Grässångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grässångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Zitting Cisticola (Breeding plumage) I- Kolkata IMG 5046.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Överfamilj Sångare se text
Sylvioidea
Familj Grässångare
Cisticolidae
Släkte Cisticola
Art Grässångare
C. juncidis
Vetenskapligt namn
§ Cisticola juncidis
Auktor (Rafinesque, 1810)
Zitting Cisticola (Non-breeding plumage) I IMG 0365.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Grässångare (Cisticola juncidis) är en Sångare med ett mycket stort utbredningsområde som förekommer i varmt klimat i slättlandskap med högt gräs.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Grässångaren tillhör släktet Cisticola som numera placeras i familjen grässångare (Cisticolidae) som främst omfattar arter som har sin huvudsakliga utbredning i Afrika och som tidigare till största delen fördes till den idag uppdelade familjen sångare (Sylviidae).

Grässångaren har ett mycket stort utbredningsområde och arten häckar i södra Europa, Afrika (förutom i öken- och regnskogsområden), i södra Asien och så långt söderut som till norra Australien. Den är till största en stannfågel men vissa sydostasiatiska populationer flyttar söderut till varmare områden på vintern. Grässångaren är den enda arten inom släktet Cisticola som häckar i Europa och den observeras sällsynt i norra Europa, och då oftast på våren. Dess europeiska utbredningsområde är under expansion men de norra populationerna är mycket känsliga för hårda vintrar.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Inom artens stora utbredningsområde förekommer en rad beskrivna underarter varav Clement et al. 2009 erkänner 17 stycken.[2]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Grässångare av underarten brunniceps fotograferad i Nagoya. Denna underart tillhör den minoritet av grässångare som flyttar söderut om vintern.

Grässångaren är en liten, knubbig sångare som mäter 10–11 cm. Den är sandbrun och kraftigt svartstreckad på ovansidan medan undersidan är vitaktig. Den vickar ofta på den breda, korta och rundade stjärten som har en karaktäristisk teckning, med mörk undersida och bred vit bakkant på ovansidan. Övergumpen är rostbrun. Adulta hanar har mindre streckad hjässa än honorna men har istället kraftigare streckad rygg. Den häckande hanen har även mörk näbb mot honans ljusa men skillnaderna i utseende mellan könen är inte stora.[3]

I Europa är arten distinkt och svår att blanda samman med någon annan art, men den är annars mycket lik andra arter inom släktet. Den skiljs bäst ifrån många av sina afrikanska släktingar på sången, ett monotont kort och spetsigt zit-zit-zit, som den ofta yttrar i en bågande sångflykt. Generellt är det sången som observeras och även fungerar som främsta kännetecken för att särskiljer arterna inom släktet Cisticola. Grässångaren håller sig ofta dold i gräs, speciellt utanför häckningsperioden, då de kan vara mycket svåra att få syn på.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Grässångaren är en lite insektsätare som återfinns i högvuxen vidsträckt gräsmark eller vid åkrar, ofta i torra merker men i närheten av vatten medan den gärna undviker träd. Hanarna är polygama och det är honorna som bygger boet som döljs väl placerat lågt i tät gräs. Ofta byggs boet av mjuka material som tovat växtdun, spindelnät och gräs. Boet är skålformat med ett överhäng som byggs av sammanflätade blad och gräs för kamouflage. Den lägger i genomsnitt 5-6 ägg men kullar med 3-7 förekommer.[4] Honan ruvar äggen i 12-13 dagar och tar även ensam hand om ungarna som är flygga efter 14-15 dagar.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel Zitting Cisticola läst 2010-11-07

  1. ^ BirdLife International 2012 Cisticola juncidis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Clements et al. (2009) Clements Checklist version 6.4, <www.birds.cornell.edu>, läst 2010-11-07
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 314-315. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]