Gräshoppsångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gräshoppsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Grashoppsangare-070512.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Gräsfåglar
Megaluridae
Släkte Locustella
Art Gräshoppsångare
L. naevia
Vetenskapligt namn
§ Locustella naevia
Auktor Boddaert, 1783
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gräshoppsångare (Locustella naevia) är en fågel som tillhör familjen gräsfåglar (Megaluridae) som tidigare var en del av den idag uppdelade familjen sångare.

Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Gräshoppsångaren är en gråbrun sångare som mäter 12,5–13,5 cm[2] och väger 14–20 gram. Könen uppvisar samma fjäderdräkt med olivbrun ovansida med mörka fläckar och gulvit undersida.[2]

Sången är ett intensivt ljudlig mekaniskt surrande "sirrrr" och påminner om en gräshoppas ljud, vilket har givit fågeln dess namn.[2] Den sjunger mest från sen skymning och under natten.[2] Den är skygg, håller sig helst på marken och undviker att flyga och springer istället undan i den täta vegetationen.[2] Den är därför svår att observera och märks mest i samband med sången.


Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gräshoppssångaren häckar i Europa och Asien. I Europa häckar den från Irland i väster till norra Spanien i söder (förutom en liten lokal häckningspopulation i centrala Spanien), till norra Bottenviken i Finland vilket är dess nordligaste häckningsplats.[3] Vidare häckar den i Asien främst i Ukraina och Vitryssland, Ryssland och Kazakhstan och så lång österut som till Altaj och nordvästra Mongoliet.[3] Det finns också en isolerad population väster om Kaspiska havet med bland annat en häckningsplats i östra Turkiet.[3] Den är en flyttfågel och övervintrar i tropiska Afrika och i Indien.[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Gräshoppsångaren etablerade sig i Sverige ganska sent och observerades första gången 1918.[4] Den ökade sedan fram till 1980-talet, då den stagnerade och sedan började minska i antal. Den förekommer främst i södra och mellersta Sverige och vidare norrut utmed Norrlandskusten.[2] Den flyttar i augusti-september och återkommer till Sverige i maj.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop och föda[redigera | redigera wikitext]

Gräshoppsångaren lever främst i fuktiga till halvtorra öppna biotoper med tät undervegetation.[4] Den föredrar ängsmark och tuvängar med enstaka buskar och gärna i anslutning till våtmarker.[4] Den förekommer även i andra öppna landskap med tät undervegetation som vid flodstränder, större diken, i våtmarksutkanter och på hedar.[4] Den lever av spindlar, blötdjur, insekter och deras larver.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den blir könsmogen efter ett år. Den huvudsakliga häckningstiden är maj till juli. Den bygger ett skålformat av strån, löv och gräs som göms väl i tät växtlighet på eller nära marken.[4] Honan lägger 5–6 vitviolett fläckiga ägg som båda föräldrar ruvar i 12–14 dagar.[4] Ungarna stannar i 11–12 dagar i boet, de matas av båda föräldrarna och ungarna lämnar ofta boet innan de är fullt flygfärdiga.[4] Den kan lägga två kullar per sässong.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Den globala populationen av gräshoppsångare minskar med eftersom den har ett stort utbredningsområde och en stor population som mycket grovt uppskattas till mellan 3.41–13.2 miljoner individer så bedöms den inte som hotad utan Birdlife International kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Feldschwirl, 2005-08-17.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Locustella naevia Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 11 juli 2014..
  2. ^ [a b c d e f] Svensson et al. (2009) s:316-317
  3. ^ [a b c d] BirdLife International (2012) Locustella naevia - Species Range Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  4. ^ [a b c d e f g h] Staav & Fransson (1991) s:372-373

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • ArtDatabanken
  • Roland Staav & Thord Fransson (1991)Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 316-317. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]