carl Edvard E af Chapman
- 1879–1884: Övlt Thiodolf Bernhard Borgh
- 1884–1886: Övlt Frans Thomas Schartau
- 1887–1894: Övlt Frans Thomas Schartau
- 1894–1895: Övlt Claes Johan Viktor Algernon Meurling
- 1895–1906: Öv Alexander Johan Baltzar von Strussenfelt
- 1906–1909: Övlt Gabriel Axel Torén
- 1909–1911: Övlt Karl Toll
- 1911–1913: Övlt Axel Breitholtz
- 1913–1915: Övlt John Améen
- 1915–1919: Övlt Bo Tarras-Wahlberg
- 1919–1926: Övlt Bertil Lilliehöök
- 1926–1927: Öv Georg Ohlson
- 1928–1931: Öv Gunnar Salander
- 1931–1934: Övlt Per Falk
- 1934–1939: Öv Carl-Gustaf Hamilton
- 1939–1941: Övlt Gustaf Dyrssen
- 1941–1943: Öv Curt Kempff
- 1943–1945: Öv Bert Carpelan
- 1945–1947: Öv Thorsten Berggren
- 1947–1949: Öv Arvid Eriksson
- 1949–1953: Öv Nils Söderberg
- 1953–1959: Öv Göran Schildt
- 1959–1970: Öv Tore Deutgen
- 1970–1974: Öv Stig Nihlén
- 1974–1975: Övlt Karl-Erik Bellvar Kennerby
- 1975–1978: Öv Carl Areskoug
- 1978–1980: Öv Reinhold Lahti
- 1980–1982: Öv Helge Gard
- 1982–1990: Övlt Curt-Christer Gustafsson (underställd chefen MKG)
- 1990–1991: Öv Hans Gunnar Dellner (underställd chefen MKG)
- 1991–1992: Övlt Kjell Åke Plantin (underställd chefen MKG)
- 1992–1999: Öv Bengt Olof (Olle) Allan Bjurström (underställd fram till 1994 chefen MKG)
- 1999–2000: Övlt Sven-Åke Asklander
- 2000–2000: Övlt Bo Hansson
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Galleri
-
Kanslihuset och Kasern I ca 1910-tal. Uppförd 1909.
-
Kanslihuset och Kasern I vid Korsbetningen.
-
Minnessten utanför P 18 för Gotlands artilleri. Texten lyder: "GOTLANDS ARTILLERI 1711-2000, A 7, Verkade på Visborgsslätt 1986-2000."
-
Skylt vid infarten till A 7. Skylten är belägen vid Östra Hansegatan där projektilförrådet/bastun låg tills den revs 1975. Östra kyrkogården i bakgrunden.
-
Kanslihuset och Kasern I år 2009. Byggnaden inrymmer numera bland annat Skatteverket och Kronofogdemyndigheten.
-
Artillerihallen, uppförd 1944.
-
Gymnastikhuset, uppfört 1909.
-
Ridhuset, uppfört 1909. Användes till 1957/1958 då det inreddes till vård- och pjäshall.
-
Vinterstall/Centralt intendenturförråd, uppfört 1903/1904. Numera disponerad av SR Gotland.
-
Volvo P444, tjänstebil för chefen på A 7. Bilen finns numera i Gotlands försvarsmuseum i Tingstäde.
Se även
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 201
- ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 205–207
- ^ Kjellander (2003), s. 262-263
- ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 27-28
- ^ [a b] Westrin, Theodor, red (1909). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 10 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. sid. 29. Libris 8072220. http://runeberg.org/nfbj/0031.html
- ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 23 juli 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 23 juli 2016.
- ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 23 juli 2016.
- ^ Bjurström, Olle. ”Artilleriet på Gotland 1711-2000” (.doc). A 7 Kamratförening. sid. 3-4. http://www.a7kamratforening.se/pdf/A7_historia_av_Olle_Bjurstrom.doc. Läst 23 april 2014.
- ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 10 juli 2016.
- ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 52-97
- ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 52-97
- ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 52-97
- ^ Hansson, Bo (2000). ”C A 7 har sitt "sista" ord” (PDF). Gotlandsartilleristen (Visby: Gotlands artilleriregemente) (12): sid. 4-5. http://www.tjelvar.se/pdf/ga2000-12.pdf. Läst 23 april 2014. Libris 3136300
Tryckta källor
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Webbkällor
Olsson, Kjell. ”Kungl. Gotlands Artilleriregemente”. Gotlands Militärhistoria & Gotlands Trupper. http://www.tjelvar.se/forband/a7/a7.htm. Läst 23 april 2014.<
Vidare läsning
- Bjurström, Olle, red (2000). Artilleriet på Visborgs slätt. Visby: A 7 kamratfören. Libris 8238170
- Gavel, Peter; Gavel, Margareta (1987). Korsbetningen 1986: fotografisk dokumentation. [Visby]. Libris 656837
- Mosséen, Ulf, red (1986). Artilleriet vid Korsbetningen: [minnesskrift i anledning av Kungl. Gotlands artilleriregementes flyttning från Korsbetningen till Visborgs slätt den 1 juli 1986]. Visby: Regementet. Libris 626155
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Gotlands artilleriregemente.
- Gotlands Militärhistoria
- Gotlands artilleriregementes kamratförening