Gräsand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gräsand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Gräsandspar
Gräsandspar
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Änder
Anatinae
Släkte Anas
Art Gräsand
A. platyrhynchos
Vetenskapligt namn
§ Anas platyrhynchos
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Gräsandens utbredningsområde i orange
Gräsandens utbredningsområde i orange
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gräsand (Anas platyrhynchos) är en fågel som tillhör gruppen simänder inom underfamiljen änder.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gräsandhona med unge

Gräsanden är en stor och kraftig and som mäter 55-60 cm och har en vingspann på 81-95 cm. Den har ett stort huvud, en lång och ganska kraftig näbb och kort stjärt. I alla dräkter har den en mörkblå iriserande vingspegel omgiven av först ett svart och sedan ett brett vitt band. Benen är gula eller gulröda. Honan är vattrad i brunt på ovansidan, i ljusbrunt på undersidan och har en orange näbb med mörkgrå näbbrygg. Den adulta hanen har i häckningsdräkt mörkgrönt, lätt skimrande huvud och hals. Den har en smal vit halsring som avgränsar det gröna från det lilatonade kastanjebruna bröstet. Aktern är svart och de yttre stjärtpennorna beigevita. Några av de övre stjärttäckarna har uppkrullade svarta spetsar. Gräsandshanen har en enfärgat mattgul näbb. Under perioden då gräsandshanen ruggar sina vingpennor har den en eklipsdräkt som är mer honlik men skiljs ifrån honan på att näbben är enfärgat mattgul, bröstet mörkare rödbrunt och huvudet något mer kontrastrikt. Juvenilen är mycket lik den adulta honan.[2]

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gräsanden finns i gamla och nya världens norra delar, och har introducerats till delar av Australien. Dess närmsta släktingar är de nearktiska arterna fläckand (Anas fulvigula), Hawaiiand (Anas wyvilliana) och svartand (Anas rubripes) som alla vid någon tidpunkt har behandlats som underarter till gräsanden.[3]

Gräsanden brukar delas upp i tre underarter som placeras i två grupper:

platyrhynchos-gruppen

diaz-gruppen

Taxonet diazi som fått namnet mexikansk and behandlas av vissa auktoriteter, däribland SOF som den egna arten Anser diazi.[4]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar gräsanden allmänt i hela landet. Det enda ställe i Sverige där gräsanden inte förekommer är i fjällmiljön.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Gräsanden är allätare och mycket flexibel i sitt val av föda. Föda varierar beroende på en rad olika faktorer, bland annat beroende på vilket stadium i häckningscykeln den befinner sig i, födotillgång, och konkurrens om föda från både artfränder och andra arter.[5] Merparten av gräsandens föda består av snäckor, skalbaggar, flugor, fjärilar, sländor, nattsländor, kräftdjur, maskar och andra ryggradslösa djur, samt olika frön och annat växtmaterial. Växtmaterial utgör en stor del av dess föda, speciellt under höstflytten och vintern.[6][7] Den födosöker oftast genom att tippa kroppen framåt och snappa, eller beta efter växtmaterial under vattnet.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den för arten specifika uppkrullade stjärttäckaren.
Gräsandshane som vingar sig och visar upp den iriserande blå vingspegeln.

Gräsänden kan förekomma som häckfågel vid nästan vilken typ av vatten som helst, som små skogskärr, sjöar, åar, i parker, i bräckt och salt vatten.[8] Precis som bland många andra änder inom familjen Anatidae bildar de par redan under hösten. Bland de populationer som är flyttfåglar sker detta i vinterkvarteret eller under flyttningen. Häckningen påbörjas mycket tidigt på våren och den kan lägga ägg så tidigt som i mars, och så sent som i juli.[8] Boet placeras av honan och läggs i de flesta fall mer eller mindre långt bort från stranden, ofta väl dolt i en tät tuva eller under en buske. De bygger egentligen inte något bo utan lägger äggen i en så gott som tom grop i marken. Först när ruvningen kommit igång förses äggen med en riklig krans av svartbrunt dun som honan tar från sin egen fjäderdräkt.[8] Den lägger i genomsnitt 9-13 ägg, men kullar med 4-18 finns observerade.[3]Äggen är vitaktiga och saknar fläckar. De ruvas i 21-28 dagar[3] och när ungarna kläckts följer de nästan direkt modern till närmaste vattensamling. Ungarna är flygfärdiga efter 50-60 dagar.[3]

Hos populationer av stannfåglar är paren oftare trogna varandra livet ut medan flyttfåglarna oftare byter partners.[9] När honan påbörjat ruvningen av äggen beger sig hanen bort och slår följe med andra hanar för att rugga sina vingpennor, och när ungarna är självständiga ruggar honan. Under denna ruggningsperiod är gräsänderna flygoförmögen i cirka en månad. Efter denna period återförenas hanar och honor igen. Utanför häckningstid är den mycket social och bildar stora flockar.

Nativitet[redigera | redigera wikitext]

Gräsänder kan bli mycket gamla. Bland annat återfann man 2001 en individ på Schäferiängarna vid Ottenby fågelstation som ringmärkts vid andfänget 1975, det vill säga 26 år tidigare. [10]

Gräsanden och människan[redigera | redigera wikitext]

Jägare med gräsand.

På grund av den stora olikheten i fjäderdräkt mellan könen så klassificerade Linné till en början gräsandshanen och gräsandshonan som två olika arter.

Gräsanden och myskanden (Cairina moschata) anses vara förfäder till alla domesticerade ankor.[11][12]

Gräsanden som jaktvilt[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Andjakt

Gräsand jagas främst vid så kallad sträckjakt, när fåglarna flyger mellan olika vattendrag och kan då även lockas med vettar. En annan vanlig jaktform är uppflogsjakt, då man smygande stöter upp änderna vid åar och sjöstränder. Vid andjakt är det viktigt att ha tillgång till fågelhund som kan apportera då änderna kan vara svåra att hitta i vassar och dylikt. På många håll föds gräsänder upp för utplantering i jaktsyfte.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2009 Anas platyrhynchos Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 18 december 2010.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 24-25. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b c d] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, <www.sofnet.org>, läst 2014-09-01
  5. ^ Krapu, Gary L.; Kenneth J. Reinecke (1992). ”Foraging Ecology and Nutrition”. Ecology and management of breeding waterfowl. Minneapolis: University of Minnesota Press. sid. 10. ISBN 0816620016 
  6. ^ Gruenhagen, Ned M. (1990). ”Food Use by Migratory Female Mallards in Northwest Missouri”. The Journal of Wildlife Management 54 (4). 
  7. ^ Combs, Daniel L. (1996). ”Foods Used by Male Mallards Wintering in Southeastern Missouri”. The Journal of Wildlife Management (Allen Press) 60 (3). 
  8. ^ [a b c] Wahlberg,T. (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 64-65. 91-29-61772-3 
  9. ^ Staav, R., Fransson, T., (2000) Nordens Fåglar, tredje upplagan, Bokförlaget Prisma, Stockholm, ISBN 91-518-3825-7
  10. ^ www.sofnet.org - Årsrapport 2001 (pdf)
  11. ^ Anas platyrhynchos, Domestic Duck; DigiMorph Staff - The University of Texas at Austin
  12. ^ Mallard; Encyclopædia Britannica

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]